Tredje Mosebok (Leviticus), 1 Kapitlet

                         Lagen om brännoffer.

  1.  Och HERREN kallade på Mose och talade till honom ur
      uppenbarelsetältet och sade:

  2.  Tala till Israels barn och säg till dem: När någon bland eder
      vill bära fram ett offer åt HERREN, skolen I taga edert offer av
      boskapen, antingen av fäkreaturen eller av småboskapen.

  3.  Om han vill bära fram ett brännoffer av fäkreaturen, så skall
      han därtill taga ett felfritt djur av hankön och föra det fram
      till uppenbarelsetältets ingång, för att han må bliva
      välbehaglig inför HERRENS ansikte.
  4.  Och han skall lägga sin hand på brännoffersdjurets huvud; så
      bliver det välbehagligt, och försoning bringas för honom.
  5.  Och han skall slakta ungtjuren inför HERRENS ansikte; och Arons
      söner, prästerna, skola bära fram blodet, och de skola stänka
      blodet runt omkring på det altare som står vid ingången till
      uppenbarelsetältet.
  6.  Och han skall draga av huden på brännoffersdjuret och dela det i
      dess stycken.
  7.  Och prästen Arons söner skola göra upp eld på altaret och lägga
      ved på elden.
  8.  Och Arons söner, prästerna, skola lägga styckena, huvudet och
      istret ovanpå veden som ligger på altarets eld.
  9.  Men inälvorna och fötterna skola tvås i vatten.  Och prästen
      skall förbränna alltsammans på altaret: ett brännoffer, ett
      eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.

 10.  Men om han vill bära fram ett brännoffer av småboskapen, vare
      sig av fåren eller av getterna, så skall han därtill taga ett
      felfritt djur av hankön.
 11.  Och han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, inför
      HERRENS ansikte, och Arons söner, prästerna, skola stänka dess
      blod på altaret runt omkring.
 12.  Och han skall dela det i dess stycken och frånskilja dess huvud
      och ister; och prästen skall lägga detta ovanpå veden som ligger
      på altarets eld.
 13.  Men inälvorna och fötterna skola tvås i vatten.  Och prästen
      skall offra alltsammans och förbränna det på altaret; det är ett
      brännoffer, ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.

 14.  Men om han vill bära fram åt HERREN ett brännoffer av fåglar, så
      skall han taga sitt offer av turturduvor eller av unga duvor.
 15.  Och prästen skall bära fram djuret till altaret och vrida
      huvudet av det och förbränna det på altaret.  Och dess blod skall
      utkramas på altarets vägg.
 16.  Men dess kräva med orenligheten däri skall han taga ut, och han
      skall kasta den vid sidan av altaret, österut, på askhögen.
 17.  Och han skall fläka upp det invid vingarna, dock utan att
      frånskilja dessa; och prästen skall förbränna det på altaret,
      ovanpå veden som ligger på elden.  Det är ett brännoffer, ett
      eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.



                Tredje Mosebok (Leviticus), 2 Kapitlet

                         Lagen om spisoffer.

  1.  Och när någon vill bära fram ett spisoffer åt HERREN skall hans
      offer vara av fint mjöl, och han skall gjuta olja därpå och
      lägga rökelse därpå.
  2.  Och han skall bära det fram till Arons söner, prästerna; och
      prästen skall taga en handfull därav, nämligen av mjölet och
      oljan, därtill all rökelsen, och skall på altaret förbränna
      detta, som utgör själva altaroffret: ett eldsoffer till en
      välbehaglig lukt för HERREN.
  3.  Och det som är över av spisoffret skall tillhöra Aron och hans
      söner.  Bland HERRENS eldsoffer är det högheligt.

  4.  Men när du vill bära fram ett spisoffer av det som bakas i ugn,
      skall det vara av fint mjöl, osyrade kakor, begjutna med olja,
      och osyrade tunnkakor, smorda med olja.
  5.  Och om ditt offer är ett spisoffer som tillredes på plåt, så
      skall det vara av fint mjöl, begjutet med olja, osyrat.
  6.  Du skall bryta sönder det i stycken och gjuta olja därpå.  Det är
      ett spisoffer.
  7.  Och om ditt offer är ett spisoffer som tillredes i panna, så
      skall det tillredas av fint mjöl med olja.
  8.  Det spisoffer som är tillrett på något av dessa sätt skall du
      föra fram till HERREN; det skall bäras fram till prästen, och
      han skall hava det fram till altaret.
  9.  Och prästen skall av spisoffret taga den del som utgör själva
      altaroffret och förbränna den på altaret: ett eldsoffer till en
      välbehaglig lukt för HERREN.
 10.  Och det som är över av spisoffret skall tillhöra Aron och hans
      söner.  Bland HERRENS eldsoffer är det högheligt.

 11.  Intet spisoffer som I viljen bära fram åt HERREN skall vara
      syrat, ty varken av surdeg eller av honung skolen I förbränna
      något såsom eldsoffer åt HERREN.
 12.  Såsom förstlingsoffer mån I bära fram sådant åt HERREN, men på
      altaret må det icke komma för att vara en välbehaglig lukt.
 13.  Och alla dina spisoffer skall du beströ med salt; du må icke
      låta din Guds förbunds salt fattas på ditt spisoffer.  Till alla
      dina offer skall du offra salt.

 14.  Men om du vill bära fram åt HERREN ett spisoffer av
      förstlingsfrukter, skall du såsom ett sådant spisoffer av dina
      förstlingsfrukter böra fram ax, rostade vid eld, sönderstötta,
      av grönskuren säd.
 15.  Och du skall gjuta olja därpå och lägga rökelse därpå.  Det är
      ett spisoffer.
 16.  Och prästen skall förbränna den del av de sönderstötta axen och
      av oljan, som utgör själva altaroffret, jämte all rökelsen
      därpå: ett eldsoffer åt Herren.



                Tredje Mosebok (Leviticus), 3 Kapitlet

                         Lagen om tackoffer.

  1.  Och om någon vill bära fram ett tackoffer, och han vill taga
      sitt offer av fäkreaturen, så skall han ställa fram inför
      HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hankön eller av
      honkön.
  2.  Och han skall lägga sin hand på sitt offerdjurs huvud och sedan
      slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet; och Arons söner,
      prästerna, skola stänka blodet på altaret runt omkring.
  3.  Och av tackoffret skall han såsom eldsoffer åt Herren bära fram
      det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på
      inälvorna,
  4.  och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna,
      så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.
  5.  Och Arons söner skola förbränna det på altaret, ovanpå
      brännoffret, på veden som ligger på elden: ett eldsoffer till en
      välbehaglig lukt för Herren.

  6.  Men om någon vill bära fram åt HERREN ett tackoffer av
      småboskapen, så skall han därtill taga ett felfritt djur, av
      hankön eller av honkön.
  7.  Om det är ett får som han vill offra, så skall han ställa fram
      det inför HERRENS ansikte.
  8.  Och han skall lägga sin hand på sitt offerdjurs huvud och sedan
      slakta det framför uppenbarelsetältet; och Arons söner skola
      stänka dess blod på altaret runt omkring.
  9.  Och av tackoffersdjuret skall han såsom eldsoffer åt HERREN
      offra dess fett, hela svansen, frånskild invid ryggraden, och
      det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på
      inälvorna,
 10.  och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna,
      så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.
 11.  Och prästen skall förbränna det på altaret: en eldsoffersspis åt
      HERREN.
 12.  Likaledes, om någon vill offra en get, så skall han ställa fram
      denna inför HERRENS ansikte.
 13.  Och han skall lägga sin hand på dess huvud och sedan slakta den
      framför uppenbarelsetältet; och Arons söner skola stänka dess
      blod på altaret runt omkring.
 14.  Och han skall därav såsom eldsoffer åt HERREN offra det fett som
      omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på inälvorna,
 15.  och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna,
      så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.
 16.  Och prästen skall förbränna detta på altaret: en eldsoffersspis,
      till en välbehaglig lukt.  Allt fettet skall tillhöra HERREN.
 17.  Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till
      släkte, var I än ären bosatta: intet fett och intet blod skolen
      I förtära.



                Tredje Mosebok (Leviticus), 4 Kapitlet

                         Lagen om syndoffer.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Israels barn och säg: Om någon ouppsåtligen syndar mot
      något HERRENS bud genom vilket något förbjudes, och han alltså
      gör något som är förbjudet, så gäller följande:

  3.  Om det är den smorde prästen som har syndat och därvid dragit
      skuld över folket, så skall han för den synd han har begått
      offra en felfri ungtjur åt HERREN till syndoffer.
  4.  Och han skall föra tjuren fram inför HERRENS ansikte, till
      uppenbarelsetältets ingång.  Och han skall lägga sin hand på
      tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför HERRENS ansikte.
  5.  Och den smorde prästen skall taga något av tjurens blod och bära
      det in i uppenbarelsetältet,
  6.  och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka blodet
      sju gånger inför HERRENS ansikte, vid förlåten till helgedomen.
  7.  Därefter skall prästen med blodet bestryka hornen på den
      välluktande rökelsens altare, som står inför HERRENS ansikte i
      uppenbarelsetältet; men allt det övriga blodet av tjuren skall
      han gjuta ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid
      ingången till uppenbarelsetältet.
  8.  Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom --
      det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på
      inälvorna,
  9.  och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna,
      så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna
      --
 10.  på samma sätt som detta tages ut ur tackofferstjuren; och
      prästen skall förbränna det på brännoffersaltaret.
 11.  Men tjurens hud och allt hans kött jämte hans huvud och hans
      fötter hans inälvor och hans orenlighet,
 12.  korteligen, allt det övriga av tjuren, skall han föra bort
      utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och
      bränna upp det på ved i eld; på den plats där man slår ut askan
      skall det brännas upp.

 13.  Och om Israels hela menighet begår synd ouppsåtligen, och utan
      att församlingen märker det, i det att de bryta mot något
      Herrens bud genom vilket något förbjudes och så ådraga sig
      skuld,
 14.  och den synd de hava begått sedan bliver känd, så skall
      församlingen offra en ungtjur till syndoffer.  De skola föra
      honom fram inför uppenbarelsetältet;
 15.  och de äldste i menigheten skola lägga sina händer på tjurens
      huvud inför Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren
      inför HERRENS ansikte.
 16.  Och den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i
      uppenbarelsetältet,
 17.  och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka sju
      gånger inför HERRENS ansikte, vid förlåten.
 18.  Därefter skall han med blodet bestryka hornen på det altare som
      står inför HERRENS ansikte i uppenbarelsetältet; men allt det
      övriga blodet skall han gjuta ut vid foten av
      brännoffersaltaret, som står vid ingången till
      uppenbarelsetältet.
 19.  Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och förbränna
      det på altaret.
 20.  Så skall han göra med tjuren; såsom han skulle göra med den
      förra syndofferstjuren, så skall han göra med denna.  När så
      prästen bringar försoning för dem, då bliver dem förlåtet.
 21.  Och han skall föra ut tjuren utanför lägret och bränna upp
      honom, såsom han skulle göra med den förra tjuren.  Detta är
      syndoffret för församlingen.

 22.  Om en hövding syndar, i det att han ouppsåtligen bryter mot
      något HERRENS, sin Guds, bud genom vilket något förbjudes, och
      han själv märker att han har ådragit sig skuld,
 23.  eller av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han
      såsom sitt offer föra fram en bock, ett felfritt djur av hankön.
 24.  Och han skall lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta
      honom på samma plats där man slaktar brännoffret, inför HERRENS
      ansikte.  Det är ett syndoffer.
 25.  Och prästen skall taga något av syndoffrets blod på sitt finger
      och stryka på brännoffersaltarets horn; men det övriga blodet
      skall han gjuta ut vid foten av brännoffersaltaret.
 26.  Och allt fettet skall han förbränna på altaret, såsom det sker
      med tackoffersdjurets fett.  När så prästen bringar försoning
      för honom, till rening från hans synd, då bliver honom förlåtet.

 27.  Och om någon av det meniga folket syndar ouppsåtligen, därigenom
      att han bryter mot något HERRENS bud genom vilket något
      förbjudes, och han själv märker att han har ådragit sig skuld,
 28.  eller av någon får veta vilken synd han har begått, så skall
      han, såsom sitt offer för den synd han har begått, föra fram en
      felfri get, ett djur av honkön.
 29.  Och han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och
      sedan slakta syndoffersdjuret på den plats där brännoffersdjuren
      slaktas.
 30.  Och prästen skall taga något av blodet på sitt finger och stryka
      det på brännoffersaltarets horn; men allt det övriga blodet
      skall han gjuta ut vid foten av altaret.
 31.  Och allt fettet skall han taga ut, på samma sätt som fettet
      tages ut ur tackoffersdjuret, och prästen skall förbränna det på
      altaret, till en välbehaglig lukt för HERREN.  När så prästen
      bringar försoning för honom, då bliver honom förlåtet.

 32.  Men om någon vill offra ett lamm till syndoffer, så skall han
      föra fram ett felfritt djur av honkön.
 33.  Och han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och
      sedan slakta det till syndoffer på samma plats där man slaktar
      brännoffersdjuren.
 34.  Och prästen skall taga något av syndoffrets blod på sitt finger
      och stryka på brännoffersaltarets horn; men allt det övriga
      blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret.
 35.  Och allt fettet skall han taga ut, på samma sätt som fettet
      tages ut ur tackoffersfåret, och prästen skall förbränna det på
      altaret, ovanpå Herrens eldsoffer.  När så prästen för honom
      bringar försoning för den synd han har begått, då bliver honom
      förlåtet.



                Tredje Mosebok (Leviticus), 5 Kapitlet

                 Fortsättning av lagen om syndoffer.
                         Lagen om skuldoffer.

  1.  Och om någon syndar, i det att han, när han hör edsförpliktelsen
      och kan vittna om något, vare sig han har sett det eller eljest
      förnummit det, likväl icke yppar detta och han sålunda bär på
      missgärning;
  2.  eller om någon, utan att märka det, kommer vid något orent --
      vare sig den döda kroppen av ett orent vilddjur, eller den döda
      kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den döda kroppen av något
      slags orent smådjur -- och han så bliver oren och ådrager sig
      skuld;
  3.  eller om han, utan att märka det, kommer vid en människas
      orenhet, det må nu vara vad som helst varigenom hon kan vara
      oren, och han sedan får veta det och han så ådrager sig skuld;
  4.  eller om någon, utan att märka det, svär i obetänksamhet med
      sina läppar något, vare sig ont eller gott -- det må nu vara vad
      som helst som man kan svärja i obetänksamhet -- och sedan kommer
      till insikt därom och han så ådrager sig skuld i något av dessa
      stycken:
  5.  så skall han, när han har ådragit sig skuld i något av dessa
      stycken, bekänna det vari han har syndat
  6.  och såsom bot för den synd han har begått föra fram åt HERREN
      ett hondjur av småboskapen, antingen en tacka eller en get, till
      syndoffer.  Och prästen skall bringa försoning för honom, till
      rening från hans synd.

  7.  Men om han icke förmår bekosta ett sådant djur, så skall han
      såsom bot för vad han har syndat bära fram åt Herren två
      turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till
      brännoffer.
  8.  Dem skall han bära fram till prästen, och denne skall först
      offra den som är avsedd till syndoffer.  Han skall vrida huvudet
      av den invid halsen, dock utan att frånskilja det.
  9.  Och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets vägg;
      men det övriga blodet skall utkramas vid foten av altaret.  Det
      är ett syndoffer.
 10.  Och den andra skall han offra till ett brännoffer, på
      föreskrivet sätt.  När så prästen bringar försoning för honom,
      till rening från den synd han har begått, då bliver honom
      förlåtet.

 11.  Men om han icke kan anskaffa två turturduvor eller två unga
      duvor, så skall han såsom offer för vad han har syndat bära fram
      en tiondedels efa fint mjöl till syndoffer, men ingen olja skall
      han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett
      syndoffer.
 12.  Och han skall bära det fram till prästen, och prästen skall taga
      en handfull därav, det som utgör själva altaroffret, och
      förbränna det på altaret, ovanpå HERRENS eldsoffer.  Det är ett
      syndoffer.
 13.  När så prästen för honom bringar försoning för den synd han har
      begått i något av dessa stycken, då bliver honom förlåtet.  Och
      det övriga skall tillhöra prästen, likasom vid spisoffret.

 14.  Och HERREN talade till Mose och sade:

 15.  Om någon begår en orättrådighet, i det att han ouppsåtligen
      försyndar sig genom att undanhålla något som är helgat åt
      Herren, så skall han såsom bot föra fram åt HERREN till
      skuldoffer av småboskapen en felfri vädur, efter det värde du
      bestämmer i silver, till ett visst belopp siklar efter
      helgedomssikelns vikt.
 16.  Och han skall giva ersättning för det som han har undanhållit av
      det helgade och skall lägga femtedelen av värdet därtill; och
      detta skall han giva åt prästen.  När så prästen bringar
      försoning för honom genom skuldoffersväduren, då bliver honom
      förlåtet.
 17.  Och om någon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter
      mot något HERRENS bud genom vilket något förbjudes, och han så
      ådrager sig skuld och bär på missgärning,
 18.  så skall han såsom skuldoffer föra fram till prästen av
      småboskapen en felfri vädur, efter det värde du bestämmer.  När
      så prästen för honom bringar försoning för den synd han har
      begått ouppsåtligen och utan att veta det, då bliver honom
      förlåtet.
 19.  Det är ett skuldoffer, ty han har ådragit sig skuld inför
      HERREN.

6:1.  [1]
6:2.  [1]
6:3.  [1]
6:4.  [1]
6:5.  [1]
6:6.  [1]
6:7.  [1]

[1]  3 Mos 6:1--7 hör egentligen hit, men återfinns nedan.  --Red för
     den elektroniska utgåvan.



  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Om någon syndar och begår en orättrådighet mot HERREN, i det att
      han inför sin nästa nekar angående något som denne har ombetrott
      honom eller överlämnat i hans hand, eller angående något som han
      med våld har tagit; eller i det att han med orätt avhänder sin
      nästa något;
  3.  eller i det att han, när han har hittat något borttappat, nekar
      därtill och svär falskt i någon sak, vad det nu må vara, vari en
      människa kan försynda sig:
  4.  så skall den som så har syndat Och därmed ådragit sig skuld
      återställa vad han med våld har tagit eller med orätt tillägnat
      sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det
      borttappade som han har hittat,
  5.  eller vad det må vara, varom han har svurit falskt; han skall
      ersätta det till dess fulla belopp och lägga femtedelen av
      värdet därtill.  Han skall giva det åt ägaren samma dag han bär
      fram sitt skuldoffer.
  6.  Ty sitt skuldoffer skall han föra fram inför HERREN; en felfri
      vädur av småboskapen, efter det värde du bestämmer, skall han
      såsom sitt skuldoffer föra fram till prästen.
  7.  När så prästen bringar försoning för honom inför HERRENS
      ansikte, då bliver honom förlåtet, vad han än må hava gjort, som
      har dragit skuld över honom.

                Tredje Mosebok (Leviticus), 6 Kapitlet

                 Tillägg till lagarna om brännoffer,
                       spisoffer och syndoffer.
                           Invigningsoffret.

  8.  Och Herren talade till Mose och sade:

  9.  Bjud Aron och hans söner och säg: Detta är lagen om brännoffret:
      Brännoffret skall ligga på altarets härd hela natten intill
      morgonen, och elden på altaret skall därigenom hållas brinnande.
 10.  Och prästen skall ikläda sig sin livrock av linne och ikläda sig
      benkläder av linne, för att de må skyla hans kött; därefter
      skall han taga bort askan vartill elden har förbränt brännoffret
      på altaret, och lägga den vid sidan av altaret.
 11.  Sedan skall han taga av sig sina kläder och ikläda sig andra
      kläder och föra askan bort utanför lägret till en ren plats.
 12.  Men elden på altaret skall hållas brinnande och får icke
      slockna; prästen skall var morgon antända ny ved därpå.  Och han
      skall lägga brännoffret därpå och förbränna fettstyckena av
      tackoffret därpå.
 13.  Elden skall beständigt hållas brinnande på altaret; den får icke
      slockna.

 14.  Och detta är lagen om spisoffret: Arons söner skola bära fram
      det inför HERRENS ansikte, till altaret.
 15.  Och prästen skall taga en handfull därav, nämligen av det fina
      mjölet som hör till spisoffret, och av oljan, därtill all
      rökelsen som ligger på spisoffret, och detta, som utgör själva
      altaroffret, skall han förbränna på altaret, till en välbehaglig
      lukt för HERREN.
 16.  Och det som är över därav skola Aron och hans söner äta.  Osyrat
      skall det ätas på en helig plats; i förgården till
      uppenbarelsetältet skola de äta det.
 17.  Det skall icke bakas med surdeg.  Detta är deras del, det som jag
      har givit dem av mina eldsoffer.  Det är högheligt likasom
      syndoffret och skuldoffret.
 18.  Allt mankön bland Arons barn må äta det.  Det skall vara deras
      evärdliga rätt av HERRENS eldsoffer, från släkte till
      släkte.  Var och en som kommer därvid bliver helig.

 19.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 20.  Detta är det offer som Aron och hans söner skola offra åt HERREN
      på den dag då någon av dem undfår smörjelsen: en tiondedels efa
      fint mjöl såsom det dagliga spisoffret, hälften om morgonen och
      hälften om aftonen.
 21.  På plåt skall det tillredas med olja, och du skall bära fram det
      hopknådat; och du skall offra det sönderdelat, såsom när man
      offrar ett spisoffer i stycken, till en välbehaglig lukt för
      HERREN.
 22.  Och den präst bland hans söner, som bliver smord i hans ställe,
      skall göra så.  Detta skall vara en evärdlig stadga.  Såsom ett
      heloffer skall det förbrännas åt HERREN.
 23.  En prästs spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det får icke
      ätas.

 24.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 25.  Tala till Aron och hans söner och säg: Detta är lagen om
      syndoffret: På samma plats där brännoffersdjuret slaktas skall
      ock syndoffersdjuret slaktas, inför HERRENS ansikte.  Det är
      högheligt.
 26.  Den präst som offrar syndoffret skall äta det; på en helig plats
      skall det ätas, i förgården till uppenbarelsetältet.
 27.  Var och en som kommer vid köttet bliver helig.  Och om något av
      blodet stänkes på någons kläder, så skall man avtvå det
      bestänkta stället på en helig plats.
 28.  Ett lerkärl vari kokningen har skett skall sönderslås; men har
      kokningen skett i ett kopparkärl, så skall detta skuras och
      sköljas med vatten.
 29.  Allt mankön bland prästerna må äta det.  Det är högheligt.
 30.  Men intet syndoffer av vars blod något bäres in i
      uppenbarelsetältet till att bringa försoning i helgedomen får
      ätas; det skall brännas upp i eld.



                Tredje Mosebok (Leviticus), 7 Kapitlet

                Tillägg till lagarna om skuldoffer och
                  tackoffer.  Prästens ämbetslott av
                               offren.

  1.  Och detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt.
  2.  På samma plats där man slaktar brännoffersdjuret skall man
      slakta skuldoffersdjuret.  Och man skall stänka dess blod på
      altaret runt omkring.
  3.  Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som
      omsluter inälvorna,
  4.  och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna,
      så ock leverfettet, vilket man skall frånskilja invid njurarna.
  5.  Och prästen skall förbränna det på altaret till ett eldsoffer åt
      HERREN.  Det är ett skuldoffer.
  6.  Allt mankön bland prästerna må äta det; på en helig plats skall
      det ätas; det är högheligt.
  7.  Vad som gäller om syndoffret skall ock gälla om skuldoffret;
      samma lag skall gälla för dem båda.  Den präst som bringar
      försoning därmed, honom skall det tillhöra.
  8.  Och när en präst bär fram brännoffer for någon, skall huden av
      det framburna brännoffersdjuret tillhöra den prästen.
  9.  Och ett spisoffer som är bakat i ugn, eller som är tillrett i
      panna eller på plåt, skall alltid tillfalla den präst som bär
      fram det.
 10.  Men ett spisoffer som är begjutet med olja, eller som frambäres
      torrt, skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene
      likaväl som den andre.

 11.  Och detta är lagen om tackoffret, när ett sådant bäres fram åt
      HERREN:
 12.  Om någon vill bära fram ett sådant till lovoffer, så skall han,
      förutom det till lovoffret hörande slaktdjuret, bära fram
      osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda
      med olja, och fint mjöl, hopknådat, i form av kakor, begjutna
      med olja.
 13.  Jämte kakor av syrat bröd skall han bära fram detta sitt offer,
      förutom det slaktdjur som hör till det tackoffer han bär fram
      såsom lov offer.
 14.  Av detta offer skall han bära fram en kaka av vart slag, såsom
      en gärd åt HERREN; den präst som stänker tackoffrets blod på
      altaret, honom skall den tillhöra.
 15.  Och köttet av det slaktdjur, som hör till det tackoffer som
      bäres fram såsom lovoffer, skall ätas samma dag det har offrats;
      intet därav må lämnas kvar till följande morgon.
 16.  Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram år ett
      löftesoffer eller ett frivilligt offer, så skall offerdjuret
      likaledes ätas samma dag det har offrats; dock må det som har
      blivit över därav ätas den följande dagen.
 17.  Bliver ändå något över av offerköttet, skall detta på tredje
      dagen brännas upp i eld.
 18.  Om någon på tredje dagen äter av tackoffersköttet, så bliver
      offret icke välbehagligt; honom som har burit fram det skall det
      då icke räknas till godo, det skall anses såsom en
      vederstygglighet.  Den som äter därav kommer att bära på
      missgärning.
 19.  Ej heller må det kött ätas, som har kommit vid något orent, utan
      det skall brännas upp i eld.  För övrigt må köttet ätas av var
      och en som är ren.
 20.  Men den som äter kött av HERRENS tackoffer, medan orenhet låder
      vid honom, han skall utrotas ur sin släkt.
 21.  Och om någon har kommit vid något orent -- vare sig en människas
      orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det
      vara må -- och han likväl äter kött av HERRENS tackoffer, så
      skall han utrotas ur sin släkt.

 22.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 23.  Tala till Israels barn och säg: Intet fett av fäkreatur, får
      eller getter skolen I äta.
 24.  Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur må eljest användas
      till alla slags behov, men äta det skolen I icke.
 25.  Ty var och en som äter fettet av något djur varav man bär fram
      eldsoffer åt HERREN, vem det vara må som äter därav, han skall
      utrotas ur sin släkt.
 26.  Och intet blod skolen I förtära varken av fåglar eller av
      boskap, var I än ären bosatta.
 27.  Var och en som förtär något blod, han skall utrotas ur sin
      släkt.

 28.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 29.  Tala till Israels barn och säg: Den som vill offra ett tackoffer
      åt HERREN, han skall av detta sitt tackoffer bära fram åt HERREN
      den vederbörliga offergåvan.
 30.  Med egna händer skall han bära fram HERRENS eldsoffer; fettet
      jämte bringan skall han bära fram, bringan till att viftas såsom
      ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
 31.  Och prästen skall förbränna fettet på altaret, men bringan skall
      tillhöra Aron och hans söner.
 32.  Också det högra lårstycket skolen I giva åt prästen, såsom en
      gärd av edra tackoffer.
 33.  Den bland Arons söner, som offrar tackoffrets blod och fettet,
      han skall hava det högra lårstycket till sin del.
 34.  Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och
      offergärdslåret och giver dem åt prästen Aron och åt hans söner
      till en evärdlig rätt av Israels barn.

 35.  Detta är Arons och hans söners ämbetslott av HERRENS eldsoffer,
      den lott som gavs dem den dag de fördes fram till att bliva
      HERRENS präster
 36.  vilken lott, efter HERRENS befallning på den dag då han smorde
      dem, skulle givas dem av Israels barn, till en evärdlig rätt,
      släkte efter släkte.

 37.  Detta är lagen om brännoffret, spisoffret, syndoffret,
      skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret,
 38.  vilken HERREN på Sinai berg gav Mose, på den dag då han bjöd
      Israels barn att de skulle offra sina offer åt HERREN, i Sinais
      öken.



                Tredje Mosebok (Leviticus), 8 Kapitlet

                         Prästens invigning.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  "Tag Aron och hans söner jämte honom samt deras kläder och
      smörjelseoljan, så ock syndofferstjuren och de två vädurarna och
      korgen med de osyrade bröden.
  3.  Församla sedan hela menigheten vid ingången till
      uppenbarelsetältet."
  4.  Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit honom, och menigheten
      församlade sig vid ingången till uppenbarelsetältet.
  5.  Och Mose sade till menigheten: "Detta är vad HERREN har bjudit
      mig att göra."
  6.  Och Mose förde fram Aron och hans söner och tvådde dem med
      vatten.
  7.  Och han satte livklädnaden på honom och omgjordade honom med
      bältet och klädde på honom kåpan och satte på honom efoden och
      omgjordade honom med efodens skärp och fäste därmed ihop
      alltsammans på honom.
  8.  Och han satte på honom bröstskölden och lade urim och tummim in
      i skölden.
  9.  Och han satte huvudbindeln på hans huvud och satte på
      huvudbindeln framtill den gyllene plåten, det heliga diademet,
      såsom HERREN hade bjudit Mose.
 10.  Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad
      däri var och helgade allt;
 11.  och han stänkte därmed sju gånger på altaret och smorde altaret
      och alla dess tillbehör och bäckenet jämte dess fotställning,
      för att helga dem.
 12.  Och han göt smörjelseolja på Arons huvud och smorde honom för
      att helga honom.
 13.  Och Mose förde fram Arons söner och satte livklädnader på dem
      och omgjordade dem med bälten och band huvor på dem, såsom
      HERREN hade bjudit Mose.

 14.  Och han förde fram syndofferstjuren, och Aron och hans söner
      lade sina händer på syndofferstjurens huvud.
 15.  Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt
      finger på altarets horn runt omkring och renade altaret; men det
      övriga blodet göt han ut vid foten av altaret och helgade detta
      och bragte försoning för det.
 16.  Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, så ock
      leverfettet och båda njurarna med fettet på dem; och Mose
      förbrände det på altaret.
 17.  Men det övriga av tjuren, hans hud och kött och orenlighet,
      brände han upp i eld utanför lägret såsom HERREN hade bjudit
      Mose.

 18.  Och han förde fram brännoffersväduren, och Aron och hans söner
      lade sina händer på vädurens huvud.
 19.  Sedan slaktades den, och Mose stänkte blodet på altaret runt
      omkring;
 20.  men själva väduren delade han i dess stycken.  Och Mose förbrände
      huvudet och styckena och istret;
 21.  inälvorna och fötterna tvådde han i vatten.  Sedan förbrände Mose
      hela väduren på altaret.  Det var ett brännoffer till en
      välbehaglig lukt, det var ett eldsoffer åt HERREN, Såsom HERREN
      hade bjudit Mose.

 22.  Därefter förde han fram den andra väduren, handfyllningsväduren,
      och Aron och hans söner lade sina händer på vädurens huvud.
 23.  Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och beströk Arons
      högra örsnibb och tummen på hans högra hand och stortån på hans
      högra fot.
 24.  Därefter förde han fram Arons söner.  Och Mose beströk med blodet
      deras högra örsnibb och tummen på deras högra hand och stortån
      på deras högra fot; men det övriga blodet stänkte Mose på
      altaret runt omkring.
 25.  Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt på
      inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med fettet på
      dem, därtill det högra lårstycket.
 26.  Och ur korgen med de osyrade bröden, som stod inför HERRENS
      ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en
      tunnkaka och lade detta på fettstyckena och det högra
      lårstycket.
 27.  Och alltsammans lade han på Arons och hans söners händer och
      viftade det såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
 28.  Sedan tog Mose det ur deras händer och förbrände det på altaret,
      ovanpå brännoffret.  Det var ett handfyllningsoffer till en
      välbehaglig lukt, det var ett eldsoffer åt HERREN.
 29.  Och Mose tog bringan och viftade den såsom ett viftoffer inför
      HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vädur fick Mose detta
      till sin del, såsom HERREN hade bjudit Mose.

 30.  Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och
      stänkte på Aron -- på hans kläder -- och likaledes på hans söner
      och hans söners kläder; han helgade så Aron -- hans kläder --
      och likaledes hans söner och hans söners kläder.
 31.  Och Mose sade till Aron och till hans söner: "Koken köttet vid
      ingången till uppenbarelsetältet, och äten det där jämte brödet
      som är i handfyllningskorgen, såsom jag har bjudit och sagt:
      Aron och hans söner skola äta det.
 32.  Men vad som bliver över av köttet; eller av brödet, det skolen I
      bränna upp i eld.
 33.  Och under sju dagar skolen I icke gå bort ifrån
      uppenbarelsetältets ingång, icke förrän edra handfyllningsdagar
      äro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
 34.  Och HERREN har bjudit, att såsom det i dag har tillgått, så
      skall det ock sedan tillgå, på det att försoning må bringas för
      eder.
 35.  Vid ingången till uppenbarelsetältet skolen I stanna kvar i sju
      dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit
      eder iakttaga, på det att I icke mån dö; ty så är mig bjudet."

 36.  Och Aron och hans söner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom
      Mose.



                Tredje Mosebok (Leviticus), 9 Kapitlet

                         Arons första offer.

  1.  Och på åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner
      och de äldste i Israel.
  2.  Och han sade till Aron: "Tag dig en tjurkalv till syndoffer och
      en vädur till brännoffer, båda felfria, och för dem fram inför
      HERRENS ansikte.
  3.  Och tala till Israels barn och säg: Tagen en bock till syndoffer
      och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria, till
      brännoffer,
  4.  så ock en tjur och en vädur till tackoffer, att offra inför
      HERRENS ansikte, därtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i
      dag uppenbarar sig HERREN för eder."
  5.  Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och förde
      det fram inför uppenbarelsetältet; och hela menigheten trädde
      fram och ställde sig inför HERRENS ansikte.
  6.  Då sade Mose: "Detta är vad HERREN har bjudit eder göra; så
      skall HERRENS härlighet visa sig för eder."

  7.  Och Mose sade till Aron: "Träd fram till altaret och offra ditt
      syndoffer och ditt brännoffer, och bringa försoning för dig
      själv och folket; offra sedan folkets offer och bringa försoning
      för dem, såsom HERREN har bjudit."
  8.  Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin
      syndofferskalv.
  9.  Och Arons söner buro fram blodet till honom, och han doppade
      sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men det övriga
      blodet göt han ut vid foten av altaret.
 10.  Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett förbrände han
      på altaret, såsom HERREN hade bjudit Mose.
 11.  Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret.
 12.  Sedan slaktade han brännoffersdjuret.  Och Arons söner räckte
      honom blodet, och han stänkte det på altaret runt omkring.
 13.  Och de räckte honom brännoffersdjuret, delat i sina stycken,
      och dess huvud, och han förbrände det på altaret.
 14.  Och han tvådde inälvorna och fötterna och förbrände dem ovanpå
      brännoffret, på altaret.

 15.  Därefter förde han fram folkets offer.  Han tog folkets
      syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till
      syndoffer, på samma sätt som det förra syndoffersdjuret.
 16.  Och han förde fram brännoffersdjuren och offrade dem på
      föreskrivet sätt.
 17.  Och han bar fram spisoffret och tog en handfull därav och
      förbrände detta på altaret, förutom morgonens brännoffer.
 18.  Sedan slaktade han tjuren och väduren, som voro folkets
      tackoffer.  Och Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte
      det på altaret runt omkring.
 19.  Och fettstyckena av tjuren, samt av väduren svansen och vad som
      omsluter inälvorna, så ock njurarna och leverfettet,
 20.  dessa fettstycken lade de på bringorna; och han förbrände
      fettstyckena på altaret.
 21.  Men bringorna och det högra lårstycket viftade Aron till ett
      viftoffer inför HERRENS ansikte, såsom Mose hade bjudit.

 22.  Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade
      det.  Därefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret,
      brännoffret och tackoffret.
 23.  Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetältet; sedan gingo de
      åter ut och välsignade folket.  Då visade sig HERRENS härlighet
      för allt folket.
 24.  Och eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och
      fettstyckena på altaret.  Och allt folket såg detta; då jublade
      de och föllo ned på sina ansikten.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 10 Kapitlet

               Arons söners synd och straff.  Förbud för
                 prästerna att under sin tjänstgöring
               dricka vin.  Prästernas andel av offren.

  1.  Men Arons söner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade
      eld i dem och strödde rökelse därpå och buro fram inför HERRENS
      ansikte främmande eld, annan eld än den han hade givit dem
      befallning om.
  2.  Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de föllo
      döda ned inför HERRENS ansikte.
  3.  Och Mose sade till Aron: "Detta är vad HERREN har talat och
      sagt:
        På dem som stå mig nära vill jag bevisa mig helig,
        och inför allt folket bevisa mig härlig."
      Och Aron teg stilla.
  4.  Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder
      Ussiels söner, och sade till dem: "Träden fram och bären edra
      fränder bort ifrån helgedomen och fören den utanför lägret."
  5.  Då trädde de fram och buro bort dem i deras livklädnader,
      utanför lägret, såsom Mose hade sagt.
  6.  Och Mose sade till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar:
      "I skolen icke hava edert hår oordnat, ej heller riva sönder
      edra kläder, på det att I icke mån dö och draga förtörnelse över
      hela menigheten.  Men edra bröder, hela Israels hus, må gråta
      över denna brand som HERREN har upptänt.
  7.  Och I skolen icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, på
      det att I icke mån dö; ty HERRENS smörjelseolja är på eder."
      Och de gjorde såsom Mose hade sagt.

  8.  Och HERREN talade till Aron och sade:
  9.  "Varken du själv eller dina söner må dricka vin eller starka
      drycker, när I skolen gå in i uppenbarelsetältet, på det att I
      icke mån dö.  Det skall vara en evärdlig stadga för eder från
      släkte till släkte.
 10.  I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och
      rent;
 11.  och I skolen lära Israels barn alla de stadgar som HERREN har
      kungjort för dem genom Mose."

 12.  Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans
      kvarlevande söner: "Tagen det spisoffer som har blivit över av
      HERRENS eldsoffer, och äten det osyrat vid sidan av altaret, ty
      det är högheligt.
 13.  I skolen äta det på en helig plats; ty det är din och dina
      söners stadgade rätt av HERRENS eldsoffer; så är mig bjudet.
 14.  Och viftoffersbringan och offergärdslåret skola ätas av dig, och
      av dina söner och dina döttrar jämte dig, på en ren plats, ty de
      äro dig givna såsom din och dina söners stadgade rätt av Israels
      barns tackoffer.
 15.  Jämte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offergärdslåret och
      viftoffersbringan bäras fram för att viftas såsom ett viftoffer
      inför HERRENS ansikte; och de skola såsom en evärdlig rätt
      tillhöra dig och dina söner jämte dig, såsom HERREN har bjudit."

 16.  Och Mose frågade efter syndoffersbocken, men den befanns vara
      uppbränd.  Då förtörnades han på Eleasar och Itamar, Arons
      kvarlevande söner, och sade:
 17.  "Varför haven I icke ätit syndoffret på den heliga platsen?  Det
      är ju högheligt.  Och han har givit eder det, för att I skolen
      borttaga menighetens missgärning och bringa försoning för dem
      inför HERRENS ansikte.
 18.  Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre;
      därför skullen I på heligt område hava ätit upp köttet, såsom
      jag hade bjudit."
 19.  Men Aron sade till Mose: "Se, de hava i dag offrat sitt
      syndoffer och sitt brännoffer inför HERRENS ansikte, och mig har
      vederfarits vad du vet.  Om jag nu i dag åte syndofferskött,
      skulle detta vara HERREN välbehagligt?"
 20.  När Mose hörde detta, var han till freds.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 11 Kapitlet

                         Rena och orena djur.

  1.  Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem:
  2.  Talen till Israels barn och sägen:

      Dessa äro de djur som I fån äta bland alla fyrfotadjur på
      jorden:
  3.  alla de fyrfotadjur som hava klövar och hava dem helkluvna, och
      som idissla, dem fån I äta.
  4.  Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem
      som hava klövar: kamelen, ty han idisslar väl, men har icke
      klövar, han skall gälla för eder såsom oren; klippdassen, ty han
      idisslar väl
  5.  men har icke klövar, han skall gälla for eder såsom oren; haren,
      ty han idisslar väl,
  6.  men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren;
      svinet,
  7.  ty det har väl klövar och har dem helkluvna, men det idisslar
      icke, det skall gälla för eder såsom orent.
  8.  Av dessa djurs kött skolen I icke äta, ej heller skolen I komma
      vid deras döda kroppar; de skola gälla för eder såsom orena.

  9.  Detta är vad I fån äta av allt det som lever i vattnet: allt det
      i vattnet, vare sig i sjöar eller i strömmar, som har fenor och
      fjäll, det fån I äta.
 10.  Men allt det i sjöar och strömmar, som icke har fenor och fjäll,
      bland allt det som rör sig i vattnet, bland alla levande
      varelser i vattnet, det skall vara en styggelse för eder.
 11.  Ja, de skola vara en styggelse för eder; av deras kött skolen I
      icke äta, och deras döda kroppar skolen I räkna såsom en
      styggelse.
 12.  Allt det i vattnet, som icke har fenor och fjäll, skall vara en
      styggelse för eder.

 13.  Och bland fåglarna skolen I räkna dessa såsom en styggelse, de
      skola icke ätas, de äro en styggelse: örnen, lammgamen,
      havsörnen,
 14.  gladan, falken med dess arter,
 15.  alla slags korpar efter deras arter,
 16.  strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,
 17.  ugglan, dykfågeln, uven,
 18.  tinsemetfågeln, pelikanen,
 19.  asgamen, hägern, regnpiparen med dess arter, härfågeln och
      flädermusen.

 20.  Alla de flygande smådjur som gå på fyra fötter skola vara en
      styggelse för eder.
 21.  Av alla flygande smådjur, som gå på fyra fötter fån I allenast
      äta dem som ovanför sina fötter hava två ben att hoppa med på
      jorden.
 22.  Dessa fån I äta bland gräshopporna: arbe med dess arter, soleam
      med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.
 23.  Men alla andra flygande smådjur som hava fyra fötter skola vara
      en styggelse för eder.

 24.  Genom följande djur ådragen I eder orenhet; var och en som
      kommer vid deras döda kroppar skall vara oren ända till aftonen,
 25.  och var och en som har burit bort någon sådan död kropp skall
      två sina kläder och vara oren ända till aftonen:
 26.  alla de fyrfotadjur som hava klövar, men icke helkluvna, och som
      icke idissla, de skola gälla för eder såsom orena.  Var och en
      som kommer vid dem bliver oren.
 27.  Och alla slags fyrfotade djur som gå på tassar skola gälla för
      eder såsom orena.  Var och en som kommer vid deras döda kroppar
      skall vara oren ända till aftonen.
 28.  Och den som har burit bort en sådan död kropp, han skall två
      sina kläder och vara oren ända till aftonen; de skola gälla för
      eder såsom orena.

 29.  Och bland de smådjur som röra sig på jorden skola dessa gälla
      för eder såsom orena: vesslan, jordråttan, ödlan med dess arter,
 30.  anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten.
 31.  Dessa äro de som skola gälla för eder såsom orena bland alla
      smådjur.  Var och en som kommer vid dem, sedan de äro döda,
      skall vara oren ända till aftonen.
 32.  Och allt varpå något sådant djur faller, sedan det är dött,
      bliver orent, vare sig det är något slags träkärl, eller det är
      kläder, eller något av skinn, eller en säck, eller vilken annan
      sak det vara må, som användes till något behov.  Man skall lägga
      det i vatten, och det skall vara orent ända till aftonen; så
      bliver det rent.
 33.  Och om något sådant faller i något slags lerkärl, så bliver allt
      som är i detta orent, och kärlet skolen I slå sönder.
 34.  Allt slags mat däri, allt som man äter tillrett med vatten, det
      bliver orent; och allt slags dryck i något slags kärl, allt som
      man dricker, det bliver orent därav.
 35.  Och allt varpå någon sådan död kropp faller bliver orent.  Är det
      en ugn eller en härd, skall den förstöras, ty den bliver
      oren.  Och den skall gälla för eder såsom oren.
 36.  Men en källa eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig,
      skall förbliva ren; men kommer någon vid själva den döda
      kroppen, bliver han oren.
 37.  Och om en sådan död kropp faller på något slags utsädeskorn,
      något man sår, då förbliver detta rent.
 38.  Men om vatten har kommit på säden och någon sådan död kropp
      sedan faller därpå, så skall den gälla för eder såsom oren.

 39.  Och om något fyrfotadjur som får ätas av eder dör, så skall den
      som kommer vid dess döda kropp vara oren ända till aftonen.
 40.  Och den som äter kött av en sådan död kropp, han skall två sina
      kläder och vara oren ända till aftonen.  Och den som har burit
      bort någon sådan död kropp, han skall två sina kläder och vara
      oren ända till aftonen.

 41.  Och alla slags smådjur som röra sig på jorden äro en styggelse;
      de skola icke ätas.
 42.  Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra
      eller flera fötter, bland alla de smådjur som röra sig på
      jorden, skolen I äta något, ty de äro en styggelse.
 43.  Gören eder icke själva till en styggelse genom något sådant
      djur, och ådragen eder icke orenhet genom sådana, så att I
      bliven orenade genom dem.
 44.  Ty jag är HERREN, eder Gud; och I skolen hålla eder heliga och
      vara heliga, ty jag är helig.  Och I skolen icke ådraga eder
      orenhet genom något av de smådjur som röra sig på jorden.
 45.  Ty jag är HERREN, som har fört eder upp ur Egyptens land, för
      att jag skall vara eder Gud.  Så skolen I nu vara heliga, ty jag
      är helig.

 46.  Detta är lagen om fyrfotadjuren, och om fåglarna, och om alla
      slags levande varelser som röra sig i vattnet, och om alla slags
      smådjur på jorden,
 47.  för att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de
      djur som få ätas och de djur som icke få ätas.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 12 Kapitlet

                       Barnaföderskors rening.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Israels barn och säg: När en kvinna föder barn och det
      är ett gossebarn som hon har fött, så skall hon vara oren i sju
      dagar; lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara
      oren.
  3.  Och på åttonde dagen skall barnets förhud omskäras.
  4.  Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt
      reningsflöde.  Hon skall icke komma vid något heligt och får icke
      heller komma till helgedomen, förrän hennes reningsdagar äro
      ute.
  5.  Men om det är ett flickebarn som hon har fött, så skall hon vara
      oren i två veckor, på samma sätt som vid sin månadsrening; och
      sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt
      reningsflöde.
  6.  Och när hennes reningsdagar äro ute, vare sig efter son eller
      efter dotter, skall hon föra fram ett årsgammalt lamm såsom
      brännoffer, och en ung duva eller en turturduva såsom
      syndoffer, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen.
  7.  Och han skall offra detta inför HERRENS ansikte och bringa
      försoning för henne, så bliver hon ren från sitt
      blodflöde.  Detta är lagen om en barnaföderska, när hon har fött
      ett gossebarn, och när hon har fött ett flickebarn.
  8.  Och om hon icke förmår bekosta ett får, så skall hon taga två
      turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till
      syndoffer.  Och prästen skall bringa försoning för henne, så
      bliver hon ren.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 13 Kapitlet

                  Spetälska på människor och kläder.

  1.  Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

  2.  När någon på sin kropps hud får en upphöjning eller ett utslag
      eller en ljus fläck, och därav uppstår ett spetälskeartat ont på
      hans kropps hud, så skall han föras till prästen Aron eller till
      en av hans söner, prästerna.
  3.  Om då prästen, när han beser det angripna stället på hans kropps
      hud, finner att håret på det angripna stället har vitnat, och
      att det angripna stället visar sig djupare än den övriga huden
      på kroppen, så är han angripen av spetälska; och sedan prästen
      har besett honom skall han förklara honom oren.
  4.  Och om det är en vit fläck som synes på hans kropps hud, men den
      icke visar sig djupare än den övriga huden, och håret därpå icke
      har vitnat, så skall prästen hålla den angripne innestängd i sju
      dagar.
  5.  Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom, finner att
      det angripna stället visar sig oförändrat, och att det onda icke
      har utbrett sig på huden, så skall prästen för andra gången
      hålla honom innestängd i sju dagar.
  6.  Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom för andra
      gången, finner att det angripna stället har bleknat, och att det
      onda icke har utbrett sig på huden, så skall prästen förklara
      honom ren, ty då är det ett vanligt utslag, och sedan han har
      tvått sina kläder, är han ren.
  7.  Men om utslaget utbreder sig på huden, sedan han har låtit bese
      sig av prästen för att förklaras ren, och han nu för andra
      gången låter bese sig av prästen
  8.  och prästen då, när han beser honom, finner att utslaget har
      utbrett sig på huden, så skall prästen förklara honom oren, ty
      då är det spetälska.

  9.  När någon bliver angripen av spetälska, skall han föras till
      prästen.
 10.  Om då prästen, när han beser honom, finner en vit upphöjning på
      huden, och ser att håret där har vitnat, och att svallkött
      bildar sig i upphöjningen,
 11.  så är det gammal spetälska på hans kropps hud, och prästen skall
      förklara honom oren; han skall då icke stänga honom inne, ty han
      är oren.
 12.  Men om spetälskan så har brutit ut på huden, att på den angripne
      hela huden, från huvud till fötter, överallt där prästen ser, är
      betäckt av spetälska
 13.  och prästen alltså, när han beser honom, finner att spetälska
      betäcker hela hans kropp, så skall han förklara den angripne
      ren.  Hela hans kropp har blivit vit; han är ren.
 14.  Men så snart svallkött visar sig på honom, är han oren.
 15.  När prästen ser svallköttet, skall han förklara honom oren;
      svallköttet är orent, det är spetälska.
 16.  Men om svallköttet förändrar sig och stället bliver vitt, så
      skall han komma till prästen.
 17.  Om då prästen, när han beser honom, finner att det angripna
      stället har blivit vitt, så skall prästen förklara den angripne
      ren, han är då ren.

 18.  När någon på sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit
      läkt,
 19.  men sedan, på det ställe där bulnaden var, en vit upphöjning
      eller en rödvit fläck visar sig, så skall han låta bese sig av
      prästen.
 20.  Om då prästen, när han beser honom, finner att stället visar sig
      lägre än den övriga huden, och att håret därpå har vitnat, så
      skall prästen förklara honom oren; ty då är han angripen av
      spetälska, som har brutit ut där bulnaden var.
 21.  Men om prästen, när han beser stället, finner att vitt hår
      saknas där, och att stället icke är lägre än den övriga huden,
      och att det är blekt, så skall prästen hålla honom innestängd i
      sju dagar.
 22.  Om då det onda utbreder sig på huden, så skall prästen förklara
      honom oren, ty då är han angripen.
 23.  Men om den ljusa fläcken bliver oförändrad där den är och icke
      utbreder sig, då är det ett märke efter bulnaden, och prästen
      skall förklara honom ren.

 24.  Men om någon på sin kropps hud får ett brännsår, och om av
      ärrbildningen i brännsåret sedan bliver en rödvit eller vit
      fläck
 25.  och prästen, när han beser stället, finner att håret på fläcken
      har vitnat, och att den visar sig djupare än den övriga huden,
      så är mannen angripen av spetälska, som har brutit ut där
      brännsåret var; och prästen skall förklara honom oren, ty då är
      han angripen av spetälska.
 26.  Men om prästen, när han beser stället, finner att vitt hår
      saknas på den ljusa fläcken, och att stället icke är lägre än
      den övriga huden, och att det är blekt, så skall prästen hålla
      honom innestängd i sju dagar.
 27.  Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom, finner att
      det onda har utbrett sig på huden, så skall prästen förklara
      honom oren ty då är han angripen av spetälska.
 28.  Men om den ljusa fläcken bliver oförändrad där den är och icke
      utbreder sig på huden och förbliver blek, då är det en
      upphöjning efter brännsåret, och prästen skall förklara honom
      ren, ty det är ett märke efter brännsåret.

 29.  När på en man eller en kvinna något ställe på huvudet eller på
      hakan bliver angripet
 30.  och prästen, då han beser det angripna stället, finner att det
      visar sig djupare än den övriga huden och att gulaktigt tunt hår
      finnes där, så skall prästen förklara den angripne oren, ty då
      är det spetälskeskorv, huvud- eller hakspetälska.
 31.  Men om prästen, när han beser det angripna stället med skorven,
      finner, att om det än icke visar sig djupare än den övriga
      huden, svart hår likväl saknas där, så skall prästen hålla den
      av skorven angripne innestängd i sju dagar.
 32.  Om då prästen, när han på sjunde dagen beser det angripna
      stället, finner att skorven icke har utbrett sig, och att där
      icke finnes något gulaktigt hår, och att skorven icke visar sig
      djupare än den övriga huden,
 33.  så skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga
      stället, och prästen skall för andra gången hålla den skorvsjuke
      innestängd i sju dagar.
 34.  Om då prästen, när han på sjunde dagen beser den skorvsjuke,
      finner att skorven icke har utbrett sig på huden, och att den
      icke visar sig djupare än den övriga huden, så skall prästen
      förklara honom ren, och sedan han har tvått sina kläder, är han
      ren.
 35.  Men om skorven utbreder sig på huden, sedan han har blivit
      förklarad ren,
 36.  och prästen, när han beser honom, finner att skorven har utbrett
      sig på huden, så behöver prästen icke efterforska om där finnes
      något gulaktigt hår, ty han är oren.
 37.  Men om skorven visar sig oförändrad, och svart hår har vuxit upp
      på stället, då är skorven läkt, och han är ren, och prästen
      skall förklara honom ren.

 38.  När någon, man eller kvinna, på sin kropps hud får fläckar, vita
      fläckar,
 39.  och prästen, när han beser den angripne, finner att fläckarna på
      hans kropps hud äro blekvita, då är det ett ofarligt utslag som
      har kommit fram på huden; han är ren.

 40.  När på en mans huvud håret utan vidare faller av, är det vanlig
      bakskallighet; han är ren.
 41.  Och om håret utan vidare faller av på främre delen av huvudet,
      så är det vanlig framskallighet; han är ren.
 42.  Men när på det skalliga stället, baktill eller framtill, en
      rödvit fläck uppstår, då är det spetälska som har brutit ut på
      det skalliga stället baktill eller framtill.
 43.  Om alltså prästen, när han beser honom, finner att den upphöjda
      fläcken på det skalliga stället, baktill eller framtill, är
      rödvit, och att den visar sig lik spetälska på den övriga
      kroppens hud,
 44.  så är mannen spetälsk, han är oren; prästen skall strax förklara
      honom oren, ty han är angripen på sitt huvud.

 45.  Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna
      kläder, han skall hava sitt hår oordnat och skyla sitt skägg,
      och han skall ropa: "Oren!  Oren!"
 46.  Så länge han är angripen av spetälska, skall han vara oren; oren
      är han.  Han skall bo avskild; utanför lägret skall han hava sin
      bostad.

 47.  När en klädnad bliver angripen av spetälska, vare sig klädnaden
      är av ylle eller av linne,
 48.  eller när så sker med något vävt eller virkat tyg, vare sig av
      linne eller av ylle, eller med skinn eller med något, vad det
      vara må, som är förfärdigat av skinn,
 49.  och det angripna stället visar sig grönaktigt eller rödaktigt,
      på klädnaden eller skinnet, eller på det vävda eller virkade
      tyget, eller på skinnsaken, vad det vara må, då är stället
      angripet av spetälska och skall visas för prästen.
 50.  Och när prästen har besett det angripna stället, skall han hava
      den angripna saken inlåst i sju dagar.
 51.  Om han då, när han på sjunde dagen beser det angripna stället,
      finner att skadan har utbrett sig på klädnaden, eller på det
      vävda eller virkade tyget, eller på skinnet, vadhelst det vara
      må, som är förfärdigat av skinnet, så är stället angripet av
      elakartad spetälska; sådant är orent.
 52.  Och man skall bränna upp klädnaden, eller det vävda eller
      virkade tyget, vare sig det år av ylle eller av linne, eller
      skinnsaken som är angripen, vad det vara må; ty det är en
      elakartad spetälska; allt sådant skall brännas upp i eld.
 53.  Men om prästen, när han beser stället, finner att fläcken icke
      har utbrett sig på klädnaden, eller på det vävda eller virkade
      tyget, eller på skinnsaken, vad det vara må,
 54.  så skall prästen bjuda att man tvår den sak på vilken det
      angripna stället finnes, och han skall för andra gången hava den
      inlåst i sju dagar.
 55.  Om då prästen, när han efter tvagningen beser det angripna
      stället, finner att det angripna stället icke har förändrat sitt
      utseende, så är en sådan sak oren, om ock fläcken icke vidare
      har utbrett sig; du skall bränna upp den i eld; det är en
      frätfläck, vare sig den sitter på avigsidan eller på rätsidan.
 56.  Men om prästen, när han beser det angripna stället, finner att
      det efter tvagningen har bleknat, så skall han riva bort det
      från klädnaden eller skinnet, eller från det vävda eller virkade
      tyget.
 57.  Om likväl sedan en fläck åter visar sig på klädnaden, eller på
      det vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vad det vara
      må, så är det spetälska som har brutit ut; den sak på vilken det
      angripna stället finnes skall du bränna upp i eld.
 58.  Men om genom tvagningen fläcken har gått bort på klädnaden,
      eller på det vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vad
      det vara må, så skall det för andra gången tvås, och så bliver
      det rent.

 59.  Detta är lagen om det som bliver angripet av spetälska, antingen
      det är en klädnad av ylle eller linne, eller det är vävt eller
      virkat tyg, eller någon skinnsak, vad det vara må -- den lag
      efter vilken det skall förklaras rent eller orent.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 14 Kapitlet

               Den spetälskes rening.  Spetälska på hus.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Detta vare lagen om huru man skall förfara, när den som har haft
      spetälska skall renas:

      Han skall föras till prästen;
  3.  och prästen skall gå ut utanför lägret.  Om då prästen, när han
      beser den spetälske, finner att han är botad från den spetälska
      varav han var angripen,
  4.  så skall prästen bjuda att man för dens räkning, som skall
      renas, tager två levande rena fåglar, cederträ, rosenrött garn
      och isop.
  5.  Och prästen skall bjuda att man slaktar den ena fågeln över ett
      lerkärl med friskt vatten i.
  6.  Sedan skall han taga den levande fågeln, så ock cederträet, det
      rosenröda garnet och isopen, och detta alltsammans, jämväl den
      levande fågeln, skall han doppa i den fågelns blod, som har
      blivit slaktad över det friska vattnet.
  7.  Och han skall stänka sju gånger på den som skall renas från
      spetälskan; och sedan han så har renat honom, skall han slappa
      den levande fågeln fri ute på marken.
  8.  Och den som skall renas skall två sina kläder och raka av allt
      sitt hår och bada sig i vatten, så bliver han ren och får sedan
      gå in i lägret.  Dock skall han stanna utanför sitt tält i sju
      dagar.
  9.  Och på sjunde dagen skall han raka av allt sitt hår, både
      huvudhåret och skägget och ögonbrynen: allt sitt hår skall han
      raka av.  Och han skall två sina kläder och bada sin kropp i
      vatten, så bliver han ren.
 10.  Och på åttonde dagen skall han taga två felfria lamm av hankön
      och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön, så ock tre
      tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, och
      därtill en log olja.
 11.  Och prästen som förrättar reningen skall ställa den som skall
      renas och allt det andra fram inför HERRENS ansikte, vid
      ingången till uppenbarelsetältet.
 12.  Och prästen skall taga det ena lammet och offra det till ett
      skuldoffer, jämte tillhörande log olja, och vifta detta såsom
      ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
 13.  Och man skall slakta lammet på samma plats där man slaktar synd-
      och brännoffersdjuren, på en helig plats; ty skuldoffret tillhör
      prästen, likasom syndoffret; det är högheligt.
 14.  Och prästen skall taga något av skuldoffrets blod, och därmed
      skall prästen bestryka högra örsnibben på den som skall renas,
      så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.
 15.  Sedan skall prästen taga av tillhörande log olja och gjuta i sin
      vänstra hand,
 16.  och prästen skall doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har
      i sin vänstra hand och stänka något av oljan med sitt finger sju
      gånger inför HERRENS ansikte.
 17.  Och med det som bliver över av oljan i hans hand skall prästen
      bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen
      på hans högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpå
      skuldoffersblodet.
 18.  Och det som sedan är över av oljan i prästens hand skall han
      gjuta på dens huvud, som skall renas; så skall prästen bringa
      försoning för honom inför HERRENS ansikte.
 19.  Därefter skall prästen offra syndoffret och bringa försoning för
      den som skall renas, så att han bliver fri ifrån sin orenhet;
      sedan skall han slakta brännoffersdjuret.
 20.  Och prästen skall offra brännoffret på altaret och tillika
      spisoffret.  När så prästen bringar försoning för honom, då bliver
      han ren.

 21.  Men om han är fattig och icke kan anskaffa så mycket, så skall
      han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det för
      att bringa försoning för sig, och allenast en tiondedels efa
      fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, och därtill en log
      olja,
 22.  så ock två turturduvor eller två unga duvor, efter som han kan
      anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till
      brännoffer.
 23.  Och han skall, för att förklaras ren, bära allt detta till
      prästen på åttonde dagen, till uppenbarelsetältets ingång, inför
      HERRENS ansikte.
 24.  Och prästen skall taga skuldofferslammet och tillhörande log
      olja, och detta skall prästen vifta såsom ett viftoffer inför
      HERRENS ansikte.
 25.  Och man skall slakta skuldofferslammet, och prästen skall taga
      av skuldoffrets blod och bestryka högra örsnibben på den som
      skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på
      hans högra fot.
 26.  Sedan skall prästen gjuta något av oljan i sin vänstra hand,
 27.  och prästen skall stänka med sitt högra pekfinger något av oljan
      som han har i sin vänstra hand sju gånger inför HERRENS ansikte.
 28.  Och prästen skall med oljan som han har i sin hand bestryka
      högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans
      högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpå
      skuldoffersblodet.
 29.  Och det som är över av oljan i prästens hand skall han gjuta på
      dens huvud, som skall renas, till att bringa försoning för honom
      inför HERRENS ansikte.
 30.  Därefter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de
      unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa;
 31.  efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till
      syndoffer och den andra till brännoffer, tillika med
      spisoffret.  Så skall prästen bringa försoning inför HERRENS
      ansikte för den som skall renas.

 32.  Detta är lagen om den som har varit angripen av spetälska, men
      icke kan anskaffa vad som rätteligen hör till hans rening.

 33.  Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

 34.  När I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till
      besittning, och jag låter något hus i det land I fån till
      besittning bliva angripet av spetälska,
 35.  så skall husets ägare gå och anmäla det för prästen och säga:
      "Det synes som om mitt hus vore angripet av spetälska."
 36.  Då skall prästen bjuda att man, innan prästen går in för att
      bese det angripna stället, utrymmer huset, för att icke allt som
      är i huset skall bliva orent.  Och därefter skall prästen gå in
      för att bese huset.
 37.  Om han då, när han beser det angripna stället, finner att det
      angripna stället på husets vägg bildar grönaktiga eller
      rödaktiga fördjupningar, som visa sig lägre än den övriga
      väggen,
 38.  så skall prästen gå ut ur huset, till dörren på huset, och
      stänga huset för sju dagar.
 39.  Om då prästen, när han på sjunde dagen kommer igen och beser
      det, finner att fläcken har utbrett sig på husets vägg,
 40.  så skall prästen bjuda att man bryter ut de stenar som äro
      angripna, och kastar dem utanför staden på någon oren plats.
 41.  Men huset skall man skrapa överallt innantill och kasta det
      avskrapade murbruket utanför staden på någon oren plats.
 42.  Och man skall taga andra stenar och sätta in dem i de förras
      ställe och taga annat murbruk och rappa huset därmed.
 43.  Om likväl en fläck åter kommer fram på huset, sedan man har
      brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan
      det har blivit rappat,
 44.  så skall prästen gå in och bese det, och om han då finner att
      fläcken har utbrett sig på huset, så är detta en elakartad
      spetälska på huset, det är orent.
 45.  Och man skall riva ned huset, med dess stenar och trävirke och
      allt murbruk på huset, och föra bort alltsammans utanför staden
      till någon oren plats.
 46.  Och om någon har gått in i huset under den tid det skulle vara
      stängt, så skall han vara oren ända till aftonen.
 47.  Och om någon har legat i huset, skall han två sina kläder, och
      om någon har ätit i huset, skall också han två sina kläder.
 48.  Men om prästen, när han går in och beser huset, finner att
      fläcken icke har utbrett sig på huset, sedan det har blivit
      rappat, så skall han förklara huset rent, ty då är det onda
      hävt.

 49.  Och han skall till husets rening taga två fåglar, cederträ,
      rosenrött garn och isop.
 50.  Och han skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt
      vatten i.
 51.  Sedan skall han taga cederträet, isopen, det rosenröda garnet
      och den levande fågeln, och doppa alltsammans i den slaktade
      fågelns blod och det friska vattnet, och stänka på huset sju
      gånger.
 52.  Så skall han rena huset med fågelns blod och det friska vattnet
      och med den levande fågeln, cederträet, isopen och det rosenröda
      garnet.
 53.  Och han skall släppa den levande fågeln fri ute på marken
      utanför staden.  När han så bringar försoning för huset, då
      bliver det rent.

 54.  Detta är lagen om allt slags spetälskesjukdom och
      spetälskeskorv,
 55.  om spetälska på kläder och på hus,
 56.  om upphöjningar på huden, utslag och ljusa fläckar,
 57.  till undervisning om när något är orent eller rent.  Detta är
      lagen om spetälska.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 15 Kapitlet

                  Oren flytning hos man och kvinna.

  1.  Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
  2.  Talen till Israels barn och sägen till dem:

  3.  Om någon får flytning ur sitt kött, så är sådan flytning
      oren.  Och angående hans orenhet, medan flytningen varar, gäller
      följande: Evad hans kött avsöndrar flytningen, eller det
      tillsluter sig för flytningen, så är han oren.
  4.  Allt varpå den sjuke ligger bliver orent, och allt varpå han
      sitter bliver orent.
  5.  Och den som kommer vid det varpå han har legat skall två sina
      kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
  6.  Och den som sätter sig på något varpå den sjuke har suttit skall
      två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till
      aftonen.
  7.  Och den som kommer vid den sjukes kropp skall två sina kläder
      och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
  8.  Och om den sjuke spottar på någon som är ren, skall denne två
      sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till
      aftonen.
  9.  Och allt varpå den sjuke sitter när han färdas någonstädes,
      bliver orent.
 10.  Och var och en som kommer vid något, vad det vara må, som har
      legat under honom skall vara oren ända till aftonen; och den som
      bär bort något sådant skall två sina kläder och bada sig i
      vatten och vara oren ända till aftonen.
 11.  Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava sköljt
      sina händer i vatten, skall två sina kläder och bada sig i
      vatten och vara oren ända till aftonen.
 12.  Och ett lerkärl som den sjuke kommer vid skall sönderslås; men
      är det ett träkärl, skall det sköljas med vatten.

 13.  När den som har flytning bliver ren från sin flytning, skall
      han, för att förklaras ren, räkna sju dagar och därefter två
      sina kläder, och sedan skall han bada sin kropp i rinnande
      vatten, så bliver han ren.
 14.  Och på åttonde dagen skall han taga sig två turturduvor eller
      två unga duvor och komma inför HERRENS ansikte, till
      uppenbarelsetältets ingång, och giva dem åt prästen.
 15.  Och prästen skall offra dem, den ena till syndoffer och den
      andra till brännoffer; så skall prästen bringa försoning för
      honom inför HERRENS ansikte, till rening från hans flytning.

 16.  Och om en man har haft sädesutgjutning, så skall han bada hela
      sin kropp i vatten och vara oren ända till aftonen.
 17.  Och allt slags klädnad och allt av skinn, varpå sådan
      sädesutgjutning har skett, skall tvås i vatten och vara orent
      ända till aftonen.
 18.  Och när en man har legat hos en kvinna och sädesutgjutning har
      skett, så skola de båda bada sig i vatten och vara orena ända
      till aftonen.

 19.  Och när en kvinna har sin flytning, i det att blod avgår ur
      hennes kött, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som
      kommer vid henne skall vara oren ända till aftonen.
 20.  Och allt varpå hon ligger under sin månadsrening bliver orent,
      och allt varpå hon sitter bliver orent.
 21.  Och var och en som kommer vid det varpå hon har legat skall två
      sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till
      aftonen.
 22.  Och var och en som kommer vid något varpå hon har suttit skall
      två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till
      aftonen.
 23.  Och om någon sak lägges på det varpå hon har legat eller suttit,
      och någon då kommer vid denna sak, så skall han vara oren ända
      till aftonen.
 24.  Och om en man ligger hos henne, och något av hennes månadsflöde
      kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varpå
      han ligger bliver orent.

 25.  Och om en kvinna har blodflöde under en längre tid, utan att det
      är hennes månadsrening, eller om hon har flöde utöver tiden för
      sin månadsrening, så skall om henne, så länge hennes orena flöde
      varar, gälla detsamma som under hennes månadsreningstid; hon är
      oren.
 26.  Om allt varpå hon ligger, så länge hennes flöde varar, skall
      gälla detsamma som om det varpå hon ligger under sin
      månadsrening; och allt varpå hon sitter bliver orent, likasom
      under hennes månadsrening.
 27.  Och var och en som kommer vid något av detta bliver oren; han
      skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända
      till aftonen.

 28.  Men om hon bliver ren från sitt flöde, skall hon räkna sju dagar
      och sedan vara ren.
 29.  Och på åttonde dagen skall hon taga sig två turturduvor eller
      två unga duvor och bära dem till prästen, till
      uppenbarelsetältets ingång.
 30.  Och prästen skall offra den ena till syndoffer och den andra
      till brännoffer; så skall prästen bringa försoning för henne
      inför HERRENS ansikte, till rening från hennes orena flöde.
 31.  Så skolen I bevara Israels barn från orenhet, på det att de icke
      må dö i sin orenhet, om de orena mitt tabernakel, som står mitt
      ibland dem.

 32.  Detta är lagen om den som har flytning och om den som har
      sädesutgjutning, så att han därigenom bliver oren,
 33.  och om den kvinna som har sin månadsrening, och om den som har
      någon flytning, evad det är man eller kvinna, så ock om en man
      som ligger hos en oren kvinna.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 16 Kapitlet

                      Den stora försoningsdagen.

  1.  Och HERREN talade till Mose, sedan Arons två söner voro döda, de
      båda som träffats av döden, när de trädde fram inför HERRENS
      ansikte.
  2.  Och HERREN sade till Mose:

      Säg till din broder Aron att han icke på vilken tid som helst
      får gå in i helgedomen innanför förlåten, framför nådastolen som
      är ovanpå arken, på det att han icke må dö; ty i molnskyn vill
      jag uppenbara mig över nådastolen[1].
  3.  Så skall förfaras, när Aron skall gå in i helgedomen: Han skall
      taga en ungtjur till syndoffer och en vädur till brännoffer;
  4.  han skall ikläda sig en helig livklädnad av linne och hava
      benkläder av linne över sitt kött, och han skall omgjorda sig
      med ett bälte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt
      huvud; detta är de heliga kläderna, och innan han ikläder sig
      dem, skall han bada sin kropp i vatten.
  5.  Och av Israels barns menighet skall han mottaga två bockar till
      syndoffer och en vädur till brännoffer.
  6.  Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa
      försoning för sig och sitt hus.
  7.  Sedan skall han taga de två bockarna och ställa dem inför
      HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.
  8.  Och Aron skall draga lott om de två bockarna: en lott för HERREN
      och en lott för Asasel[2].
  9.  Och den bock som lotten bestämmer åt HERREN skall Aron föra fram
      och offra till syndoffer.
 10.  Men den bock som lotten bestämmer åt Asasel skall ställas
      levande inför HERRENS ansikte, för att försoning må bringas för
      honom, på det att han må släppas fri ut till Asasel i öknen.

 11.  Aron skall alltså föra fram sin syndofferstjur och bringa
      försoning för sig och sitt hus, han skall slakta sin
      syndofferstjur.
 12.  Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med glöd från altaret som
      står inför HERRENS ansikte, och fylla sina händer med stött
      välluktande rökelse; och han skall bära in detta innanför
      förlåten.
 13.  Och rökelsen skall han lägga på elden inför HERRENS ansikte, så
      att ett moln av rökelse skyler nådastolen, ovanpå
      vittnesbördet[3], på det att han icke må dö.
 14.  Och han skall taga av tjurens blod och stänka med sitt finger
      framtill på nådastolen; och framför nådastolen skall han stänka
      blodet sju gånger med sitt finger.
 15.  Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in hans
      blod innanför förlåten; och han skall göra med hans blod såsom
      han gjorde med tjurens blod: han skall tänka därmed på
      nådastolen och framför nådastolen.
 16.  Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från
      Israels barns orenheter och överträdelser, vad de än må hava
      syndat.  Och på samma sätt skall han göra ned
      uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras
      orenheter.
 17.  Och ingen människa får vara i uppenbarelsetältet, från den stund
      på han går in för att bringa försoning i helgedomen, ända till
      dess han har gått ut.  Så skall han bringa försoning för sig och
      sitt hus och för Israels hela församling.
 18.  Sedan skall han gå ut till altaret som står inför HERRENS
      ansikte och bringa försoning för det; han skall taga av tjurens
      blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt
      omkring,
 19.  och han skall stänka blodet därpå med sitt finger sju gånger,
      och rena och helga det från Israels barns orenheter.
 20.  När han så har fullbordat försoningen för helgedomen,
      uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande
      bocken.
 21.  Och Aron skall lägga båda sina händer på den levande bockens
      huvud, och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar
      och alla deras överträdelser, vad de än må hava syndat; han
      skall lägga dem på bockens huvud och genom en man som hålles
      redo därtill släppa honom ut i öknen.
 22.  Så skall bocken bära alla deras missgärningar på sig ut i
      vildmarken; man skall släppa bocken ute i öknen.

 23.  Därefter skall Aron gå in i uppenbarelsetältet och taga av sig
      linnekläderna, som han hade iklätt sig när han gick in i
      helgedomen; och han skall lämna dem där.
 24.  Och han skall bada sin kropp i vatten på en helig plats och
      ikläda sig sina vanliga kläder; sedan skall han gå ut och offra
      sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning
      för sig och för folket.
 25.  Och fettet av syndoffersdjuret skall han förbränna på altaret.
 26.  Men den som släppte bocken ut till Asasel skall två sina kläder
      och bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.
 27.  Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev
      inburet för att bringa försoning i helgedomen, skola föras bort
      utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud
      och kött och orenlighet.
 28.  Och den som bränner upp detta skall två sina kläder och bada sin
      kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.

 29.  Och detta skall vara för eder en evärdlig stadga: I sjunde
      månaden, på tionde dagen i månaden, skolen I späka eder och icke
      göra något arbete, varken infödingen eller främlingen som bor
      ibland eder.
 30.  Ty på den dagen skall försoning bringas för eder, till att rena
      eder; från alla edra synder skolen I renas inför HERRENS
      ansikte.
 31.  En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späka
      eder.  Detta skall vara en evärdlig stadga.
 32.  Och den präst, som har blivit smord och mottagit handfyllning
      till att vara präst i sin faders ställe skall bringa denna
      försoning; han skall ikläda sig linnekläderna, de heliga
      kläderna,
 33.  och han skall bringa försoning för det allraheligaste och
      försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall
      bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.

 34.  Detta skall vara för eder en evärdlig stadga, att försoning
      skall bringas för Israels barn, till rening från alla deras
      synder, en gång om året.

      Och han gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.

[1]  Se Nådastolen i Ordförkl.
[2]  Se Asasel i Ordförkl.
[3]  Se Vittnesbördet i Ordförkl.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 17 Kapitlet

                  Bestämmelser om slakt.  Förbud att
                förtära blod, så ock kött av självdöda
                          eller rivna djur.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till
      dem Detta är vad HERREN har bjudit och sagt:

  3.  Om någon av Israels hus, i lägret eller utanför lägret, slaktar
      ett fäkreatur eller ett lamm eller en get,
  4.  utan att föra fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för
      att frambära det såsom en offergåva åt HERREN framför HERRENS
      tabernakel, så skall detta tillräknas den mannen såsom
      blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall
      utrotas ur sitt folk.
  5.  Därför skola Israels barn föra sina slaktdjur, som de pläga
      slakta ute på marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetältets
      ingång, till prästen, och där slakta dem såsom tackoffer åt
      HERREN.
  6.  Och prästen skall stänka blodet på HERRENS altare, vid ingången
      till uppenbarelsetältet, och förbränna fettet till en
      välbehaglig lukt för HERREN.
  7.  Och de skola icke mer offra sina slaktoffer åt de onda andar som
      de i trolös avfällighet löpa efter.  Detta skall vara en evärdlig
      stadga för dem från släkte till släkte.

  8.  Och du skall säga till dem:

      Om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland
      dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
  9.  och icke för det fram till uppenbarelsetältets ingång för att
      offra det åt HERREN, så skall den mannen utrotas ur sin släkt.

 10.  Och om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland
      dem, förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mot
      honom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk.
 11.  Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till
      altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är
      det som bringar försoning, genom själen som är däri.
 12.  Därför säger jag till Israels barn: Ingen av eder skall förtära
      blod; och främlingen som bor ibland eder skall icke heller
      förtära blod.

 13.  Och om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo
      ibland dem, fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel,
      sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut och
      övertäcka det med jord.
 14.  Ty så är det med allt kötts själ, att blodet är det som
      innehåller själen; därför säger jag till Israels barn: I skolen
      icke förtära något kötts blod.  Ty blodet är allt kötts själ; var
      och en som förtär det skall utrotas.
 15.  Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur,
      evad han är inföding eller främling, skall två sina kläder och
      bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen; då bliver han
      ren.
 16.  Men om han icke tvår sina kläder och icke badar sin kropp kommer
      han att bära på missgärning.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 18 Kapitlet

               Förbjudna leder.  Onaturlig beblandelse.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Israels barn och säg till dem:

      Jag är HERREN, eder Gud.
  3.  I skolen icke göra såsom man gör i Egyptens land, där I haven
      bott.  Ej heller skolen I göra såsom man gör i Kanaans land, dit
      jag vill föra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar.
  4.  Efter mina rätter skolen I göra och mina stadgar skolen I hålla,
      och skolen vandra efter dem.  Jag är HERREN, eder Gud.
  5.  Ja, I skolen hålla mina stadgar och rätter, ty den människa som
      gör efter dem skall leva genom dem.  Jag är HERREN.

  6.  Ingen bland eder skall komma vid någon kvinna som år hans nära
      blodsförvant och blotta hennes blygd.  Jag är HERREN.
  7.  Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din
      moders blygd; hon är din moder, du skall icke blotta hennes
      blygd.
  8.  Du skall icke blotta någon annan kvinnas blygd, som är din
      faders hustru, ty det är din faders blygd.
  9.  Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon är din faders
      dotter eller din moders dotter, evad hon är född hemma eller
      född ute.
 10.  Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters
      blygd, ty det är din egen blygd.
 11.  Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon är
      av din faders släkt, hon är din syster.
 12.  Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon är din faders
      nära blodsförvant.
 13.  Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon är din
      moders nära blodsförvant.
 14.  Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru
      skall du icke komma; hon är din faders syster.
 15.  Du skall icke blotta din svärdotters blygd; hon är din sons
      hustru, hennes blygd skall du icke blotta.
 16.  Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det är din
      broders blygd.
 17.  Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes
      dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter
      eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de äro ju nära
      blodsförvanter; sådant vore en skändlighet.
 18.  Och du skall icke till hustru taga en kvinna jämte hennes
      syster, så att du uppväcker fiendskap mellan dem, i det att du
      blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den förra
      lever.

 19.  Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, när
      hon är oren under sin månadsrening.
 20.  Med din nästas hustru skall du icke beblanda dig, så att du
      genom henne bliver oren.
 21.  Du skall icke giva någon av dina avkomlingar till offer åt
      Molok; du skall icke ohelga din Guds namn.  Jag är HERREN.
 22.  Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna;
      det är en styggelse.
 23.  Du skall icke beblanda där med något djur, så att du genom detta
      bliver oren.  Och ingen kvinna skall hava att skaffa med något
      djur, så att hon beblandar sig därmed; det är en
      vederstygglighet.

 24.  I skolen icke orena eder med något av allt detta, ty med allt
      sådant hava de hedningar orenat sig, som jag fördriver för eder.
 25.  Därigenom har landet blivit orenat, och jag har på det hemsökt
      dess missgärning, så att landet har utspytt sina inbyggare.
 26.  Så hållen då I mina stadgar och rätter, och ingen av eder, evad
      han är inföding eller en främling som bor ibland eder, må göra
      någon av alla dessa styggelser.
 27.  Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit
      där före eder, bedrivit, så att landet har blivit orenat.
 28.  Gören intet sådant, på det att landet icke må utspy eder, om I
      så orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott där före
      eder.
 29.  Ty var och en som gör någon av alla dessa styggelser skall
      utrotas ur sitt folk, ja, var och en som gör sådant.
 30.  Iakttagen därför vad jag har bjudit eder iakttaga, så att I icke
      gören efter någon av de styggeliga stadgar som man har följt
      före eder, och så orenen eder genom dem.  Jag är HERREN, eder
      Gud.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 19 Kapitlet

                           Helighetsregler.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Israels barns hela menighet och säg till dem:

      I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, är helig.
  3.  Var och en av eder frukte sin moder och sin fader.  Mina sabbater
      skolen I hålla.  Jag är HERREN, eder Gud.
  4.  I skolen icke vända eder till avgudar och icke göra eder gjutna
      gudar.  Jag är HERREN, eder Gud.

  5.  När I viljen offra tackoffer åt HERREN, skolen I offra det på
      sådant sätt att I bliven välbehagliga.
  6.  Samma dag I offren det skall det ätas, eller ock den följande
      dagen; men det som bliver över till tredje dagen skall brännas
      upp i eld.
  7.  Om det ätes på tredje dagen, så är det en vederstygglighet; det
      bliver då icke välbehagligt.
  8.  Den som äter därav kommer att bära på missgärning, ty han har
      ohelgat det som var helgat åt HERREN, och han skall utrotas ur
      sin släkt.

  9.  När I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda
      intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra
      någon axplockning efter din skörd.
 10.  Och i din vingård skall du icke göra någon efterskörd, och de
      avfallna druvorna i din vingård skall du icke plocka upp; du
      skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen.  Jag är
      HERREN, eder Gud.

 11.  I skolen icke stjäla eller ljuga eller begå något svek mot
      varandra.
 12.  I skolen icke svärja falskt vid mitt namn; då ohelgar du din
      Guds namn.  Jag är HERREN.
 13.  Du skall icke med orätt avhända din nästa något, eller taga
      något ifrån honom med våld.  Du skall icke förhålla dagakarlen
      hans lön över natten till morgonen.
 14.  Du skall icke uttala förbannelser över en döv, och för en blind
      skall du icke lägga något varpå han kan falla; du skall frukta
      din Gud.  Jag är HERREN.

 15.  I skolen icke göra orätt i domen; du skall icke hava anseende
      till den ringes person, ej heller vara partisk för den mäktige;
      du skall döma din nästa rätt.
 16.  Du skall icke gå med förtal bland dina fränder; du skall icke
      stå efter din nästas blod.  Jag är HERREN.
 17.  Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjärta, men väl må
      du tillrättavisa din nästa, så att du icke för hans skull kommer
      att bära på synd.
 18.  Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk,
      utan du skall älska din nästa såsom dig själv.  Jag är HERREN.

 19.  Mina stadgar skolen I hålla: Du skall icke låta två slags djur
      av din boskap para sig med varandra; din åker skall du icke beså
      med två slags säd; en klädnad av två olika slags garn får icke
      komma på dig.

 20.  Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne,
      och hon är trälinna i en annan mans våld, och hon icke har
      blivit friköpt eller frigiven, så skola de straffas, men icke
      dödas, eftersom hon icke var fri.
 21.  Och han skall föra fram sitt skuldoffer inför HERREN, till
      uppenbarelsetältets ingång, en skuldoffersvädur.
 22.  När så prästen medelst skuldoffersväduren bringar försoning för
      honom inför HERRENS ansikte för den synd han har begått, då
      bliver den synd han har begått honom förlåten.

 23.  När I kommen in i landet och planteren träd av olika slag med
      ätbar frukt, skolen I anse deras frukt såsom deras förhud.  I tre
      år skolen I hålla dem för oomskurna och icke äta av dem;
 24.  men under det fjärde året skall all deras frukt vara helgad till
      HERRENS lov,
 25.  och först under det femte skolen I äta deras frukt.  Så skolen I
      göra, för att de må giva så mycket större avkastning åt
      eder.  Jag är HERREN, eder Gud.

 26.  I skolen icke äta något med blod i.  I skolen icke befatta eder
      med spådom eller teckentyderi.
 27.  I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudhår, ej heller
      skall du avstympa kanten av ditt skägg.
 28.  I skolen icke göra något märke på eder kropp för någon död, ej
      heller bränna in skrifttecken på eder.  Jag är HERREN.
 29.  Du skall icke ohelga din dotter med att låta henne bliva en
      sköka, på det att icke landet må förfalla i skökoväsende och
      bliva uppfyllt av skändlighet.
 30.  Mina sabbater skolen I hålla, och för min helgedom skolen I hava
      fruktan.  Jag är HERREN.
 31.  I skolen icke vända eder till andar som tala genom besvärjare
      eller spåmän.  Söken icke sådana, så att I bliven orena genom
      dem.  Jag är HERREN, eder Gud.

 32.  För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du
      ära; du skall frukta din Gud.  Jag är HERREN.

 33.  När en främling bor hos eder i edert land, skolen I icke
      förtrycka honom.
 34.  Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding bland
      eder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju själva
      varit främlingar i Egyptens land.  Jag är HERREN, eder Gud.
 35.  I skolen icke göra orätt i domen, icke i fråga om mått, vikt
      eller mål.
 36.  Riktig våg, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-mått skolen
      I hava.  Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur
      Egyptens land.
 37.  Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter och
      göra efter dem.  Jag är HERREN.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 20 Kapitlet

                         Straffbestämmelser.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Du skall ock säga till Israels barn:

      Om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo i Israel,
      giver någon av sina avkomlingar åt Molok, så skall han straffas
      med döden; folket i landet skall stena honom.
  3.  Och jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom
      ur hans folk, därför att han har givit en av sina avkomlingar åt
      Molok, och därmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga
      namn.
  4.  Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, när han
      giver en av sina avkomlingar åt Molok, så att de icke döda
      honom,
  5.  då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot
      hans släkt; och honom och alla dem som hava följt honom och i
      trolös avfällighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras
      folk.
  6.  Och om någon vänder sig till andar som tala genom besvärjare
      eller spåmän, för att i trolös avfällighet löpa efter dem, så
      skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans
      folk.

  7.  Så skolen I nu hålla eder heliga, och vara heliga; ty jag är
      HERREN, eder Gud.
  8.  Och I skolen hålla mina stadgar och göra efter dem.  Jag är
      HERREN, som helgar eder.

  9.  Om någon uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder,
      skall han straffas med döden; över sin fader och sin moder har
      han uttalat förbannelser, blodskuld låder vid honom.

 10.  Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han
      begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru, så skola de
      straffas med döden, både mannen och kvinnan som hava begått
      äktenskapsbrottet.
 11.  Om någon ligger hos en kvinna som är hans faders hustru, så
      blottar han sin faders blygd; de skola båda straffas med döden,
      blodskuld låder vid dem.
 12.  Om någon ligger hos sin svärdotter, så skola de båda straffas
      med döden; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld låder
      vid dem.
 13.  Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en
      kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med
      döden, blodskuld låder vid dem.
 14.  Om någon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder,
      så är det en skändlighet; man skall bränna upp både honom och
      dem i eld, för att icke någon skändlighet må finnas bland eder.
 15.  Om en man beblandar sig med något djur, så skall han straffas
      med döden, och djuret skolen I dräpa.
 16.  Och om en kvinna kommer vid något djur och beblandar sig därmed,
      så skall du dräpa både kvinnan och djuret; de skola straffas med
      döden, blodskuld låder vid dem.
 17.  Om någon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller
      sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd,
      så är det en skamlig gärning, och de skola utrotas inför sitt
      folks ögon; han har blottat sin systers blygd, han bär på
      missgärning.
 18.  Om någon ligger hos en kvinna som har sin månadsrening och
      blottar hennes blygd, i det att han avtäcker hennes brunn och
      hon blottar sitt blods brunn, så skola de båda utrotas ur sitt
      folk.
 19.  Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers
      blygd.  Ty den så gör avtäcker sin nära blodsförvants blygd; de
      komma att bära på missgärning.
 20.  Om någon ligger hos sin farbroders hustru, så blottar han sin
      farbroders blygd; de komma att bära på synd, barnlösa skola de
      dö.
 21.  Om någon tager sin broders hustru, så är det en oren gärning;
      han blottar då sin broders blygd, barnlösa skola de bliva.

 22.  Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter och
      stadgar och göra efter dem, för att landet icke må utspy eder,
      det land dit jag vill föra eder, så att I fån bo där.
 23.  Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill
      fördriva för eder; ty just därför att de hava bedrivit allt
      sådant, har jag blivit led vid dem.
 24.  Och därför har jag sagt till eder I skolen besitta deras land,
      ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter
      av mjölk och honung.  Jag är HERREN, eder Gud, som har avskilt
      eder från andra folk.

 25.  Gören alltså skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och
      mellan rena fåglar och orena, så att I icke gören eder själva
      till styggelse för de fyrfotadjurs eller fåglars skull eller för
      de kräldjurs, skull på marken, som jag har avskilt, för att I
      skolen hålla dem för orena.
 26.  I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, är helig, och jag har
      avskilt eder från andra folk, för att I skolen höra mig till.

 27.  När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse
      eller spådom, skall denne straffas med döden; man skall stena
      honom, blodskuld låder vid honom.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 21 Kapitlet

                    Helighetsregler för prästerna.

  1.  Och HERREN sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner, säg
      till dem så:

      En präst får icke ådraga sig orenhet genom någon död bland sina
      fränder,
  2.  utom genom sina närmaste blodsförvanter: sin moder, sin fader,
      sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder;
  3.  så ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom
      närmare och icke tillhörde någon man, i sådant fall må han
      ådraga sig orenhet genom henne.
  4.  Eftersom han är en herre bland sina fränder, får han icke ådraga
      sig orenhet och göra sig ohelig.
  5.  Prästerna skola icke raka någon del av sitt huvud skallig eller
      avraka kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin
      kropp.
  6.  De skola vara helgade åt sin Guds och må icke ohelga sin Guds
      namn, ty de bära fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; därför
      skola de heliga.
  7.  Ingen av dem skall taga till hustru en sköka eller en vanärad
      kvinna, ej heller skall någon taga till hustru en kvinna som har
      blivit förskjuten av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud.
  8.  Därför skall du akta honom helig, ty han bär fram din Guds spis;
      han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, är
      helig.
  9.  Om en prästs dotter ohelgar sig genom skökolevnad, så ohelgar
      hon sin fader; hon skall brännas upp i eld.

 10.  Den som är överstepräst bland sina bröder, den på vilkens huvud
      smörjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit
      handfyllning till att ikläda sig prästkläderna, han skall icke
      hava sitt hår oordnat, ej heller riva sönder sina kläder;
 11.  och han skall icke gå in till någon död; icke ens genom sin
      fader eller genom sin moder får han ådraga sig orenhet.
 12.  Och ur helgedomen skall han icke gå ut, på det att han icke må
      ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smörjelseolja, varmed han
      har blivit invigd, är på honom.  Jag är HERREN.
 13.  Till hustru skall han taga en kvinna som är jungfru.
 14.  En änka eller en förskjuten hustru eller en vanärad kvinna, en
      sköka -- en sådan får han icke taga, utan en jungfru bland sina
      fränder skall han taga till hustru,
 15.  för att han icke må ohelga sin livsfrukt bland sina fränder; ty
      jag är HERREN, som helgar honom.

 16.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 17.  Tala till Aron och säg: Av dina avkomlingar i kommande släkten
      skall ingen som har något lyte träda fram för att frambära sin
      Guds spis.
 18.  Ingen skall träda fram, som har något lyte, varken en blind
      eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har
      någon lem för stor,
 19.  ingen som har brutit arm eller ben,
 20.  ingen som är puckelryggig eller förkrympt, eller som har fel på
      ögat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som är
      snöpt.
 21.  Av prästen Arons avkomlingar skall ingen som har något lyte gå
      fram för att frambära HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han
      skall icke gå fram för att frambära sin Guds spis.
 22.  Sin Guds spis må han äta, både det som är högheligt och det som
      är heligt,
 23.  men eftersom han har ett lyte, skall han icke gå in till
      förlåten, ej heller skall han gå fram till altaret, på det att
      han icke må ohelga mina heliga ting; ty jag är HERREN, som
      helgar dem.

 24.  Och Mose talade detta till Aron och hans söner och alla Israels
      barn.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 22 Kapitlet

                  Ytterligare regler för prästerna.
                     Föreskrifter om djuroffren.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:

  2.  Tala till Aron och hans söner och säg att de skola hålla sig
      ifrån de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt mig, på det
      att de icke må ohelga mitt heliga namn.  Jag är HERREN.
  3.  Säg till dem: Om i kommande släkten någon av edra avkomlingar,
      medan orenhet låder vid honom, kommer vid de heliga gåvor som
      Israels barn bära fram åt HERREN, så skall han utrotas ur min
      åsyn Jag är HERREN.
  4.  Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning,
      skall han icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har blivit
      ren; ej heller den som kommer vid någon som har blivit oren
      genom en död, eller den som har haft sädesutgjutning;
  5.  ej heller den som kommer vid något slags smådjur genom vilket
      man bliver oren, eller vid en människa genom vilken man bliver
      oren, på vad sätt denna än må hava blivit oren.
  6.  Den som kommer vid något sådant, han skall vara oren ända till
      aftonen, och skall icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har
      badat sin kropp i vatten.
  7.  Men när solen har gått ned, är han ren, och sedan må han äta av
      de heliga gåvorna, ty det är hans spis.
  8.  Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han icke äta, så att
      han därigenom bliver oren.  Jag är HERREN.
  9.  De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, på det att de
      icke för det heligas skull må komma att bära på synd och träffas
      av döden därför att de ohelga det.  Jag är HERREN, som helgar
      dem.

 10.  Ingen främmande får äta av det heliga; en inhysesman hos prästen
      eller en hans legodräng skall icke äta av det heliga.
 11.  Men när en präst har köpt en träl för sina penningar, må denne
      äta därav, så ock den träl som är född i hans hus; dessa må äta
      av hans spis.
 12.  När en prästs dotter har blivit en främmande mans hustru, skall
      hon icke äta av det heliga som gives till offergärd.
 13.  Men om en prästs dotter har blivit änka eller blivit förskjuten,
      och hon är utan livsfrukt, och hon så kommer åter till sin
      faders hus och är där såsom i sin ungdom, då må hon äta av sin
      faders spis; men ingen främmande får äta därav.
 14.  Och om någon ouppsåtligen äter av det heliga, skall han lägga
      femtedelen därtill och giva prästen ersättning för det heliga.
 15.  Prästerna skola icke ohelga de heliga gåvorna, det som Israels
      barn göra såsom gärd åt HERREN,
 16.  och därigenom draga över dem missgärning och skuld, när de äta
      av deras heliga gåvor; ty jag är HERREN, som helgar dem.

 17.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 18.  Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till
      dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill
      offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett
      frivilligt offer som de vilja offra åt HERREN såsom brännoffer,
      så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;
 19.  offret skall vara ett felfritt handjur, av fäkreaturen eller av
      fåren eller av getterna;
 20.  I skolen icke därtill taga ett djur som har något lyte, ty genom
      ett sådant bliven I icke välbehagliga.
 21.  Och när någon vill offra ett tackoffer åt HERREN av fäkreaturen
      eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett
      löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det vara
      felfritt far att bliva välbehagligt; intet lyte får finnas
      därpå.
 22.  Det som är blint eller brutet eller stympat eller sårigt, eller
      det som har skabb eller annat utslag sådant skolen I icke offra
      åt HERREN; eldsoffer av sådant skolen I icke lägga på altaret åt
      HERREN.
 23.  Ett djur av fäkreaturen eller av småboskapen, som har någon lem
      för stor eller för liten, må du väl offra såsom frivilligt
      offer, men såsom löftesoffer bliver det icke välbehagligt.
 24.  Och I skolen icke offra åt HERREN något som har blivit snöpt
      genom klämning eller krossning eller avslitning eller
      utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.
 25.  Icke heller av en utlännings hand skolen I mottaga och offra
      sådana djur till eder Guds spis, ty de äro skadade, de hava ett
      lyte; genom sådana bliven I icke välbehagliga.

 26.  Och HERREN talade till Mose och sade:

 27.  När en kalv eller ett får eller en get har blivit född, skall
      djuret dia sin moder i sju dagar.  Men allt ifrån den åttonde
      dagen är det välbehagligt såsom eldsoffersgåva åt HERREN.
 28.  I skolen icke slakta något djur, vare sig av fäkreaturen eller
      av småboskapen, på samma dag som dess avföda.

 29.  När I viljen offra ett lovoffer åt HERREN, skolen I offra det på
      sådant sätt att I bliven välbehagliga.
 30.  Det skall ätas samma dag; I skolen icke lämna något därav kvar
      till följande morgon.  Jag är HERREN.

 31.  I skolen hålla mina bud och göra efter dem.  Jag är HERREN.

 32.  I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad
      bland Israels barn.  Jag är HERREN, som helgar eder,
 33.  han som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skall
      vara eder Gud.  Jag är HERREN.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 23 Kapitlet

                       Stadgar för högtiderna.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Israels barn och säg till dem:

      Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga
      sammankomster; mina högtider äro dessa:
  3.  Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat,
      en dag för helig sammankomst; intet arbete skolen I då göra.  Det
      är HERRENS sabbat, var I än ären bosatta.

  4.  Dessa äro HERRENS högtider, de heliga sammankomster som I skolen
      utlysa på bestämda tider:
  5.  I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid aftontiden,
      är HERRENS påsk.
  6.  Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds
      högtid; då skolen I äta osyrat bröd, i sju dagar.
  7.  På den första dagen skolen I hålla en helig sammankomst; ingen
      arbetssyssla skolen I då göra.
  8.  Och I skolen offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar.  På den
      sjunde dagen skall åter hållas en helig sammankomst; ingen
      arbetssyssla skolen I då göra.

  9.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 10.  Tala till Israels barn och säg till dem:

      När I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I
      inbärgen dess skörd, då skolen I bära till prästen den kärve som
      är förstlingen av eder skörd.
 11.  Och den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att I
      mån bliva välbehagliga; dagen efter sabbaten skall prästen vifta
      den.
 12.  Och på den dag då I låten vifta kärven skolen I offra ett
      felfritt årsgammalt lamm till brännoffer åt HERREN,
 13.  och såsom spisoffer därtill två tiondedels efa fint mjöl,
      begjutet med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en välbehaglig
      lukt, och såsom drickoffer därtill en fjärdedels hin vin.
 14.  Och intet av det nya, varken bröd eller rostade ax eller korn av
      grönskuren säd, skolen I äta förrän på denna samma dag, icke
      förrän I haven burit fram offergåvan åt eder Gud.  Detta skall
      vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I
      än ären bosatta.

 15.  Sedan skolen I räkna sju fulla veckor från dagen efter sabbaten,
      från den dag då I buren fram viftofferskärven;
 16.  femtio dagar skolen I räkna intill dagen efter den sjunde
      sabbaten; då skolen I bära fram ett offer av den nya grödan åt
      HERREN.
 17.  Från de orter där I bon skolen I bära fram viftoffersbröd, två
      kakor av två tiondedels efa fint mjöl, bakade med surdeg: en
      förstlingsgåva åt HERREN.
 18.  Och jämte brödet skolen I föra fram sju felfria årsgamla lamm,
      en ungtjur och två vädurar, till att offras såsom brännoffer åt
      HERREN, med tillhörande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer
      till en välbehaglig lukt för HERREN.
 19.  Därtill skolen I offra en bock till syndoffer och två årsgamla
      lamm till tackoffer.
 20.  Och prästen skall vifta dem såsom ett viftoffer inför HERRENS
      ansikte, jämte förstlingsbröden som bäras fram tillika med de
      båda lammen de skola vara helgade åt HERREN och tillhöra
      prästen.
 21.  Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst
      att hållas av eder; ingen arbetssyssla skolen I då göra.  Detta
      skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte,
      var I än ären bosatta.

 22.  Och när I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda
      intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra
      någon axplockning efter din skörd, du skall lämna detta kvar åt
      den fattige och åt främlingen.  Jag är HERREN, eder Gud.

 23.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 24.  Tala till Israels barn och säg: I sjunde månaden, på första
      dagen i månaden, skolen I hålla sabbatsvila, en högtid med
      basunklang, till att bringa eder i åminnelse inför HERREN, en
      helig sammankomst.
 25.  Ingen arbetssyssla skolen I då göra, och I skolen offra
      eldsoffer åt HERREN.

 26.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 27.  Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen; då
      skolen I hålla en helig sammankomst, och I skolen då späka eder;
      och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.
 28.  Och I skolen intet arbete göra på denna samma dag, ty det är en
      försoningsdag, då försoning bringas för eder inför HERRENS, eder
      Guds, ansikte.
 29.  Och var och en som icke späker sig på denna samma dag skall
      utrotas ur sin släkt.
 30.  Och var och en som gör något arbete på denna samma dag, honom
      skall jag förgöra ur hans folk.
 31.  Intet arbete skolen I då göra Detta skall vara en evärdlig
      stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.
 32.  En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späka
      eder.  På nionde dagen i månaden, om aftonen, skolen I hålla
      denna eder sabbatsvila, från afton till afton.

 33.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 34.  Tala till Israels barn och säg:

      På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENS
      lövhyddohögtid, i sju dagar.
 35.  På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst; ingen
      arbetssyssla skolen I då göra.
 36.  I sju dagar skolen I offra eldsoffer åt HERREN.  På den åttonde
      dagen skolen I hålla en helig sammankomst och skolen offra
      eldsoffer åt HERREN.  Då är högtidsförsamling; ingen arbetssyssla
      skolen I då göra.

 37.  Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga
      sammankomster, och på vilka I skolen offra eldsoffer åt HERREN,
      brännoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de
      för den dagen bestämda offren --
 38.  detta förutom HERRENS sabbater, och förutom edra övriga gåvor,
      och förutom alla edra löftesoffer, och förutom alla frivilliga
      offer som I given åt HERREN.

 39.  Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när I inbärgen
      avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS högtid, i sju
      dagar.  På den första dagen är sabbatsvila, på den åttonde dagen
      är ock sabbatsvila.
 40.  Och I skolen på den första dagen taga frukt av edra skönaste
      träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av
      pilträd, och skolen så vara glada i sju dagar inför HERRENS,
      eder Guds, ansikte.

 41.  I skolen fira denna högtid såsom en HERRENS högtid sju dagar om
      året.  Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte
      till släkte; i sjunde månaden skolen I fira den.
 42.  Då skolen I bo i lövhyddor i sju dagar; alla de som äro
      infödingar i Israel skola bo i lövhyddor,
 43.  för att edra efterkommande må veta huru jag lät Israels barn bo
      i lövhyddor, när jag förde dem ut ur Egyptens land Jag är
      HERREN, eder Gud.

 44.  Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS högtider.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 24 Kapitlet

                Föreskrifter om den gyllene ljusstaken
                och om skådebröden.  En gudsförsmädare
                         stenad.  Strafflagar.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:

  2.  Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver,
      till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp.
  3.  Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet[1], i
      uppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, från
      aftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte.  Detta skall vara
      en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
  4.  Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han beständigt sköta
      inför HERRENS ansikte.

  5.  Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kaka
      skall innehålla två tiondedels efa.
  6.  Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det
      gyllene bordet inför HERRENS ansikte.
  7.  Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att denna
      må utgöra själva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åt
      HERREN.
  8.  Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man beständigt lägga upp dem
      inför HERRENS ansikte: en gärd av Israels barn, till ett evigt
      förbund.
  9.  De skola tillhöra Aron och hans söner och skola ätas av dem på
      en helig plats, ty de äro högheliga och äro hans evärdliga rätt
      av HERRENS eldsoffer.

 10.  Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till
      fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den
      israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta
      med varandra i lägret.
 11.  Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet[2] och hädade.
      Då förde de honom fram till Mose.  Och hans moder hette Selomit,
      dotter till Dibri, av Dans stam.
 12.  Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom
      bestämd efter HERRENS befallning.
 13.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 14.  För ut hädaren utanför lägret; sedan må alla som hörde det lägga
      sina händer på hans huvud, och må så hela menigheten stena
      honom.
 15.  Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sin
      Gud, kommer han att bära på synd.
 16.  Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela
      menigheten skall stena honom.  Evad det är en främling eller en
      inföding som smädar Namnet, skall han dödas.

 17.  Om någon slår ihjäl någon människa, skall han straffas med
      döden;
 18.  och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv
      för liv.
 19.  Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man
      göra mot honom såsom han själv har gjort:
 20.  bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; samma
      lyte han har vållat att en annan fick skall han själv få.
 21.  Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den
      som slår ihjäl en människa skall dödas.
 22.  En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika väl
      för främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN, eder Gud.

 23.  Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren
      utanför lägret och stenade honom.  Alltså gjorde Israels barn
      såsom HERREN hade bjudit Mose.

[1]  Se Vittnesbördet i Ordförkl.
[2]  Se Herren i Ordförkl.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 25 Kapitlet

                        Sabbatsår och jubelår.

  1.  Och HERREN talade till Mose på Sinai berg och sade:
  2.  Tala till Israels barn och säg till dem:

      När I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet
      hålla sabbat åt HERREN.
  3.  I sex år skall du beså din åker, och i sex år skära din vingård
      och inbärga avkastningen av landet,
  4.  men under det sjunde året skall landet hava vilosabbat, en
      HERRENS sabbat; då skall du icke beså din åker och icke skära
      din vingård.
  5.  Vad som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du icke
      skörda, och de druvor som växa på dina oskurna vinträd skall du
      icke avbärga.  Det skall vara ett sabbatsvilans år för landet.
  6.  Och vad landets sabbat ändå giver skolen I hava till föda: du
      själv, din tjänare och din tjänarinna, din daglönare och din
      inhysesman, de som bo hos dig.
  7.  Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin
      föda av all dess avkastning.

  8.  Och du skall räkna sju årsveckor, det är sju gånger sju år, så
      att tiden för de sju årsveckorna bliver fyrtionio år.
  9.  Då skall du i sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, låta
      blåsa i larmbasun; på försoningsdagen skolen I blåsa i basun
      över hela edert land.
 10.  Och I skolen helga det femtionde året och utropa frihet i landet
      för alla dess inbyggare.  Det skall vara ett jubelår för eder;
      var och en av eder skall då återfå sin arvsbesittning, var och
      en av eder skall återfå sin släktegendom.
 11.  Ett jubelår skall detta femtionde år vara för eder; då skolen I
      icke så något, och vad som då växer upp av spillsäden skolen I
      icke skörda, och I skolen då icke avbärga edra oskurna vinträd.
 12.  Ty det är ett jubelår; heligt skall det vara för eder.  Från
      själva marken skolen I hämta eder föda, av dess avkastning.

 13.  Under ett sådant jubelår skall var och en av eder återfå sin
      arvsbesittning.
 14.  Om I alltså säljer något åt eder nästa eller köpen något av eder
      nästa, skolen I icke göra varandra orätt:
 15.  efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa, efter
      antalet årsgrödor skall han få betalning av dig.
 16.  Alltefter som åren äro flera skall du betala högre pris, och
      alltefter som åren äro färre skall du betala lägre pris; ty ett
      visst antal grödor är det han säljer till dig.
 17.  I skolen icke göra varandra orätt du skall frukta din Gud; ty
      jag är HERREN, eder Gud.
 18.  Och I skolen göra efter mina stadgar, och mina rätter skolen I
      hålla och skolen göra efter dem; då skolen I bo trygga i landet.
 19.  Och landet skall giva sin frukt, så att I haven nog att äta, och
      I skolen bo trygga däri.
 20.  Och om I frågen: "Vad skola vi äta under det sjunde året, om vi
      icke få så och icke få inbärga vår gröda?",
 21.  så mån I veta att jag skall bjuda min välsignelse komma över
      eder under det sjätte året, så att det giver gröda för de tre
      åren.
 22.  Och ännu när I under det åttonde året sån, skolen I hava av den
      gamla grödan att äta; ända till dess att grödan på det nionde
      året har kommit in, skolen I hava gammalt att äta.

 23.  När I säljen jord, skolen I icke sälja den för evärdlig tid, ty
      landet är mitt; I ären ju främlingar och gäster hos mig.
 24.  I hela det land I fån till besittning skolen I medgiva rätt att
      återbörda jordegendom.
 25.  Om din broder råkar i armod och säljer något av sin
      arvsbesittning, så må hans närmaste bördeman komma till honom
      och återbörda det brodern har sålt.
 26.  Och om någon icke har någon bördeman, men han själv kommer i
      tillfälle att anskaffa vad som behöves för att återbörda,
 27.  så skall han räkna efter, huru många år som hava förflutit ifrån
      försäljningen, och betala lösen för de återstående åren åt den
      man till vilken han sålde, och han skall så återfå sin
      besittning.
 28.  Men om han icke förmår anskaffa vad som behöves till att betala
      honom, så skall det han har sålt förbliva i köparens hand intill
      jubelåret.  Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall
      då återfå sin besittning.

 29.  Om någon säljer ett boningshus i en stad som är omgiven med
      murar, så skall han hava rätt att återbörda det innan ett år har
      förflutit, sedan han sålde det; hans rätt att återbörda det är
      då inskränkt till viss tid.
 30.  Men om det icke har blivit återbördat, förrän hela året är ute,
      så skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven med
      murar, förbliva köparens och hans efterkommandes egendom för
      evärdlig tid; det skall då icke frånträdas på jubelåret.
 31.  Men hus i sådana byar som icke hava murar omkring sig skola
      räknas till landets åkermark; de skola kunna återbördas, och på
      jubelåret skola de frånträdas.
 32.  Dock skola leviterna inom de städer som äro deras arvsbesittning
      hava evärdlig rätt att återbörda husen i städerna
 33.  Också om någon annan av leviterna inlöser det sålda huset i den
      stad där han har sin besittning, skall det dock frånträdas på
      jubelåret; ty husen i levitstäderna äro leviternas
      arvsbesittning bland Israels barn.
 34.  Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får
      icke säljas, ty det är deras evärdliga besittning.

 35.  Om din broder råkar i armod och kommer på obestånd hos dig, så
      skall du taga dig an honom; såsom en främling eller en
      inhysesman skall han få leva hos dig.
 36.  Du skall icke ockra på honom eller taga ränta, ty du skall
      frukta din Gud, och du skall låta din broder leva hos dig.
 37.  Du skall icke lämna honom dina penningar på ocker eller lämna
      honom av dina livsmedel mot ränta.
 38.  Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land,
      för att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.

 39.  Om din broder råkar i armod hos dig och säljer sig åt dig, skall
      du icke låta honom göra trälarbete;
 40.  såsom en daglönare och en inhysesman skall han vara hos dig;
      intill jubelåret skall han tjäna hos dig.
 41.  Då skall du giva honom fri, honom själv och hans barn med honom;
      och han skall återfå sin släktegendom, sin fädernebesittning
      skall han återfå.
 42.  Ty de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land; de
      skola icke säljas såsom man säljer trälar.
 43.  Du skall icke med hårdhet bruka din makt över dem; du skall
      frukta din Gud.
 44.  Men om du vill skaffa dig en verklig träl eller trälinna, så
      skall du köpa en sådan träl eller trälinna från hedningarna som
      bo runt omkring eder.
 45.  I mån ock köpa sådana ibland barnen till inhysesmännen som bo
      hos eder och bland personer av deras släkt, som I haven hos
      eder, och som äro födda i edert land; sådana skola förbliva eder
      egendom.
 46.  Och dem mån I hava att lämna såsom arv åt edra barn efter eder,
      till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trälar
      evärdligen.  Men ibland edra bröder, Israels barn, skall ingen
      med hårdhet bruka sin makt över den andre.

 47.  Om en främling eller en inhysesman hos dig kommer till välstånd,
      och en din broder råkar i armod hos honom och säljer sig åt
      främlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest åt någon som
      tillhör en främlingssläkt,
 48.  så skall han sedan, efter det att han har sålt sig, kunna lösas
      ut; någon av hans bröder må lösa honom;
 49.  eller ock må hans farbroder eller hans farbroders son lösa
      honom, eller må någon annan nära blodsförvant av hans släkt lösa
      honom; eller om han kommer i tillfälle därtill, må han själv
      lösa sig.
 50.  Därvid skall han, jämte den som har köpt honom, räkna efter,
      huru lång tid som har förflutit ifrån det år då han sålde sig åt
      honom till jubelåret; och det pris för vilket han såldes skall
      uppskattas efter årens antal; hans arbetstid hos honom skall
      beräknas till samma värde som en daglönares.
 51.  Om ännu många år äro kvar, skall han såsom lösen för sig betala
      en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för.
 52.  Om däremot allenast få år återstå till jubelåret, så skall han
      räkna efter detta, sig till godo, och betala lösen för sig efter
      antalet av sina år.
 53.  Såsom en daglönare som är lejd för år skall man behandla honom
      ingen må inför dina ögon med hårdhet bruka sin makt över honom.
 54.  Men om han icke bliver löst på något av de nämnda sätten, så
      skall han på jubelåret givas fri, han själv och hans barn med
      honom.
 55.  Ty Israels barn äro mina tjänare; de äro mina tjänare, som jag
      har fört ut ur Egyptens land.  Jag är HERREN, eder Gud.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 26 Kapitlet

                Varning för avguderi.  Löftet till dem
                  som hålla lagen, hotelser mot dess
                             överträdare.

  1.  I skolen icke göra eder några av gudar, ej heller uppresa åt
      eder något beläte eller någon stod, eller uppsätta i edert land
      stenar med inhuggna bilder, för att tillbedja vid dem; ty jag är
      HERREN, eder Gud.
  2.  Mina sabbater skolen I hålla, och för min helgedom skolen I hava
      fruktan.  Jag är HERREN.

  3.  Om I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören
      efter dem,
  4.  så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin
      gröda och träden på marken bära sin frukt.
  5.  Och trösktiden skall hos eder räcka intill vinbärgningen, och
      vinbärgningen skall räcka intill såningstiden, och I skolen hava
      bröd nog att äta och skolen bo trygga i edert land.
  6.  Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen få ro, och
      ingen skall förskräcka eder.  Jag skall göra slut på vilddjuren i
      landet, och intet svärd skall gå fram genom edert land.
  7.  I skolen jaga edra fiender framför eder, och de skola falla för
      edra svärd.
  8.  Fem av eder skola jaga hundra framför sig, och hundra av eder
      skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla för edra
      svärd.
  9.  Och jag skall vända mig till eder och göra eder fruktsamma och
      för öka eder, och jag skall upprätthålla mitt förbund med eder.
 10.  Och gammal gröda, som länge har legat inne, skolen I hava att
      äta; I skolen nödgas skaffa den gamla undan för den nya.
 11.  Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min själ
      skall icke försmå eder.
 12.  Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I
      skolen vara mitt folk.
 13.  Jag är HERREN, eder Gud, som förde eder ut ur Egyptens land, för
      att I icke skullen vara trälar där; och jag har brutit sönder
      edert ok och låtit eder gå med upprätt huvud.

 14.  Men om I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,
 15.  om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina
      rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten
      mitt förbund,
 16.  då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall
      hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och
      feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I
      skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.
 17.  Jag skall vända mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna
      av edra fiender; och de som hata eder skola råda över eder, och
      I skolen fly, om ock ingen förföljer eder.

 18.  Om I, detta oaktat, icke hören mig, så skall jag tukta eder
      sjufalt värre för edra synders skull.
 19.  Jag skall krossa eder stolta makt.  Jag skall låta eder himmel
      bliva såsom järn och eder jord såsom koppar.
 20.  Och eder möda skall vara förspilld, ty eder jord skall icke giva
      sin gröda, och träden i landet skola icke bära sin frukt.

 21.  Om I ändå vandren mig emot och icke viljen höra mig, så skall
      jag slå eder sjufalt värre, såsom edra synder förtjäna.
 22.  Jag skall sända över eder vilddjur, som skola döda edra barn och
      fördärva eder boskap och minska edert eget antal, så att edra
      vägar bliva öde.

 23.  Om I, detta oaktat, icke låten varna eder av mig, utan vandren
      mig emot,
 24.  så skall också jag vandra eder emot och slå eder sjufalt för
      edra synders skull.
 25.  Jag skall låta eder drabbas av ett hämndesvärd, som skall hämnas
      mitt förbund, och I skolen nödgas församla eder i städerna; men
      där skall jag sända pest bland eder, och I skolen bliva givna i
      fiendehand.
 26.  Jag skall så fördärva edert livsuppehälle, att edert bröd skall
      kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert bröd skall
      lämnas ut efter vikt, och när I äten, skolen I icke bliva mätta.

 27.  Om I, detta oaktat, icke hören mig, utan vandren mig emot,
 28.  så skall också jag i vrede vandra eder emot och tukta eder
      sjufalt för edra synders skull.
 29.  I skolen nödgas äta edra söners kött och äta edra döttrars kött.
 30.  Jag skall ödelägga edra offerhöjder och utrota edra solstoder;
      jag skall kasta edra döda kroppar på edra eländiga avgudars döda
      kroppar, ty min själ skall försmå eder.
 31.  Och jag skall göra edra städer till ruiner och föröda edra
      helgedomar, och jag skall icke mer med välbehag känna lukten av
      edra offer.
 32.  Jag skall själv ödelägga landet, så att edra fiender, som bo
      däri, skola häpna däröver.
 33.  Men eder skall jag förströ bland hedningarna, och jag skall
      förfölja eder med draget svärd; så skall edert land bliva en
      ödemark, och edra städer skola bliva ruiner.

 34.  Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, då, under hela
      den tid det ligger öde och I ären i edra fienders land.  Ja, då
      skall landet hålla sabbat och giva gottgörelse för sina
      sabbater.
 35.  Hela den tid det ligger öde skall det hålla sabbat och få den
      vila det icke fick på edra sabbater, då I bodden däri.
 36.  Och åt dem som bliva kvar av eder skall jag giva försagda
      hjärtan i deras fienders länder, så att de jagas på flykten av
      ett prasslande löv som röres av vinden, och fly, såsom flydde de
      för svärd, och falla, om ock ingen förföljer dem.
 37.  Och de skola stupa på varandra, likasom för svärd, om ock ingen
      förföljer dem.  Ja, I skolen icke kunna hålla stånd mot edra
      fiender.
 38.  I skolen förgås bland hedningarna, och edra fienders land skall
      förtära eder.
 39.  Och de som bliva kvar av eder skola försmäkta i edra fienders
      land, genom sin egen missgärning, och försmäkta tillika genom
      sina fäders missgärning, likasom dessa hava gjort.

 40.  Och de skola nödgas bekänna den missgärning de själva hava
      begått, och den deras fäder hava begått, genom att handla
      trolöst mot mig, och huru de hava vandrat mig emot
 41.  -- varför också jag måste vandra dem emot och föra dem bort i
      deras fienders land -- ja, då skola deras oomskurna hjärtan
      nödgas ödmjuka sig, då skola de få umgälla sin missgärning.
 42.  Och då skall jag tänka på mitt förbund med Jakob, då skall jag
      ock tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med
      Abraham, och på landet skall jag tänka.
 43.  Ty landet måste bliva övergivet av dem och så få gottgörelse för
      sina sabbater genom att bliva öde när folket är borta, och
      själva skola de få umgälla sin missgärning, därför, ja, därför
      att de förkastade mina rätter, och därför att deras själar
      försmådde mina stadgar.
 44.  Men detta oaktat skall jag, medan de äro i sina fienders land,
      icke så förkasta eller försmå dem, att jag förgör dem och bryter
      mitt förbund med dem; ty jag är HERREN, deras Gud.
 45.  Nej, till fromma för dem skall jag tänka på förbundet med
      förfäderna, som jag förde ut ur Egyptens land, inför
      hedningarnas ögon, på det att jag skulle vara deras Gud.  Jag är
      HERREN.

 46.  Dessa äro de stadgar och rätter och lagar som HERREN fastställde
      mellan sig och Israels barn, på Sinai berg genom Mose.



               Tredje Mosebok (Leviticus), 27 Kapitlet

                       Löfteslösen och tionde.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Israels barn och säg till dem:

      Om någon skall fullgöra ett löfte, ett sådant varvid du har att
      bestämma värdet på personer som lovas åt HERREN, så gäller
      följande:
  3.  Om värdet skall bestämmas för en man som är mellan tjugu och
      sextio år gammal, så skall du bestämma detta till femtio siklar
      silver, efter helgedomssikelns vikt.
  4.  Om frågan gäller en kvinna, så skall du bestämma värdet till
      trettio siklar.
  5.  Om frågan gäller någon som är mellan fem år och tjugu år gammal,
      så skall det värde du bestämmer vara för mankön tjugu siklar och
      för kvinnkön tio siklar.
  6.  Om frågan gäller någon som är mellan en månad och fem år gammal,
      så skall det värde du bestämmer vara för mankön fem siklar
      silver och för kvinnkön tre siklar silver.
  7.  Om frågan gäller någon som är sextio år gammal eller därutöver,
      så skall det värde du bestämmer vara, om det är en man, femton
      siklar, men för en kvinna skall det vara tio siklar.
  8.  Är någon i sådant armod att han icke kan betala det värde du
      bestämmer, så skall han ställas fram inför prästen, och prästen
      skall då bestämma ett värde för honom; efter vad den som har
      gjort löftet kan anskaffa skall prästen bestämma värdet för
      honom.

  9.  Om frågan gäller boskap, av de lag man får bära fram såsom offer
      åt HERREN, så skall allt sådant, när man har givit det åt
      HERREN, vara heligt;
 10.  man skall icke utväxla eller utbyta det, vare sig ett bättre mot
      ett sämre eller ett sämre mot ett bättre.  Om någon likväl
      utbyter ett djur mot ett annat, så skall både det förra och det
      som har blivit lämnat i utbyte vara heligt.
 11.  Men om frågan gäller något slags orent djur, ett sådant som man
      icke får bära fram såsom offer åt HERREN, så skall djuret
      ställas fram inför prästen;
 12.  och prästen skall bestämma dess värde, alltefter som det är
      bättre eller sämre.  Såsom du -- prästen -- bestämmer det, så
      skall det vara.
 13.  Och om ägaren vill lösa djuret, så skall han till det värde du
      har bestämt lägga femtedelen av värdet.

 14.  Om någon helgar sitt hus, för att det skall vara helgat åt
      HERREN, så skall prästen bestämma dess värde, alltefter som det
      är bättre eller sämre.  Såsom prästen bestämmer dess värde, så
      skall det förbliva.
 15.  Och om den som har helgat sitt hus vill lösa det, så skall han
      till det värde i penningar du har bestämt lägga femtedelen
      därav; då bliver det hans.

 16.  Om någon helgar åt HERREN ett stycke åker av sin arvsbesittning
      så skall du bestämma dess värde efter utsädet därpå: mot var
      homer utsädeskorn skola svara femtio siklar silver.
 17.  Om han helgar sin åker ända från jubelåret, så skall det
      förbliva vid det värde du bestämmer.
 18.  Men om han helgar sin åker efter jubelåret, då skall prästen åt
      honom beräkna penningvärdet efter antalet av de år som återstå
      till nästa jubelår; och ett motsvarande avdrag skall göras på
      det värde du förut har bestämt.
 19.  Och om den som har helgat åkern vill lösa den, så skall han till
      det värde i penningar du har bestämt lägga femtedelen därav; då
      förbliver den hans.
 20.  Om han icke löser åkern, men säljer den åt någon annan, så får
      åkern sedan icke lösas,
 21.  utan när åkern frånträdes på jubelåret, skall den vara helgad åt
      HERREN, likasom en tillspillogiven åker; hans arvsbesittning
      tillfaller då prästen.

 22.  Om någon helgar åt HERREN en åker som han har köpt, en som icke
      hör till hans arvsbesittning,
 23.  så skall prästen åt honom räkna ut beloppet av det bestämda
      värdet intill jubelåret; och han skall samma dag erlägga detta
      värde, som du har bestämt; det skall vara helgat åt HERREN.
 24.  Men på jubelåret skall åkern återgå till den av vilken den har
      blivit köpt, och vilkens arvejord den är.
 25.  Och när du bestämmer något värde, skall det alltid bestämmas i
      helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugu gera.

 26.  Men det som är förstfött ibland boskap, och som tillhör HERREN
      redan såsom förstfött, det skall ingen helga; vare sig det är
      ett djur av fäkreaturen eller ett djur av småboskapen, tillhör
      det redan HERREN
 27.  Men om frågan gäller något orent djur, så skall man lösa det
      efter det värde du bestämmer och lägga femtedelen av värdet
      därtill.  Om det icke löses, så skall det säljas efter det värde
      du bestämmer.

 28.  Och om frågan gäller något tillspillogivet, vad någon har givit
      till spillo åt HERREN av sin egendom, det må vara en människa
      eller ett boskapsdjur eller den åker som är hans arvsbesittning,
      så får sådant varken säljas eller lösas; allt tillspillogivet är
      högheligt och tillhör HERREN.
 29.  En människa som har blivit tillspillogiven får aldrig lösas; en
      sådan måste dödas.

 30.  Och all tionde av jorden, vare sig av säden på jorden eller av
      trädens frukt, tillhör HERREN; den är helgad åt HERREN.
 31.  Om någon vill lösa något av sin tionde, så skall han lägga
      femtedelen av värdet därtill.
 32.  Och vad beträffar tionde av fäkreatur eller av småboskap, allt
      som går under herdestaven, så skall av allt detta vart tionde
      djur vara helgat åt HERREN;
 33.  man skall icke efterforska om det är bättre eller sämre, och man
      får icke utbyta det.  Om någon likväl utbyter djuret, så skall
      både detta och det som har blivit lämnat i utbyte vara heligt;
      det får icke lösas.
 34.  Dessa äro de bud som HERREN på Sinai berg gav Israels barn genom
      Mose.