Femte Mosebok (Deuteronomium), 1 Kapitlet

                Mose talar till folket om vad som har
                     skett under ökenvandringen.

  1.  Dessa äro de ord som Mose talade till hela Israel på andra sidan
      Jordan, i öknen, på Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och
      Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab
  2.  -- elva dagsresor från Horeb, åt Seirs bergsbygd till, fram till
      Kades-Barnea.
  3.  I det fyrtionde året, i elfte månaden.  på första dagen i
      månaden, talade Mose till Israels barn, alldeles såsom Herren
      hade bjudit honom tala till dem.
  4.  Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amoréernas konung, som
      bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot,
      vid Edrei.
  5.  På andra sidan Jordan.  i Moabs land, begynte Mose denna
      lagutläggning och sade:
  6.  HERREN, vår Gud, talade till oss på Horeb och sade: "Länge nog
      haven I uppehållit eder vid detta berg.
  7.  Vänden eder nu åt annat håll och bryten upp, och begiven eder
      till amoréernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på
      Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Sydlandet och i
      Kustlandet vid havet -- in i kananéernas land och upp på Libanon,
      ända till den stora floden, floden Frat.
  8.  Se, jag har givit landet i edert våld.  Gån nu och intagen detta
      land, som HERREN med ed har lovat edra fäder, Abraham, Isak och
      Jakob, att giva åt dem och åt deras säd efter dem."
  9.  Och jag talade till eder på den tiden och sade: "Jag förmår icke
      ensam bära eder.
 10.  HERREN, eder Gud, har förökat eder, och se, I ären nu talrika
      såsom stjärnorna på himmelen.
 11.  Må Herren, edra fäders Gud, än vidare föröka eder tusenfalt och
      välsigna eder, såsom han har lovat eder.
 12.  Men huru skall jag ensam kunna bära tyngden och bördan av eder
      och edert tvistande?
 13.  Utsen åt eder visa, förståndiga och välkända män inom edra
      särskilda stammar, så skall jag sätta dem till huvudmän över
      eder."
 14.  I svaraden mig och saden: "Ditt förslag är gott."
 15.  Då tog jag huvudmännen i edra stammar, visa och välkända män,
      och satte dem till huvudmän över eder, till föreståndare,
      somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och
      somliga över tio, och till tillsyningsmän i edra särskilda
      stammar.
 16.  Och jag bjöd då också edra domare och sade: "Hören efter, vad
      edra bröder hava sig emellan; och om någon har en sak med sin
      broder eller med en främling som bor hos honom, så dömen
      rättvist mellan dem.
 17.  I skolen icke hava anseende till personen, när I dömen, utan
      höra den ringe likaväl dom den högre; I skolen icke frukta för
      någon människa, ty domen hör Gud till.  Men om något ärende
      bliven eder för svårt, skolen I hänskjuta det till mig, så att
      jag för höra det."
 18.  Så bjöd jag eder på den tiden allt vad I skullen göra.
 19.  Och vi bröto upp från Horeb, och genom hela den stora och
      fruktansvärda öken som I haven sett vandrande vi åstad till
      amoréernas bergsbygd, såsom HERREN, vår Gud, hade bjudit oss;
      och vi kommo så till Kades-Barnea.
 20.  Och jag sade till eder: "I haven nu kommit till amoréernas
      bergsbygd, som HERREN vår Gud, vill giva oss.
 21.  Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt våld.  Drag ditupp
      och intag det, såsom HERREN, dina fäders Gud, har tillsagt dig.
      Frukta icke och var icke förfärad."
 22.  Då trädden I fram till mig allasammans och saden: "Låt oss sända
      åstad några män framför oss, för att de må utforska landet åt
      oss och sedan avgiva sin berättelse inför oss, angående vägen på
      vilken vi skola draga ditupp, och angående de städer som vi
      skola komma till."
 23.  Detta förslag behagade mig, och jag tog tolv män bland eder, en
      för var stam.
 24.  Dessa begåvo sig åstad och drogo upp till Bergsbygden och kommo
      till Druvdalen och bespejade landet.
 25.  Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avgåvo sin
      berättelse inför oss och sade: "Det land som Herren, vår Gud,
      vill giva oss är gott."
 26.  Men I villen icke draga ditupp, utan voren gensträviga mot
      HERRENS, eder Guds, befallning.
 27.  Och I knorraden i edra tält och saden: "Herren hatar oss, därför
      har han fört oss ut ur Egyptens land för att giva oss i
      amoréernas hand och så förgöra oss.
 28.  Varthän skola vi då draga?  Våra bröder hava förfärat våra
      hjärtan, ty de säga: 'Där är ett folk, större och resligare än
      vi, där äro städer, stora och befästa upp mot himmelen; ja, vi
      sågo där också anakiter.'"
 29.  Då svarade jag eder: "I skolen icke förskräckas och icke frukta
      för dem.
 30.  HERREN, eder Gud, som går framför eder, skall själv strida för
      eder, alldeles såsom han handlade mot eder i Egypten inför edra
      ögon,
 31.  och alldeles såsom i öknen som du har sett, där HERREN, din Gud,
      bar dig, såsom en man bär sin son, hela den väg I haven vandrat,
      ända till dess att I nu haven kommit hit."
 32.  Men detta oaktat trodden I icke på HERREN, eder Gud,
 33.  som gick framför eder på vägen, för att utse lägerplatser åt
      eder: om natten i eld, för att lysa eder på den väg I skullen
      gå, och om dagen i molnskyn.
 34.  Då nu HERREN hörde edra ord, blev han förtörnad och svor och
      sade:
 35.  "Sannerligen, ingen av dessa män, i detta onda släkte, skall få
      se det goda land som jag med ed har lovat giva åt edra fäder,
 36.  ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall få se det, och åt
      honom och åt hans barn skall jag giva det land han har beträtt,
      därför att han i allt har efterföljt Herren."
 37.  Också på mig vredgades HERREN, för eder skull, och sade: "Icke
      heller du skall komma ditin.
 38.  Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma ditin.
      Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet åt
      Israel såsom arv.
 39.  Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
      byte, och skola komma ditin, åt dem skall jag giva landet, och
      de skola taga det i besittning.
 40.  Men I själva mån vända eder åt annat håll; bryten nu upp och
      tagen vägen mot öknen, åt Röda havet till."
 41.  Då svaraden I och saden till mig: "Vi hava syndat mot HERREN.
      Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles såsom HERREN, vår
      Gud, har bjudit oss."  Och I omgjordaden eder, var och en tog
      sina vapen, och med lätt mod drogen I upp mot bergsbygden.
 42.  Men HERREN sade till mig: "Säg till dem: I skolen icke draga
      ditupp och giva eder i strid, ty jag är icke med bland eder;
      gören icke så, på det att I icke mån bliva slagna av edra
      fiender."
 43.  Och jag talade till eder, men I hörden icke därpå, utan voren
      gensträviga mot HERRENS befallning och drogen i edert övermod
      upp mot bergsbygden.
 44.  Och amoréerna som bodde där i bergsbygden drogo mot eder och
      jagade eder, såsom bin göra, och slogo och förskingrade eder i
      Seir och drevo eder ända till Horma.
 45.  Då vänden I tillbaka och gräten inför HERRENS ansikte.  Men
      HERREN hörde icke eder röst och lyssnade icke till eder.
 46.  Och I stannaden länge i Kades, så länge det nu var.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 2 Kapitlet

                Fortsättning av Moses tal: Edom, Moab
                och Ammon angripas icke; amoréen Sihon
                              besegras.

  1.  Sedan vände vi oss åt annat håll, vi bröto upp och togo vägen
      mot öknen, åt Röda havet till, såsom Herren hade tillsagt mig,
      och vi höllo en lång tid på med att tåga omkring Seirs
      bergsbygd.
  2.  Och HERREN talade till mig och sade:
  3.  "Länge nog haven I hållit på med att tåga omkring denna
      bergsbygd; vänden eder nu mot norr.
  4.  Och bjud folket och säg: I kommen nu att draga fram genom det
      område som tillhör edra bröder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men
      fastän de skola frukta för eder, mån I taga eder väl till vara.
  5.  I skolen icke inlåta eder i strid med dem, ty av deras land
      skall jag icke giva eder ens så mycket som en fotsbredd,
      eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt
      Esau.
  6.  Mat att äta skolen I köpa av dem för penningar; vatten att
      dricka skolen I ock köpa av dem för penningar.
  7.  HERREN, din Gud, har ju välsignat dig i alla dina händers verk;
      han har låtit sig vårda om din vandring i denna stora öken; nu i
      fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har
      fattats dig.
  8.  Så drog vi då åstad bort ifrån våra bröder, Esaus barn, som
      bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och
      Esjon-Geber.  Vi vände oss nu åt annat håll och drogo fram på
      vägen till Moabs öken.
  9.  Och Herren sade till mig: "Du skall icke angripa Moab eller
      inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva
      dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar åt
      Lots barn till besittning.
 10.  (Eméerna bodde där fordom, ett stort och talrikt och resligt
      folk, sådant som anakiterna.
 11.  Och likasom anakiterna räknas också de för rafaéer; men
      moabiterna kalla dem eméer.
 12.  I Seir bodde däremot fordom horéerna, men Esaus barn fördrevo
      dem för sig och förgjorde dem och bosatte sig på det land som
      Herren hade givit dem till besittning.)
 13.  Stån nu upp och gån över bäcken Sered."  Så gingo vi då över
      bäcken Sered.
 14.  Och den tid som åtgick för vår vandring från Kades-Barnea, till
      dess vi gingo över bäcken Sered.  var trettioåtta år, och under
      denna tid förgicks hela den släktet, alla stridbara män i
      lägret, såsom Herren hade svurit att det skulle gå dem.
 15.  Ja, Herrens hand drabbade dem, och han sände förödelse i lägret
      bland dem och ryckte dem bort därur, så att de förgingos.

 16.  Då nu alla stridbara män i folket hade dött ut,
 17.  talade HERREN till mig och sade:
 18.  "Du drager nu över Moabs gräns, genom AR,
 19.  och skall så komma i närheten av Ammons barn; men du må icke
      angripa dessa, ej heller inlåta dig i strid med dem, ty av
      Ammons barns land skall jag icke giva dig något till besittning,
      eftersom jag redan har givit det åt Lots barn till
      besittning.
 20.  (Såsom ett rafaéernas land räknas också detta; rafaéer bodde
      fordom där; men ammoniterna kalla dem samsummiter.
 21.  De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som
      anakiterna.  Men Herren förgjorde dessa för dem; de fördrevo dem
      och bosatte sig i deras land.
 22.  På samma sätt hade han gjort för Esaus barn, som bo i Seir, i
      det han för dem förgjorde horéerna; de fördrevo dem och bosatte
      sig i deras land, där de bo ännu i dag.
 23.  Likaså blevo avéerna, som bodde i byar ända fram till Gasa,
      förgjorda av kaftoréerna, som drogo ut från Kaftor och sedan
      bosatte sig i deras land.)
 24.  Stån nu upp, bryten upp och gån över bäcken Arnon.  Se, jag har
      givit Sihon, konungen i Hesbon, amoréen, och hans land i ditt
      våld.  Så begynn nu att intaga det, och bekriga honom.
 25.  Redan i dag vill jag begynna att låta förskräckelse och fruktan
      för dig komma över alla folk under himmelen, så att de skola
      darra och bäva för dig, när de höra berättas om dig."
 26.  Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sihon,
      konungen i Hesbon, med fridsam hälsning och lät säga:
 27.  "Låt mig tåga genom ditt land.  Raka vägen skall gå, utan att
      vika av vare sig till höger eller till vänster.
 28.  Mat att äta må du låta mig köpa för penningar; jag begär
      allenast att få tåga vägen fram härigenom
 29.  -- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare,
      och av moabiterna, Ars inbyggare -- så att jag kan gå över
      Jordan in i det land som HERREN, vår Gud, vill giva oss."
 30.  Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke låta oss tåga genom
      sitt land, ty HERREN, din Gud, förhärdade hans sinne och
      förstockade hans hjärta, för att han skulle giva honom i din
      hand, såsom ock nu har skett.
 31.  Och Herren sade till mig: "Se, jag begynner nu att giva Sihon
      och hans land i ditt våld.  Begynn alltså du nu att intaga det,
      så att du får hans land till besittning."
 32.  Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till
      Jahas.
 33.  Men HERREN, vår Gud, gav honom i vårt våld, och vi slogo honom
      jämte hans söner och allt hans folk.
 34.  Och vi intogo då alla hans städer och gåvo hela den manliga
      stadsbefolkningen till spillo, så ock kvinnor och barn; vi läto
      ingen slippa undan.
 35.  Allenast boskapen togo vi såsom byte, jämte rovet från de städer
      vi intogo.
 36.  Från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalen
      ända till Gilead fanns ingen stad vars murar voro för höga för
      oss; allasammans gav HERREN, vår Gud, i vårt våld.
 37.  Men Ammons barns land lät du vara, hela landsträckan utefter
      bäcken Jabbok, och städerna i bergsbygden, och allt övrigt varom
      HERREN, vår Gud, hade så bjudit.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 3 Kapitlet

                  Fortsättning av Moses tal: de tre
                 östjordanska stammarnas arvslotter;
                Moses ord till Josua; hans bön att få
                          komma in i Kanaan.

  1.  Sedan vände vi oss åt annat håll och drogo upp åt Basan till.
      Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot
      oss, till Edrei.
  2.  Men HERREN sade till mig: "Frukta icke för honom, ty i din hand
      har jag givit honom och allt hans folk och honom på samma sätt
      som du gjorde med Sihon, amoréernas konung, som bodde i Hesbon."
  3.  Så gav HERREN, vår GUD, i vår hand också Og, konungen i Basan,
      och allt hans folk, och vi slogo honom och läto ingen av dem
      slippa undan.
  4.  Och vi intogo då alla hans städer, ingen stad fanns, som vi icke
      togo ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike
      i Basan.
  5.  Alla dessa städer voro befästa med höga murar, med portar och
      bommar.  Därtill kom en stor mängd småstäder.
  6.  Och vi gåvo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon,
      konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen gåvo vi
      till spillo, så ock kvinnor och barn.
  7.  Men all boskapen och rovet från städerna togo vi såsom byte.
  8.  Från amoréernas två konungar, som härskade på andra sidan
      Jordan, togo vi alltså då deras land, från bäcken Arnon ända
      till berget Hermon
  9.  -- vilket av sidonierna kallas för Sirjon, men av amoréerna
      kallas för Senir --
 10.  alla städerna på slätten och hela Gilead och hela Basan, ända
      till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike, i Basan.
 11.  Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista
      rafaéerna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, såsom känt
      är, i Rabba i Ammons barns land; den är nio alnar lång och fyra
      alnar bred, alnen beräknad efter längden av en mans underarm.
 12.  När vi då hade intagit detta land, gav jag den del därav, som
      sträcker sig från Aroer vid bäcken Arnon, samt hälften av
      Gileads bergsbygd med dess städer åt rubeniterna och gaditerna.
 13.  Återstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag åt ena
      hälften av Manasse stam, hela landsträckan Argob, hela Basan;
      detta kallas rafaéernas land.
 14.  Jair, Manasses son, fick hela landsträckan Argob, ända till
      gesuréernas och maakatéernas område, och efter sitt eget namn
      kallade han landet -- nämligen Basan -- för Jairs byar, såsom
      det heter ännu i dag.
 15.  Och åt Makir gav jag Gilead.
 16.  Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag landet från Gilead ända
      till Arnons dal, till dalens mitt -- den utgjorde gränsen -- och
      till bäcken Jabbok, som är Ammons barns gräns,
 17.  vidare Hedmarken med Jordan, som utgör gränsen, från Kinneret
      ända till Pisgas sluttningar, på östra sidan.
 18.  Och jag bjöd eder på den tiden och sade: "HERREN, eder Gud, har
      givit eder detta land till besittning.  Men nu skolen alla I som
      ären stridbara män draga väpnade åstad i spetsen för edra
      bröder, Israels barn.
 19.  Allenast edra hustrur och barn och eder boskap -- jag vet ju att
      I haven mycken boskap -- må stanna kvar i de städer som jag har
      givit eder,
 20.  till dess att HERREN har låtit edra bröder komma till ro, såväl
      som eder, när också de hava tagit i besittning det land som
      HERREN, eder Gud, vill giva dem på andra sidan Jordan; sedan mån
      I vända tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var
      och en till sin besittning."
 21.  Och jag bjöd Josua på den tiden och sade: "Du har med egna ögon
      sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa två
      konungar.  På samma sätt skall HERREN göra med alla riken där du
      drager fram.
 22.  Frukten icke för dem, ty HERREN, eder Gud, skall själv strida
      för eder."
 23.  Och på den tiden bad jag till HERREN och sade:
 24.  "Herre, HERRE, du har begynt att låta sin tjänare se din storhet
      och din starka hand; ty vilken är den gud i himmelen eller på
      jorden, som kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar
      som du?
 25.  Så låt mig nu få gå ditöver och se det goda landet på andra
      sidan Jordan, det goda berglandet där och Libanon."
 26.  Men HERREN hade blivit förgrymmad på mig för eder skull och
      ville icke höra mig, utan sade till mig: "Låt det vara nog; tala
      icke vidare till mig om denna sak.
 27.  Stig nu upp på toppen av Pisga, och lyft upp dina ögon mot
      väster och norr och söder och öster, och se med dina ögon; ty
      över denna Jordan skall du icke komma.
 28.  Och insätt Josua i hans ämbete, och styrk honom att vara
      frimodig och oförfärad; ty det är han som skall gå ditöver i
      spetsen för detta folk, och det är han som skall utskifta åt dem
      såsom arv det land du ser."
 29.  Och så stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 4 Kapitlet

                Fortsättning av Moses tal: förmaningar
                     till folket.  Tre fristäder.

  1.  Och nu, Israel, hör de stadgar och rätter som jag vill lära
      eder, för att I mån göra efter dem, på det att I mån leva och
      komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra
      fäders Gud, vill giva eder.
  2.  I skolen icke lägga något till det som jag bjuder eder, och I
      skolen icke taga något därifrån; I skolen hålla HERRENS, eder
      Guds, bud, som jag giver eder.
  3.  I haven med egna ögon sett vad HERREN har gjort i fråga om
      Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man
      som följde efter Baal-Peor.
  4.  Men I som höllen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla ännu
      i dag.
  5.  Se, jag har lärt eder stadgar och rätter såsom HERREN, min Gud,
      har bjudit mig, på det att I mån göra efter dem i det land dit I
      nu kommen, för att taga det i besittning.
  6.  I skolen hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas
      eder såsom vishet och förstånd av andra folk.  När de få höra
      alla dessa stadgar, skola säga: "I sanning, ett vist och
      förståndigt folk är detta stora folk."
  7.  Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar äro det så nära
      som HERREN, vår Gud, är oss, så ofta vi åkalla honom?
  8.  Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rätter
      så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger
      eder?
  9.  Allenast tag dig till vara och akta dig väl, så att du icke
      förgäter vad dina ögon sågo, och icke låter vika ifrån ditt
      hjärta i all dina livsdagar, utan kungör det för dina barn och
      dina barnbarn:
 10.  vad som skedde den dag då du stod inför HERREN, din Gud, vid
      Horeb, då HERREN sade till mig: "Församla folket till mig, för
      att jag må låta dem höra mina ord; må de så lära sig att
      frukta mig, så länge de leva på jorden, och de lära sina barn
      detsamma."
 11.  Och I trädden fram och blevo stående nedanför berget; och berget
      brann i eld ända upp till himmelen, och där var mörker, moln
      och töcken.
 12.  Och HERREN talade till eder ur elden orden hörden I, men I sågen
      ingen gestalt, I hörden allenast en röst.
 13.  Och han förkunnade eder sitt förbund, som han bjöd eder att
      hålla nämligen de tio orden; och han skrev dem på två
      stentavlor.
 14.  Och mig bjöd HERREN då att jag skulle lära eder stadgar och
      rätter, för att I skullen göra efter dem i det land dit I nu
      dragen, till att taga det i besittning.
 15.  Och eftersom I icke sågen någon gestalt den dag då HERREN talade
      till eder på Horeb ur elden, därför mån I nu noga hava akt på
      eder själva.
 16.  så att I icke tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att
      göra eder någon beläte, något slags avgudabild, något bild av
      man eller av kvinna.
 17.  eller någon bild av något fyrfotadjur eller av någon bevingad
      fågel som flyger under himmelen,
 18.  eller av något kräldjur på marken eller av någon fisk i vattnet
      under jorden.
 19.  Och när du lyfter dina ögon upp till himmelen och ser solen,
      månen och stjärnorna, himmelens hela härskara, då må du icke
      heller låta förföra dig att tillbedja dem och tjäna dem; ty
      HERREN, din Gud, har givit dem åt alla folk under hela himmelen
      till deras del.
 20.  Men eder har HERREN tagit, och han har fört eder ut ur
      smältugnen, ur Egypten, för att I skullen bliva hans arvfolk,
      såsom nu har skett.
 21.  Och HERREN vredgades på mig för eder skull, och svor att jag
      icke skulle få gå över Jordan och komma in i de goda land som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
 22.  Ty jag skall dö i detta land och icke gå över Jordan, men I
      skolen gå över den och taga detta goda land i besittning.
 23.  Tagen eder då till vara för att förgäta det förbund som HERREN,
      eder Gud, har slutit med eder, därigenom att I, alldeles emot
      HERRENS, eder Guds, bud, gören eder något beläte, något slags
      bild.
 24.  Ty, HERREN, din Gud, är en förtärande eld, en nitälskande Gud.
 25.  Om nu så sker, när du har fått barn och barnbarn och I haven
      blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad fördärvligt
      är, genom att göra eder något beläte, något slags bild, så att I
      gören vad som är ont i HERRENS, din Guds, ögon och därmed
      förtörnen honom,
 26.  då tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I
      med hast skolen förgås och utrotas ur det land dit I nu gån över
      Jordan, för att taga det i besittning; I skolen då icke längre
      leva där, utan skolen förvisso förgöras.
 27.  Och HERREN skall förströ eder bland folken, och allenast en
      ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka
      HERREN skall föra eder.
 28.  Och där skolen I tjäna gudar, gjorda av människohänder, gudar av
      trä och sten, som varken se eller höra eller äta eller lukta.
 29.  Men när I där söken HERREN, din Gud, då skall du finna honom, om
      du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ.
 30.  När du är i nöd och allt detta vederfares dig, i kommande dagar,
      då skall du vända åter till HERREN, din Gud, och höra hans röst.
 31.  Ty HERREN, din Gud, är en barmhärtig Gud.  Han skall icke förgäta
      eller fördärva dig; han skall icke förgäta det förbund han har
      ingått med dina fäder och med ed bekräftat.
 32.  Ty fråga framfarna tider, dem som hava varit före dig, från den
      dag då Gud skapade människor på jorden, fråga ifrån himmelens
      ena ända till den andra om någonsin något så stort som detta har
      skett, eller om man har hört talas om något som är detta likt,
 33.  om något folk har hört Guds röst tala ur elden, såsom du har
      hört, och dock har blivit vid liv,
 34.  eller om någon gud har försökt att komma och hämta ett folk åt
      sig ut från ett annat folk, genom hemsökelser, tecken och under,
      genom krig, genom stark hand och uträckt arm, och genom stora,
      fruktansvärda gärningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort
      med eder i Egypten, inför dina ögon.
 35.  Du har själv fått se det, för att du skulle veta att HERREN är
      Gud, och ingen annan än han.
 36.  Från himmelen har han låtit dig höra sin röst för att undervisa
      dig, och på jorden har han låtit dig se sin stora eld, och du
      har hört hans ord ur elden.
 37.  Eftersom han nu älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar
      efter dem, och själv med sin stora kraft förde dig ut ur
      Egypten,
 38.  och fördrev för dig folk som voro större och mäktigare än du,
      och lät dig komma in i deras land och gav det åt dig till
      arvedel, såsom nu har skett,
 39.  därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är
      Gud, uppe i himmelen och nere på jorden, han och ingen annan;
 40.  och du skall hålla hans stadgar och bud, som jag i dag giver
      dig, på det att det må gå dig väl och dina barn efter dig, och
      på det att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill
      giva dig för all tid.
 41.  Vid denna tid avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, på
      östra sidan,
 42.  till vilka en dråpare skulle kunna fly, om han hade dräpt någon
      utan vett och vilja, och utan att förut hava burit hat till
      honom; om han flydde till någon av dessa städer, skulle han få
      bliva vid liv.
 43.  De voro: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i
      Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasse stam.
 44.  Och detta är den lag som Mose förelade Israels barn,
 45.  dessa äro de vittnesbörd och stadgar och rätter som Mose
      föredrog för Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
 46.  på andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons
      land, amoréernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och
      Israels barn slogo, när de hade dragit ut ur Egypten.
 47.  Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan,
      amoréernas två konungars länder, på andra sidan Jordan, på
      östra sidan,
 48.  från Aroer vid bäcken Arnons strand ända till berget Sion, det
      är Hermon,
 49.  och hela Hedmarken på andra sidan Jordan på östra sidan, ända
      till Hedmarkshavet, nedanför Pisgas sluttningar.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 5 Kapitlet

                 Förbundet på Horeb.  De tio budorden.
                     Mose inför Herren på berget.

  1.  Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem:

      Hör, Israel, de stadgar och rätter som jag i dag framställer för
      eder, och lären eder dem och hållen dem och gören efter dem.
  2.  HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb.
  3.  Icke med våra fäder slöt HERREN detta förbund, utan med oss
      själva som stå här i dag, oss alla som nu leva.
  4.  Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder på berget ur elden.
  5.  Jag stod då mellan HERREN och eder, för att förkunna eder vad
      HERREN talade, ty I fruktaden för elden och stegen icke upp på
      berget.  Han sade:

  6.  Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur
      träldomshuset.
  7.  Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
  8.  Du skall icke göra dig något beläte, som är en bild vare sig av
      det som är uppe i himmelen, eller av det som är i vattnet under
      jorden.
  9.  Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag,
      HERREN, sin Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas
      missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led,
      när man hatar mig,
 10.  men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina
      bud.
 11.  Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall
      icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
 12.  Håll sabbatsdagen, så att du helgar den, såsom HERREN, din Gud,
      har bjudit dig.
 13.  Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;
 14.  men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du
      ingen syssla förrätta, ej heller din son eller sin dotter, eller
      din tjänare eller din tjänarinna, eller din oxe eller din åsna
      eller någon av dina dragare, ej heller främlingen som är hos dig
      inom dina portar; på det att din tjänare och din tjänarinna må
      hava ro såväl som du.
 15.  Du skall komma ihåg att du själv har varit träl i Egyptens land,
      och att HERREN, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand
      och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud bjudit dig att hålla
      sabbatsdagen.
 16.  Hedra din fader och din moder, såsom HERREN, din Gud har bjudit
      dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl i det
      land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
 17.  Du skall icke dräpa.
 18.  Du skall icke heller begå äktenskapsbrott.
 19.  Du skall icke heller stjäla.
 20.  Du skall icke heller bära falsk vittnesbörd mot din nästa.
 21.  Du skall icke heller hava begärelse till din nästas hustru.  Du
      skall icke heller hava lust till din nästas hus, ej heller till
      hans åker eller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller
      till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något som tillhör
      din nästa.
 22.  Dessa ord talade HERREN till hela eder församling på berget, ur
      elden, molnskyn och töcknet, med hög röst, och han talade så
      intet mer.  Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt
      mig.
 23.  När I hörden rösten ur mörkret, medan berget brann i eld,
      trädden I fram till mig, alla I som voren huvudmän för edra
      stammar, så ock edra äldste.
 24.  Och I saden: "Se, HERREN, vår Gud, har låtit oss se sin
      härlighet och sin storhet, och vi hava hört hans röst ur elden.
      I dag hava vi sett att Gud kan tala med en människa och dock
      låta henne bliva vid liv.
 25.  Varför skola vi då likväl dö?  Denna stora eld kommer ju att
      förtära oss.  Om vi än vidare få höra HERRENS, vår Guds, röst, så
      måste vi dö.
 26.  Ty vem finnes väl bland allt kött som kan, såsom vi hava gjort,
      höra den levande Gudens röst tala ur elden och dock bliva vid
      liv?
 27.  Träd du fram och hör allt vad HERREN, vår Gud, säger, och tala
      du till oss allt vad HERREN, vår Gud, talar till dig, så vilja
      vi höra det och göra därefter."
 28.  Och HERREN hörde edra ord, när I så taladen till mig; och HERREN
      sade till mig: "Jag har hört de ord som detta folk har talat till
      dig.  De hava rätt i allt vad de hava talat.
 29.  Ack att de hade sådana hjärtan, att de fruktade mig och hölle
      alla mina bud alltid!  Det skulle ju då gå dem och deras barn väl
      evinnerligen.
 30.  Gå nu och säg till dem: 'Vänden tillbaka till edra tält.'
 31.  Men du själv må stanna kvar här hos mig, så skall förkunna för
      dig alla de bud och stadgar och rätter som du skall lära dem,
      för att de må göra efter dem i det land som jag vill giva dem
      till besittning."
 32.  Så hållen nu och gören vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder.  I
      skolen icke vika av vare sig till höger eller till vänster.
 33.  På de vägar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder gå skolen I
      alltid vandra, för att I mån bliva vid liv och det må gå eder
      väl, och för att I mån länge leva i det land som I skolen taga i
      besittning.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 6 Kapitlet

                         Plikter mot Herren.

  1.  Och dessa äro de bud, stadgar och rätter som HERREN, eder Gud,
      har bjudit mig att lära eder, för att I skolen göra efter dem i
      det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning --
  2.  detta på det att du må frukta HERREN, din Gud, så att du håller
      alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och
      din sonson, i all dina livsdagar, och på det att du må länge
      leva.
  3.  Så skall du nu höra, Israel, och hålla dem och göra efter dem,
      för att det må gå dig väl, och för att I mån föröka eder mycket,
      såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig -- ett land som
      flyter av mjölk och honung.

  4.  Hör, Israel!  HERREN, vår gud, HERREN är en.
  5.  Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av
      all din själ och av all din kraft.
  6.  Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta.
  7.  Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om för dem, när
      du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig
      och när du står upp.
  8.  Och du skall binda dem såsom ett tecken på din hand, och de
      skola vara såsom ett märke på din panna.
  9.  Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina
      portar.

 10.  När nu HERREN, din Gud, låter dig komma in i det land som han
      med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva
      dig -- stora och vackra städer, som du icke har byggt,
 11.  och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och
      uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingårdar och
      olivplanteringar, som du icke har planterat -- och när du då
      äter och bliver mätt,
 12.  så tag dig till vara för att förgäta HERREN, som har fört dig ut
      ur Egyptens land, ur träldomshuset.
 13.  HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna, och
      vid hans namn skall du svärja.
 14.  I skolen icke följa efter andra gudar, någon av de folks gudar,
      som bo runt omkring eder.
 15.  ty en nitälskande Gud är HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och
      du må taga dig till vara, så att icke HERRENS, din Guds, vrede
      upptändes mot dig, och han utrotar dig från jorden.
 16.  I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, såsom I frestaden honom i
      Massa.
 17.  I skolen troget hålla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesbörd
      och stadgar som han hat givit dig.
 18.  Och du skall göra vad rätt och gott är i HERRENS ögon, för att
      det må gå dig väl, och för att du må komma in i det goda land
      som HERREN med ed har lovat åt dina fäder, och taga det i
      besittning,
 19.  därigenom att han driver undan för dig all dina fiender, såsom
      HERREN har lovat.
 20.  När din son i framtiden frågar dig: "Vad betyda de vittnesbörd
      och stadgar och rätter som HERREN, vår Gud, har givit eder?"
 21.  då skall du svara din son: "Vi voro Faraos trälar i Egypten, men
      med stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten.
 22.  Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten
      på Farao och hela hans hus inför våra ögon.
 23.  Men oss förde han ut därifrån, för att låta oss komma in och
      giva oss det land som han med ed har lovat åt våra fäder.
 24.  Och HERREN bjöd oss att göra efter all dessa stadgar och att
      frukta HERREN, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl, i
      det att han behölle oss vid liv, såsom ock hittills har skett.
 25.  Och det skall lända oss till rättfärdighet, när vi hålla och
      göra efter alla dessa bud, inför HERREN, vår Guds, ansikte,
      såsom han har bjudit oss."



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 7 Kapitlet

                      Befallning om kananéernas
                          tillspillogivning.

  1.  När HERREN, din Gud låter dig komma in i det land di du nu går,
      för att taga i besittning, och när han för dig förjagar stora
      folk -- hetiterna, girgaséerna, amoréerna, kananéerna,
      perisséerna, hivéerna och jebuséerna, sju folk, större och
      mäktigare än du --
  2.  när HERREN, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då
      skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med
      dem eller visa dem nåd.
  3.  Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke
      giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till
      hustrur åt dina söner.
  4.  Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och
      tjäna andra gudar, och HERRENS vrede skall då upptändas mot eder
      och han skall med hast förgöra dig.
  5.  Utan så skolen I göra med dem I skolen bryta ned deras altaren
      och slå sönder deras stoder och hugga ned deras Aseror och
      bränna upp deras beläten i eld.
  6.  Ty du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud; dig har
      HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför
      alla andra folk på jorden.
  7.  Icke därför att I voren större än alla andra folk var det som
      HERREN fäste sig vid eder och utvalde eder, ty I ären ju mindre
      än alla andra folk;
  8.  utan därför att HERREN älskade eder och ville hålla den ed som
      han hade svurit fäder, därför förde HERREN eder ut med stark
      hand och förlossade dig ur träldomshuset, ur Faraos, den
      egyptiske konungens, hand.
  9.  Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den rätte Guden, den
      trofaste Guden, som håller förbund och bevarar nåd intill
      tusende led, när man älskar honom och håller hans bud,
 10.  men som utan förskoning vedergäller och förgör dem som hata
      honom.  Han dröjer icke, när det gäller dem som hata honom; utan
      förskoning vedergäller han dem.
 11.  Så håll nu de bud och stadgar och rätter som jag i dag giver
      dig, och gör efter dem.
 12.  Om I nu hören dessa rätter och hållen dem och gören efter dem,
      så skall HERREN, din Gud, till lön därför låta sitt förbund och
      sin nåd bestå, vad han med ed lovade dina fäder.
 13.  Han skall då älska dig och välsigna sitt livs frukt och din
      marks frukt, din säd, ditt vin och din olja, dina fäkreaturs
      avföda och din småboskaps avel, i det land som han med ed har
      lovat dina fäder att giva dig.
 14.  Välsignad skall du bliva framför alla andra folk; bland dina män
      och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din
      boskap.
 15.  Och HERREN skall avvända från dig all krankhet; ingen av
      Egyptens alla svåra sjukdomar, som du väl känner, skall han
      lägga på dig; han skall i stället låta dem komma över alla dem
      som hata dig.
 16.  Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du
      utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet.  Du skall icke
      heller tjäna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara för dig.
 17.  Om du ock säger vid dig själv: "Dessa folk äro större än jag;
      huru skall jag kunna fördriva dem?",
 18.  så må du dock icke frukta för dem; du skall tänka på vad HERREN,
      din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna,
 19.  på de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, och på de
      tecken och under och på den starka hand och uträckta arm varmed
      HERREN, din Gud, förde dig ut.  På samma sätt skall HERREN, din
      Gud, nu göra med alla de folk som du fruktar för.
 20.  Därtill skall HERREN, din Gud, sända getingar över dem, till
      dess att de som äro kvar och hålla sig gömda för dig hava blivit
      utrotade.
 21.  Du må icke förskräckas för dem, ty HERREN, din Gud, är mitt
      ibland dig, en stod och fruktansvärd Gud.
 22.  Och HERREN, din Gud, skall förjaga dessa hedningar för dig, men
      blott småningom.  Du skall icke med hast få förgöra dem, på det
      att vilddjuren icke må föröka sig till din skada.
 23.  HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor
      förvirring bland dem, till dess att de förgöras.
 24.  Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall
      utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under
      himmelen.  Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har
      förgjort dem.
 25.  Deras gudabeläten skola I bränna upp i eld.  Du skall icke hava
      begärelse till det silver och det guld som finnes på dem, och
      icke taga något av detta för din räkning, på det att du icke må
      snärjas därav; ty en styggelse är det för HERREN, din Gud.
 26.  Och du skall icke låta någon styggelse komma in i ditt hus, på det
      att du icke också själv må bliva given till spillo.  Du skall
      räkna det såsom en skändlighet och en styggelse, ty det är givet
      till spillo.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 8 Kapitlet

                Herrens välgärningar mot Israel under
               ökenvandringen.  Varning för övermod och
                            ogudaktighet.

  1.  Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I hållen, och efter
      dem skolen I göra, för att I mån komma in i och taga i
      besittning det land som HERREN med ed har lovat åt edra
      fäder.
  2.  Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN,
      din Gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för att
      tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var i
      ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.
  3.  Ja, han tuktade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna
      att äta, en mat som du förut icke visste av, och som icke heller
      dina fäder visste av; på det att han skulle lära dig förstå att
      människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av
      allt det som utgår av HERRENS mun.
  4.  Dina kläder blevo icke utslitna på dig, och din fot svullnade
      icke under dessa fyrtio år.
  5.  Så skall du då förstå i ditt hjärta att HERREN, din Gud, fostrar
      dig, såsom en man fostrar sin son;
  6.  och du skall hålla HERRENS, din Guds, bud, så att du vandrar på
      hans vägar och fruktar honom.
  7.  Ty HERREN, din Gud, låter dig nu komma in i ett gott land, ett
      land där vattenbäckar, källor och djupa vatten flöda fram i
      dalar och på berg,
  8.  ett land med vete och korn, med vinträd, fikonträd och
      granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung,
  9.  ett land där du icke skall äta ditt bröd i torftighet, där intet
      skall fattas dig, ett land vars stenar innehålla järn, och ur
      vars berg du skall bryta koppar.
 10.  Där skall du äta och bliva mätt, och du skall så lova HERREN,
      din Gud, för det goda land som han har givit dig.
 11.  Tag dig då till vara för att förgäta HERREN, din Gud, så att du
      icke håller hans bud och rätter och stadgar, som jag i dag giver
      dig.
 12.  Ja, när du äter och bliver mätt, och bygger vackra hus och bor i
      dem,
 13.  när dina fäkreatur och din småboskap förökas, och ditt silver
      och guld förökas, och allt annat du har förökas,
 14.  då må ditt hjärta icke bliva högmodigt, så att du förgäter
      HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur
      träldomshuset.
 15.  och som har lett dig genom den stora och fruktansvärda öknen,
      bland giftiga ormar och skorpioner, över förtorkad mark, där
      intet vatten åt dig komma ut ur den hårda klippan,
 16.  och som gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder
      icke visste av -- detta på det att han skulle tukta dig och
      pröva dig, för att sedan kunna göra dig gott.
 17.  Du må icke säga vid dig själv: "Min egen kraft och min hands
      styrka har förskaffat mig denna rikedom",
 18.  utan du må komma ihåg att det är HERREN, din Gud, som giver dig
      kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätta det
      förbund som han med ed har ingått med dina fäder -- såsom och
      hittills har skett.
 19.  Men om du förgäter HERREN, din Gud, och följer efter andra gudar
      och tjänar dem och tillbeder dem, så betygar jag i dag inför eder
      att I förvisso skolen förgås.
 20.  På samma sätt som hedningarna som HERREN förgör för eder skolen
      också I då förgås, därför att I icke hörden HERRENS, eder Guds
      röst.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 9 Kapitlet

                Israels olydnad under ökenvandringen.

  1.  Hör, Israel!  Du går nu över Jordan, för att komma ditin och
      underlägga dig folk, större och mäktigare än du, städer, stora
      och befästa upp mot himmelen,
  2.  anakiternas stora och resliga folkstam, som du själv känner, och
      om vilken du har hört att man säger: "Vem kan stå emot Anaks
      barn!"
  3.  Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den som går framför
      dig, såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem, och han
      skall förgöra dem, och han skall ödmjuka dem för dig, och du
      skall fördriva dem och utrota dem med hast, såsom HERREN har
      lovat dig.
  4.  Då nu HERREN, din Gud, driver dem undan för dig, må du icke säga
      vid dig själv: "För min rättfärdighets skull har HERREN låtit
      mig komma in i detta land och taga det i besittning."  Ty dessa
      hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN fördriver dem
      för dig.
  5.  Icke din rättfärdighet och din rättsinnighet är det som gör att
      du får komma in i deras land och taga det i besittning, utan
      dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN, din
      Gud, fördriver dem för dig.  Så vill ock HERREN uppfylla vad han
      med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
  6.  Därför må du nu veta att det icke är din rättfärdighet som gör
      att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till
      besittning; ty du är ett hårdnackat folk.
  7.  Kom ihåg, förgät icke, huru du i öknen förtörnade HERREN, din
      Gud.  Allt ifrån den dag då du drog ut ur Egyptens land, ända
      till dess I nu haven kommit hit, haven I varit gensträviga mot
      HERREN.
  8.  Vid Horeb förtörnaden I HERREN, och HERREN vredgades på eder, så
      att han ville förgöra eder.
  9.  När jag hade stigit upp på berget för att taga emot
      stentavlorna, det förbunds tavlor, som HERREN hade slutit med
      eder, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter,
      utan att äta och utan att dricka.
 10.  Och HERREN gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud hade
      skrivit med sitt finger; vad där stod var alldeles lika med de
      ord HERREN hade talat med eder på berget ur elden, den dag då I
      voren församlade där.
 11.  Och när de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna voro förlidna,
      gav HERREN mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.
 12.  Och HERREN sade till mig: "Stå upp och gå med hast ned
      härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har tagit
      sig till, vad fördärvligt är.  De hava redan vikit av ifrån den
      väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig ett gjutet beläte."
 13.  Och HERREN talade till mig och sade: "jag har sett att detta
      folk är ett hårdnackat folk.
 14.  Lämna mig i fred, ty jag vill förgöra dem och utplåna deras
      namn, så att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag
      sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta."
 15.  Då vände jag mig om och steg ned från berget, som brann i eld;
      och jag hade i mina båda händer förbundets två tavlor.
 16.  Och jag fick då se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I
      haden gjort eder en gjuten kalv; så haden I redan vikit av ifrån
      den väg som HERREN hade bjudit eder gå.
 17.  Då fattade jag i de båda tavlorna och kastade dem ifrån mig med
      båda händerna och slog sönder dem inför edra ögon.
 18.  Och jag föll ned inför HERRENS ansikte och låg så, likasom förra
      gången i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan
      att dricka, för all den synds skulle som I haden begått genom
      att göra vad ont var i HERRENS ögon, till att förtörna honom.
 19.  Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot eder, av
      vilken HERREN hade blivit så uppfylld att han ville förgöra
      eder.  Och HERREN hörde mig även denna gång.
 20.  Också på Aron blev HERREN mycket vred, så att han ville förgöra
      honom, och jag bad då jämväl för Aron.
 21.  Sedan tog jag kalven, syndabelätet som I haden gjort, och brände
      den i eld och krossade sönder den väl, till dess att den blev
      fint stoft, och det stoftet kastade jag i bäcken som flöt ned
      från berget.
 22.  I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava förtörnaden I ock
      HERREN.
 23.  Och när HERREN ville sända eder åstad från Kades-Barnea och
      sade: "Dragen upp och intagen det land som jag har givit
      eder", då voren I gensträviga mot HERREN, eder Guds, befallning
      och trodden honom icke och hörden icke hans röst.
 24.  Ja, gensträviga haven I varit mot HERREN allt ifrån den dag då
      jag lärde känna eder.
 25.  Så föll jag då ned inför HERRENS ansikte och låg så i de fyrtio
      dagarna och de fyrtio nätterna; ty HERREN hade sagt att han
      ville förgöra eder.
 26.  Och jag bad till HERREN och sade: "Herre, HERRE, fördärva icke
      ditt folk och din arvedel, som du har förlossat med din stora
      makt, och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.
 27.  Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, se icke på detta
      folks hårdhet, ogudaktighet och synd;
 28.  på det att man icke må säga i det land varur du har fört oss ut:
      'Därför att HERREN, icke förmådde föra dem in i det land som han
      hade lovat åt dem, och därför att han hatade dem, förde han dem
      ut och lät dem dö i öknen.'
 29.  De äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut med din
      stora kraft och din uträckta arm."



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 10 Kapitlet

                     De nya tavlorna.  Arons död.
                 Avskiljandet av Levi stam.  Uppmaning
                     till lydnad mot Herrens bud.

  1.  På den tiden sade HERREN till mig: "Hugg ut åt dig två
      stentavlor, likadana som de förra voro, och stig upp till mig på
      berget; gör dig och en ark av trä.
  2.  Och sedan jag har skrivit på tavlorna samma ord som stodo på de
      förra tavlorna, vilka du slog sönder, skall du lägga dem i
      arken."
  3.  Så gjorde jag då en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor,
      likadana som de förra voro.  Och jag steg upp på berget och hade
      med mig de två tavlorna.
  4.  Och han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången,
      de tio ord som HERREN hade talat till eder på berget ur elden,
      den dag då I voren församlade där.  Och HERREN gav dem åt mig.
  5.  Sedan vända jag mig om och steg ned från berget och lade
      tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fingo de ligga,
      såsom HERREN hade bjudit mig.
  6.  Och Israels barn bröto upp från Beerot-Bene-Jaakan och tågade
      till Mosera.  Där dog Aron och blev där också begraven; och hans
      som Eleasar blev präst i hans ställe.
  7.  Därifrån bröto de upp och tågade till Gudgoda, och från Gudgoda,
      och från Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik på
      vattenbäckar.
  8.  På den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bära HERRENS
      förbundsark, till att stå inför HERRENS ansikte och göra tjänst
      inför honom, och till att välsigna i hans namn, såsom den har
      att göra ännu i dag.
  9.  Därför fick Levi ingen lott eller arvedel jämte sina bröder.
      HERREN är hans arvedel, såsom HERREN, din Gud, har sagt honom.
 10.  Och jag stannade på berget lika länge som förra gången, fyrtio
      dagar och fyrtio nätter; och HERREN hörde mig också denna gång:
      HERREN ville icke fördärva mig.
 11.  Och HERREN sade till mig: "Stå upp och gå åstad framför folket,
      och låt dem bryta upp, för att de må komma in i och taga i
      besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att
      giva dem."
 12.  Och nu Israel, var är det som HERREN, din Gud, fordrar av dig
      annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar
      på hans vägar och älskar honom, och att du tjänar HERREN, din
      Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ,
 13.  så att du håller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver
      dig, på det att det må gå dig väl?
 14.  Se, HERREN, din Gud, tillhör himlarna och himlarnas himmel,
      jorden och allt vad därpå är;
 15.  men allenast vid dina fäder fäste sig HERREN och älskade dem;
      och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder
      bland alla folk, såsom I nu själva sen.
 16.  Omskären därför edert hjärtas förhud, och varen icke länge
      hårdnackade.
 17.  Ty HERREN, eder Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den
      store, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke har
      anseende till personen och icke tager mutor;
 18.  som skaffar den faderlöse och änkan rätt, och som älskar
      främlingen och giver honom mat och kläder.
 19.  Därför skolen också I älska främlingen; I haven ju själva varit
      främlingar i Egyptens land.
 20.  HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och till
      honom skall du hålla dig, och vid hans namn skall du svärja.
 21.  Han är ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora
      och underbara gärningar som du med egna ögon har sett.
 22.  Sjuttio personer voro dina fäder, som drogo ned till Egypten,
      men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik såsom himmelens
      stjärnor.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 11 Kapitlet

                  Fortsatt uppmaning till lydnad mot
                             Herrens bud.

  1.  Så skall du nu älska HERREN, din Gud, och hålla vad han bjuder
      dig hålla, hans stadgar och rätter och bud, alltid.
  2.  Och besinnen i dag -- jag talar nu icke om edra barn, som icke
      hava förnummit och sett det -- huru HERREN, eder Gud, har
      fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans
      uträckta arm,
  3.  de tecken och gärningar som han gjorde i Egypten, med Farao,
      konungen i Egypten, och med hela hans land,
  4.  och vad han gjorde med egyptiernas här, med deras hästar och
      vagnar, huru han lät Röda havets vatten strömma över dem, när de
      förföljde eder, och huru HERREN då förgjorde dem, så att de nu
      icke mer äro till;
  5.  och vad han gjorde med eder i öknen, ända till dess I kommen
      hit,
  6.  och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons,
      sönder, huru jorden öppnade sin mun och uppslukade dem med deras
      hus och deras tält och allt levande som följde dem, och detta
      mitt i hela Israel.
  7.  Ty I haven ju med egna ögon sett alla de stora gärningar som
      HERREN har gjort.
  8.  Så hållen då alla de bud som jag i dag giver dig, på det att I
      med frimodighet mån kunna gå in i och intaga det land dit I nu
      dragen, för att taga det i besittning,
  9.  och på det att I mån länge leva i det land som HERREN med ed har
      lovat edra fäder att giva åt dem och deras efterkommande, ett
      land som flyter av mjölk och honung.
 10.  Ty det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning, är
      icke såsom Egyptens land, varifrån I haven dragit ut, där du
      måste trampa upp vatten till den säd du sådde, såsom man gör i
      en köksträdgård;
 11.  nej, det land dit I nu dragen, för att taga det i besittning, är
      ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom
      himmelens regn,
 12.  ett land som HERREN, din Gud, låter sig vårda om, och på vilket
      HERRENS, din Guds, ögon beständigt vila, från årets begynnelse
      till årets slut.
 13.  Om i nu hören de bud som jag i dag giver eder, så att I älsken
      HERREN, eder Gud, och tjänen honom av allt edert hjärta och av
      all eder själ,
 14.  så skall jag giva åt edert land regn i rätt tid, höstregn och
      vårregn, och du skall få inbärga din säd och ditt vin och din
      olja.
 15.  Och jag skall giva din boskap gräs på din mark; och du skall äta
      och bliva mätt.
 16.  Men tagen eder till vara, låten icke edra hjärtan bliva
      förförda, så att I viken av och tjänen andra gudar och
      tillbedjen dem;
 17.  ty då skall HERRENS vrede upptändas mot eder, och han skall
      tillsluta himmelen, så att regn icke faller och marken icke
      giver sin gröda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det
      goda land som HERREN vill giva eder.
 18.  Så skolen I nu lägga dessa mina ord på edert hjärta och edert
      sinne, och I skolen binda dem såsom ett tecken på eder hand, och
      de skola vara såsom ett märke på eder panna;
 19.  och I skolen lära edra barn dem, i det att du talar om dem, när
      du sitter i ditt hus och när du står upp.
 20.  och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina
      portar;
 21.  på det att I och edra barn mån länge få bo i det land som HERREN
      med ed har lovat edra fäder att giva dem, lika länge som
      himmelen välver sig över jorden.
 22.  Ty om I hållen alla dessa bud som jag giver eder och gören efter
      dem, så att I älsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren på
      hans vägar och hållen eder till honom,
 23.  då skall HERREN fördriva alla dessa folk för eder, och I skolen
      underlägga eder folk som äro större och mäktigare än I.
 24.  Var ort eder fot beträder skall bliva eder.  Från öknen till
      Libanon, ifrån floden -- floden Frat -- ända till Västra havet
      skall edert område sträcka sig.
 25.  Ingen skall kunna stå eder emot.  Fruktan och förskräckelse för
      eder skall HERREN, eder Gud, låta komma över hela det land I
      beträden, såsom han har lovat eder.
 26.  Se, jag förelägger eder i dag välsignelse och förbannelse:
 27.  välsignelse, om I hören HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag
      giver eder,
 28.  och förbannelse, om I icke hören HERRENS, eder Guds, bud, utan
      viken av ifrån den väg jag i dag bjuder eder gå och följen efter
      andra gudar, som I icke kännen.
 29.  Och när HERREN, din Gud, har låtit dig komma in i det land dit
      du nu går, för att taga det i besittning, skall du låta berget
      Gerissim bliva platsen för välsignelsen och berget Ebal platsen
      för förbannelsen.
 30.  (Dessa berg ligga, såsom känt är, på andra sidan Jordan, bortom
      Västra vägen, i hedmarkskananéernas land, mitt emot Gilgal,
      bredvid Mores terebintlund.)
 31.  Ty I gån nu över Jordan, för att komma in i och taga i
      besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I
      skolen taga det i besittning och bo där.
 32.  Hållen då alla de stadgar och rätter som jag i dag förelägger
      eder, och gören efter dem.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 12 Kapitlet

                Gudstjänsten bunden vid en enda plats.
                        Varning för avguderi.

  1.  Dessa äro de stadgar och rätter som I skolen hålla och iakttaga
      i det land som HERREN, dina fäders Gud, har givit dig till
      besittning; så länge I leven på jorden skolen I hålla dem.
  2.  I skolen i grund föröda alla platser där de folk som I
      fördriven hava hållit sin gudstjänst, vare sig detta har skett
      på höga berg och höjder eller någonstädes under gröna träd.
  3.  I skolen bryta ned deras altaren och slå sönder deras stoder och
      bränna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabeläten,
      och I skolen utrota deras namn från sådana platser.
  4.  När I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke göra såsom de,
  5.  utan den plats som HERREN, eder Gud, utväljer inom någon av edra
      stammar till att där fästa sitt namn, denna boning skolen I söka
      och dit skall du gå.
  6.  Och dit skolen I föra edra brännoffer och slaktoffer, eder
      tionde, vad edra händer bära fram såsom offergärd, edra
      löftesoffer och frivilliga offer och det förstfödda av edra
      fäkreatur och eder småboskap.
  7.  Och där skolen I äta inför HERRENS, eder Guds, ansikte, och
      glädja eder med edert husfolk över allt vad I haven förvärvat,
      allt varmed HERREN, din Gud, vara rättast;
  8.  I skolen då icke göra såsom vi nu göra här, var och en vad honom
      tyckes vara rättast.
  9.  I haven ju ännu icke kommit till ro och till den arvedel som
      HERREN, din Gud, vill giva dig.
 10.  Men när I haven gått över Jordan och bon i det land som HERREN,
      eder Gud, vill giva eder till arvedel, och när han har låtit
      eder få ro för alla edra fiender runt omkring, då att I bon i
      trygghet,
 11.  då skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utväljer till
      boning åt sitt namn föra allt vad jag nu bjuder eder: edra
      brännoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra händer bära
      fram såsom offergärd, så ock alla de utvalda löftesoffer som I
      loven HERREN.
 12.  Och så skolen I glädja eder inför HERREN, eder Guds, ansikte,
      med edra söner och döttrar, edra tjänare och tjänarinnor, och
      med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott
      eller arvedel med eder.
 13.  Tag dig till vara för att offra dina brännoffer på någon annan
      plats som kan falla din in;
 14.  nej, på den plats HERREN utväljer inom en av dina stammar, där
      skall du offra dina brännoffer, och där skall du göra allt vad
      jag eljest bjuder dig.
 15.  Dock får du, så mycket dig lyster, slakta och äta kött inom
      vilken som helst av dina städer, i mån av den välsignelse som
      HERREN, din Gud, giver dig.  Både den som är oren och den som är
      ren må äta därav, såsom vore det gasell- eller hjortkött.
 16.  Men blodet skolen I icke förtära I skolen gjuta ut det på jorden
      såsom vatten.
 17.  Du får alltså icke hemma inom dina portar äta tionde av din säd,
      ditt vin och din olja, ej heller det förstfödda av dina
      fäkreatur och din småboskap, ej heller något av de löftesoffer
      som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din
      hand bär fram såsom offergärd;
 18.  utan inför HERREN, din Guds, ansikte, på den plats som HERREN,
      din Gud, utväljer skall du äta sådant, med din son och din
      dotter, din tjänare och din tjänarinna, och med leviten som bor
      inom dina portar; och så skall du glädja dig inför HERRENS, din
      Guds, ansikte över allt vad du har förvärvat.
 19.  Tag dig till vara för att glömma bort leviten, så länge du lever
      i ditt land.
 20.  Om du alltså, när HERREN, din Gud, har utvidgat ditt område,
      såsom han har lovat dig, tänker så: "Jag vill äta kött" -- ifall
      det nu lyster för dig att äta kött -- så må du då äta kött, så
      mycket dig lyster.
 21.  Om den plats som HERREN, din Gud, utväljer till att där fästa
      sitt namn ligger för avlägset för dig, så må du, i enlighet med
      vad jag har bjudit dig, slakta av de fäkreatur och av den
      småboskap som HERREN har givit dig, och äta därav hemma inom
      dina portar, så mycket av din lyster.
 22.  Men du skall äta på samma sätt som man äter gasell- eller
      hjortkött; både den som är oren och den som är ren må äta därav.
 23.  Allenast skall du vara ståndaktig i att icke förtära blodet; ty
      blodet är själen, och själen skall du icke förtära med köttet.
 24.  Du skall icke förtära det; du skall gjuta ut det på jorden såsom
      vatten.
 25.  Du skall icke förtära det, på det att det må gå dig väl och dina
      barn efter dig, när du göra vad rätt är i HERRENS ögon.
 26.  Men de heliga gåvor som du vill bära fram, och dina löftesoffer,
      dem skall du föra med dig till den plats som HERREN utväljer.
 27.  Och av dina brännoffer skall du offra både köttet och blodet på
      HERRENS, din Guds, altare.  Av dina slaktoffer däremot skall väl
      blodet gjutas ut på HERRENS, din Guds, altare, men köttet må du
      äta.
 28.  Alla dessa bud som jag giver dig skall du hålla och höra, för
      att det må gå dig väl och dina barn efter dig, till evig tid,
      när du gör var gott och rätt är i HERRENS, din Guds, ögon.
 29.  När HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu
      kommer, för att fördriva dem för dig, när du alltså har
      fördrivit dessa och bosatt dig i deras land,
 30.  tag dig då till vara för att bliva snärjd, så att du efterföljer
      dem, sedan de hava blivit förgjorda för dig; fråga icke efter
      deras gudar, så att du säger: "På vad sätt höllo dessa folk sin
      gudstjänst?  Så vill också jag göra."
 31.  Nej, på det sättet skall icke du göra, när du tillbeder HERREN,
      din Gud, ty allt som är en styggelse för HERREN, och som han
      hatar, det hava de gjort till sina gudars ära; ja, de gå så
      långt att de bränna upp sina söner och döttrar i eld åt sina
      gudar.

 32.  Allt vad jag bjuder eder, det skolen I hålla och göra.  Du skall
      icke lägga något därtill och icke taga något därifrån.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 13 Kapitlet

                     Om förförelse till avguderi.

  1.  Om en profet eller en som har drömmar uppstår bland dig, och han
      utlovar åt dig något tecken eller under,
  2.  och sedan det tecken eller under, verkligen inträffar, varom han
      talade med dig, i det att han sade: "Låt oss efterfölja och
      tjäna andra gudar, som I icke kännen",
  3.  så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den
      drömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast på
      prov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av allt
      edert hjärta och av all eder själ.
  4.  HERREN, eder Gud, skolen I efterfölja, honom skolen I frukta,
      hans bud skolen I hålla, hans röst skolen I höra, honom skolen I
      tjäna, och till honom skolen I hålla eder.
  5.  Men den profeten eller drömmaren skall dödas, ty han predikade
      avfall från HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens
      land och förlossat dig ur träldomshuset; och han ville förföra
      dig till att övergiva den väg som HERREN, din Gud, har bjudit
      dig att vandra.  Du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
  6.  Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter,
      eller hustrun i din famn, eller din vän som är för dig såsom
      ditt eget liv, om någon av dessa i hemlighet vill förleda dig, i
      det han säger: "Låt oss gå åstad och tjäna andra gudar, som
      varken du eller dina fäder hava känt"
  7.  -- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, nära dig eller
      fjärran ifrån dig, från jordens ena ända till den andra --
  8.  så skall du icke göra honom till viljes eller höra på honom.  Du
      skall icke visa honom någon skonsamhet eller hava misskund och
      undseende med honom,
  9.  utan du skall dräpa honom: först skall din egen hand lyftas mot
      honom för att döda honom, och sedan hela folkets hand.
 10.  Och du skall stena honom till döds, därför att han sökte förföra
      dig till att övergiva HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur
      Egyptens land, ur träldomshuset.
 11.  Och hela Israel skall höra detta och frukta, och man skall sedan
      icke mer göra något sådant ont bland dig.
 12.  Om du får höra att man i någon av de städer, som HERREN vill
      giva dig till att bo i, berättar
 13.  att män hava uppstått bland dig, onda män som förföra invånarna
      i sin stad, i det att de säga: "Låt oss gå åstad och tjäna andra
      gudar, som I icke kännen",
 14.  så skall du noga undersöka och rannsaka och efterforska; om det
      då befinnes vara sant och visst att en sådan styggelse har
      blivit förövad bland dig,
 15.  så skall du slå den stadens invånare med svärdsegg; du skall
      giva den och allt vad däri är till spillo; också boskapen där
      skall du slå med svärdsegg.
 16.  Och allt byte du får där skall du samla ihop mitt på torget, och
      därefter skall du bränna upp staden i eld, med allt byte du får
      där, såsom ett heloffer åt HERREN, din Gud; den skall bliva en
      grushög för evärdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp.
 17.  Låt intet av det tillspillogivna låda vi din hand, på det att
      HERREN må vända sig ifrån sin vredes glöd och låta barmhärtighet
      vederfaras dig och förbarma sig över dig och föröka dig, såsom
      han med ed har lovat dina fäder att göra,
 18.  om du nämligen hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller
      alla hans bud, som jag i dag giver dig, och gör vad rätt är i
      HERRENS, din Guds, ögon.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 14 Kapitlet

                Förbjudna sorgetecken.  Rena och orena
                            djur.  Tionde.

  1.  I ären Herrens, eder Guds, barn.  I skolen icke rista några
      märken på eder eller göra eder skalliga ovanför pannan för någon
      död;
  2.  ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig
      har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla
      andra folk på jorden.
  3.  Du skall icke äta något som är en styggelse.
  4.  Dessa äro de fyrfotadjur som I fån äta: fäkreatur, får och
      getter, hjort,
  5.  gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och
      semer,
  6.  alla de fyrfotadjur som hava klövar och hava dem helkluvna
      i två hälfter, och som idissla; sådana fyrfotadjur fån I
      äta.
  7.  Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av
      dem som hava genomkluvna klövar: kamelen, haren och klippdassen,
      ty de idissla väl, men de hava icke klövar, de skola gälla för
      eder som orena;
  8.  svinet, ty det har väl klövar, men det idisslar icke, det skall
      gälla för eder såsom orent.  Av dessa djurs kött skolen I icke
      äta, ej heller skolen I komma vid deras döda kroppar.
  9.  Detta är vad I fån äta av allt det som lever i vattnet: allt det
      som har fenor och fjäll fån I äta.
 10.  Men intet som icke har fenor och fjäll skolen I äta; det skall
      gälla för eder så som orent.
 11.  Alla rena fåglar fån I äta.
 12.  Men dessa fåglar skolen I icke äta: örnen, lammgamen, havsörnen,
 13.  raafågeln, falken, gladan med dess arter,
 14.  alla slags korpar efter deras arter,
 15.  strutsen tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,
 16.  ugglan, uven tinsemetfågeln,
 17.  pelikanen, asgamen, dykfågeln,
 18.  hägern, regnpiparen med dess arter, härfågeln och flädermusen.
 19.  Alla flygande smådjur skola ock gälla för eder såsom orena, de
      skola icke ätas.
 20.  Men alla rena flygande djur fån I äta.
 21.  I skolen icke äta något självdött; åt främlingen som bo inom
      dina portar må du giva sådant, och han må äta det; eller ock må
      du sälja det åt en utlänning.  Ty du är ett folk som är helgat
      HERREN, din Gud.

      Du skall icke koka en killing i dess moders mjölk.

 22.  Tionde skall du giva av all sädesgröda som för vart år växer på
      din åker,
 23.  och du skall äta den inför Herrens, din Guds, ansikte, på den
      plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tionden av din
      säd, ditt vin och din olja, så ock din förstfödda av dina
      fäkreatur och din småboskap; ty du skall lära att frukta Herren,
      din Gud, alltid.
 24.  Men om vägen är dig för lång, så att du icke förmår föra det
      dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer till att
      där fästa sitt namn ligger för avlägset för dig -- då nu Herren,
      din Gud, välsigna dig --
 25.  så må du sälja det och knyta in penningarna och taga dem med dig
      och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer.
 26.  Och du må köpa för penningarna vadhelst dig lyster fäkreatur
      eller småboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad
      du eljest kan åstunda; och så skall du hålla måltid där inför
      HERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.
 27.  Och leviten som bor inom dina portar skall du då icke glömma
      bort, ty han har ingen lott eller arvedel jämte dig.
 28.  Vid slutet av vart tredje år skall du avskilja all tionde av vad
      du har fått i avkastning under det året och lägga upp det inom
      dina städer.
 29.  Och sedan skall leviten få komma, han som ingen lott eller
      arvedel har jämte dig, så ock främlingen och den faderlöse och
      änkan som bo inom dina portar; och då skola äta och bliva
      mätta.  Så skall du göra, för att Herren din Gud, må välsigna dig
      i alla dina händers verk, i allt vad du gör.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 15 Kapitlet

                Friår.  Det förstfödda bland husdjuren.

  1.  Vart sjunde år skall du låta vara ett friår.
  2.  Och så skall förhålla sig med det friåret: Var långivare som har
      lånat något åt sin nästa skall då efterskänka sin fordran.  Han
      får då icke kräva sin nästa och broder, ty ett HERRENS friår
      har då blivit utlyst.
  3.  En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din
      broder, skall du efterskänka det.
  4.  Dock borde rätteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren
      skall rikligen välsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill
      giva dig till besittning, såsom din arvedel,
  5.  allenast du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller alla
      dessa bud som jag i dag giver dig och gör efter dem.
  6.  Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, såsom han har lovat dig;
      och du skall giva lån åt många folk, men själv skall du icke
      behöva låna av någon, och du skall råda över många folk, men de
      skola icke råda över dig.
  7.  Om någon fattig finnes hos dig, en av dina bröder inom någon av
      dina städer, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, så
      skall du icke förstocka ditt hjärta och tillsluta din hand för
      denne din fattige broder,
  8.  utan du skall gärna öppna din hand för honom och gärna låna
      honom vad han behöver i sin brist.
  9.  Tag dig till vara, så att icke den onda tanken uppstår i ditt
      hjärta: "Det sjunde året, friåret, är nära", och att du så ser
      med ont öga på din fattige broder och icke giver honom något;
      han kan då ropa över dig till Herren, och så kommer synd att
      vila på dig.
 10.  Gärna skall du giva åt honom, och ditt hjärta skall icke vara
      motvilligt, när du giver åt honom, ty för en sådan gåvas skull
      skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk, i allt vad
      du företager dig.
 11.  Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, därför bjuder jag dig
      och säger: Du skall gärna öppna din hand för din broder, för de
      arma och fattiga som du har i ditt land.
 12.  Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna,
      har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, så skall du på
      det sjunde året släppa honom fri ur din tjänst;
 13.  och när du släpper honom fri ur din tjänst, skall du icke låta
      honom gå med tomma händer.
 14.  Du skall fastmer förse honom med gåvor från din hjord, från din
      loge och från din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har
      välsignat dig skall du giva honom.
 15.  Du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egyptens
      land, och att Herren, din Gud, har förlossat dig; därför bjuder
      jag dig detta i dag.
 16.  Men om så skulle hända, att han säger till dig att han icke vill
      lämna dig, därför att han älskar dig och ditt hus, eftersom han
      har haft det gott hos dig,
 17.  så skall du taga en syl och sticka den genom hans öra in i
      dörren; därefter skall han vara din träl evärdligen.  Med din
      tjänarinna skall du göra på samma sätt.
 18.  Du skall icke tycka det vara hårt att du måste släppa din
      tjänare fri ur din tjänst; i sex år har han ju berett dig
      dubbelt så stor förmån som någon avlönad legodräng.  Så skall
      Herren, din Gud, välsigna dig i allt vad du gör.
 19.  Allt förstfött av hankön, som födes bland dina fäkreatur och din
      småboskap, skall du helga åt Herren, din Gud; du skall icke vid
      ditt arbete begagna det som är förstfött bland dina fäkreatur,
      icke heller skall du klippa ullen på det som är förstfött bland
      din småboskap.
 20.  Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk för
      vart år äta det på den plats som Herren utväljer.
 21.  Men om djuret har något lyte, om det är halt eller blint eller
      har något annat ont lyte, så skall du icke offra det åt Herren,
      din Gud.
 22.  Inom dina städer må du då äta det; både den som är oren och den
      som är ren må äta därav, såsom vore det gasell- eller hjortkött.
 23.  Men blodet skall du icke förtära; du skall gjuta ut det på
      jorden såsom vatten.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 16 Kapitlet

               De tre stora högtiderna.  Domare.  Aseror
                             och stoder.

  1.  Tag i akt månaden Abib och håll Herrens, din Guds, påskhögtid;
      ty i månaden Abib förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om
      natten.
  2.  Du skall då slakta påskoffer åt Herren.  din Gud, av småboskap
      och fäkreatur, på den plats som Herren utväljer till boning åt
      sitt namn.
  3.  Du skall icke äta något syrat därtill; i sju dagar skall du äta
      osyrat bröd därtill, betryckets bröd.  Ty med hast måste du draga
      ut ur Egyptens land.  I alla dina livsdagar må du därför komma
      ihåg den dag då du drog ut ur Egyptens land.
  4.  I sju dagar må man icke se någon surdeg hos dig, i hela ditt
      land; och av det som du slaktar om aftonen på den första dagen
      skall intet kött lämnas kvar över natten till morgonen.
  5.  Du får icke slakta påskoffret inom vilken som helst av de städer
      som Herren, din Gud, vill giva dig,
  6.  utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer
      till boning åt sitt namn, och där skall du slakta påskoffret om
      aftonen, när solen går ned den tid på dagen, då den drog ut ur
      Egypten.
  7.  Och du skall koka det och äta det på den plats som Herren, din
      Gud, utväljer; sedan må du om morgonen vända tillbaka och gå hem
      till dina hyddor.
  8.  I sex dagar skall du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen är
      Herrens, din Guds, högtidsförsamling; då skall du icke göra
      något arbete.
  9.  Sju veckor skall du räkna åt dig; från den dag då man begynner
      skära säden skall du räkna sju veckor.
 10.  Därefter skall du hålla Herrens, din Guds, veckohögtid och bära
      fram din hands frivilliga gåva, som du må giva efter råd och
      lägenhet, alltefter måttet av den välsignelse som Herren, din
      Gud, har givit dig.
 11.  Och inför Herrens, din Guds, ansikte skall du glädja dig på den
      plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn, du
      själv med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna,
      och med leviten som bor inom dina portar, och främlingen, den
      faderlöse och änkan som du har hos dig.
 12.  Och du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i
      Egypten, och så hålla dessa stadgar och göra efter dem.
 13.  Lövhyddohögtiden skall du hålla, i sju dagar, när du inbärgar
      avkastningen av din loge och av din vinpress.
 14.  Och du skall glädja dig vid denna din högtid, med din son och
      din dotter, din tjänare och din tjänarinna, med leviten, med
      främlingen, den faderlöse och änkan som bo inom dina portar.
 15.  I sju dagar skall du hålla Herrens, din Guds, högtid, på den
      plats som Herren utväljer; ty Herren, din Gud, skall välsigna
      dig i all den avkastning du får och i dina händers alla verk,
      och du skall vara uppfylld av glädje.
 16.  Tre gånger om året skall allt ditt mankön träda fram inför
      Herrens, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer: vid
      det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid
      lövhyddohögtiden.  Men med tomma händer skall ingen träda fram
      inför Herrens ansikte,
 17.  utan var och en skall: giva vad hans hand förmår, alltefter
      måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.
 18.  Domare och tillsyningsmän skall du tillsätta åt dig inom alla de
      städer som Herren, din Gud, vill giva dig, för dina särskilda
      stammar; de skola döma folket med rättvis dom.
 19.  Du skall icke vränga rätten och icke hava anseende till
      personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor förblinda de
      visas ögon och förvrida de rättfärdigas sak.
 20.  Rättfärdighet, rättfärdighet skall du eftertrakta, för att du må
      leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill
      giva dig.
 21.  Du skall icke plantera åt dig Aseror av något slags träd, vid
      sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall göra åt
      dig;
 22.  icke heller skall du resa åt dig någon stod, ty sådant hatar
      Herren, din Gud.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 17 Kapitlet

                 Straff för avguderi.  Föreskrifter om
                         domare och konungar.

  1.  Du skall icke offra åt Herren, din Gud, något djur av
      fäkreaturen eller av småboskapen, som har något lyte eller något
      annat fel, ty sådant är en styggelse för Herren, din Gud.
  2.  Om bland dig, inom någon av de städer som Herren, din Gud, vill
      giva dig, någon man eller kvinna befinnes göra vad ont är i
      Herrens, din Guds, ögon, i det att han överträder hans förbund,
  3.  och går åstad och tjänar andra gudar och tillbeder dem, eller
      ock solen eller månen eller himmelens hela härskara, mot mitt
      bud,
  4.  och detta bliver berättat för dig, så att du får höra därom, då
      skall du noga undersöka saken; om det då befinnes vara sant och
      visst att en sådan styggelse har blivit förövad i Israel,
  5.  så skall du föra den man eller den kvinna som har gjort denna
      onda gärning ut till din stadsport det må nu vara en man eller
      en kvinna-och stena den skyldige till döds.
  6.  Efter två eller tre vittnens utsago skall han dödas; ingen skall
      dömas till döden efter allenast ett vittnes utsago.
  7.  Först skall vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom,
      och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifrån dig vad
      ont är.
  8.  Om det i något fall bliver dig för svårt att själv döma i en
      blodssak eller i en rättsfråga eller i ett misshandlingsmål
      eller överhuvud i någon sak varom man tvistar i dina portar, så
      skall du-stå upp och begiva dig till den plats som HERREN, din
      Gud, utväljer,
  9.  och gå till de levitiska prästerna, och till den som på den
      tiden är domare; dem skall du fråga, och de skola förkunna för
      dig vad som är rätt.
 10.  Och i enlighet med vad de förkunna för dig där, på den plats som
      Herren utväljer.  skall du göra; du skall i alla stycken hålla
      och göra vad de lära dig.
 11.  Efter den lag som de lära dig, och efter den dom som de avkunna
      för dig skall du göra.  Från det som de förkunna för dig skall du
      icke vika av, vare sig till höger eller till vänster.
 12.  Men om någon gör sig skyldig till den förmätenheten att icke
      vilja lyssna till prästen, som står och gör tjänst där inför
      Herren, din Gud, eller till domaren, så skall den mannen dö: du
      skall skaffa bort ifrån Israel vad ont är.
 13.  Och allt folket skall höra det och frukta, och de skola icke mer
      göra sig skyldiga till sådan förmätenhet.

 14.  När du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig,
      och du tager det i besittning och bor där om du då säger: "Jag
      vill sätta en konung över mig, såsom alla folk omkring mig
      hava",
 15.  så skall du till konung över dig sätta den som Herren, din Gud,
      utväljer.  En av dina bröder skall du sätta till konung över dig;
      du får icke sätta till konung över dig en utländsk man, som icke
      är din broder.
 16.  Men han må icke skaffa sig hästar i mängd, och icke sända sitt
      folk tillbaka till Egypten för att skaffa de många hästarna, ty
      Herren har ju sagt till eder: "I skolen icke mer återvända denna
      väg."
 17.  Icke heller skall han skaffa sig hustrur i mängd, på det att
      hans hjärta icke må bliva avfälligt; och icke heller skall han
      skaffa sig alltför mycket silver och guld.
 18.  Och när han har blivit uppsatt på sin konungatron, skall han
      hämta denna lag från de levitiska prästerna och taga en avskrift
      därav åt sig i en bok.
 19.  Och den skall han hava hos sig och läsa i den i alla sina
      livsdagar, för att han må lära att frukta Herren, sin Gud, så
      att han håller alla denna lags ord och dessa stadgar och gör
      efter dem.
 20.  Så skall han göra, för att hans hjärta icke må förhäva sig över
      hans bröder, och för att han icke må vika av ifrån buden, vare
      sig till höger eller till vänster; på det att han och hans söner
      må länge regera; sitt rike, bland Israels folk.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 18 Kapitlet

                    Prästernas inkomster.  Hednisk
                   vidskepelse och falska profeter.

  1.  De levitiska prästerna, hela Levi stam, skola ingen lott eller
      arvedel hava med det övriga Israel; av HERRENS eldsoffer och
      hans arvedel skola de hava sitt underhåll.
  2.  De skola icke hava någon arvedel bland sina bröder; Herren är
      deras arvedel, såsom han har sagt dem.
  3.  Och detta skall vara vad prästerna hava rätt att få av folket,
      av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av fäkreaturen eller
      av småboskapen: man skall giva prästen bogen, käkstyckena och
      vommen.
  4.  Förstlingen av din säd, ditt vin och din olja, och förstlingen
      av dina fårs ull skall du giva honom.
  5.  Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar,
      för att han och hans söner alltid skola stå och göra tjänst i
      Herrens namn.
  6.  Och om leviten vill komma från någon av dina städer, inom vilken
      han vistas någonstädes i Israel, så må det stå honom fritt att
      komma, såsom honom lyster, till den plats som Herren utväljer,
  7.  och han må då göra tjänst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom
      alla hans bröder, leviterna, som stå där inför HERRENS ansikte.
  8.  De skola alla hava lika mycket till sitt underhåll, oberäknat
      vad någon kan äga genom försäljning av sitt fädernearv.
  9.  När du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig,
      skall du icke lära dig att göra efter hedningarnas styggelser.
 10.  Hos dig må icke finnas någon som låter sin son eller dotter gå
      genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller
      teckentydning eller svartkonst eller häxeri,
 11.  ingen som förehar besvärjelsekonster, ingen som frågar andar,
      eller som är en spåman, eller som söker råd hos de döda.
 12.  Ty en styggelse för Herren är var och en som gör sådant, och för
      sådana styggelsers skull fördriver HERREN, din Gud, dem för dig.
 13.  Du skall vara ostrafflig inför HERREN, din Gud.
 14.  Hedningarna som du nu fördriver lyssna väl till sådana som öva
      teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke
      tillstatt sådant.
 15.  En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik,
      skall HERREN, din Gud, låta uppstå åt dig; honom skolen I lyssna
      till.
 16.  Det skall bliva alldeles såsom du begärde av HERREN, din Gud,
      vid Horeb, den dag då I voren där församlade och du sade: "Låt
      mig icke vidare höra HERRENS, min Guds, röst, och låt mig slippa
      att längre se denna stora eld, på det att jag icke må dö."
 17.  Och HERREN sade till mig: "De hava rätt i vad de hava talat.
 18.  En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en
      som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han
      skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.
 19.  Och om någon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt
      namn, så skall jag själv utkräva det av honom.
 20.  Men den profet som är så förmäten, att han i mitt namn talar vad
      jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars
      namn, den profeten skall dö.
 21.  Och om du säger vid dig själv: 'Huru skola vi känna igen det som
      icke är talat av HERREN?',
 22.  så må du veta: när profeten talar i HERRENS namn, och det som
      han har talat icke sker och icke inträffar, då är detta något
      som HERREN icke har talat; i förmätenhet har då profeten talat
      det; du skall icke frukta för honom."



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 19 Kapitlet

                   Fristäder.  Råmärken.  Vittnesmål.

  1.  När HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din
      Gud, vill giva dig, och när du har fördrivit dem och bosatt dig
      i deras städer och i deras hus,
  2.  då skall du avskilja åt dig tre städer i ditt land, det som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
  3.  Du skall försätta vägarna till dem i gott skick åt dig; och du
      skall dela i tre delar det landområde som HERREN, din Gud, giver
      dig till arvedel.  Så skall du göra, för att var och en som har
      dräpt någon må kunna fly dit.
  4.  Och under följande villkor må en dråpare fly till någon av dem
      och så bliva vid liv; om någon dödar sin nästa utan vett och
      vilja, och utan att förut hava burit hat till honom
  5.  -- såsom när någon går med sin nästa ut i skogen för att hugga
      ved, och hans hand hugger till med yxan för att fälla trädet,
      och järnet då far av skaftet och träffar den andre, så att denne
      dör -- då må en sådan fly till någon av dessa städer och så
      bliva vid liv.
  6.  Detta vare stadgat, för att blodshämnaren, om han i sitt hjärtas
      vrede förföljer dråparen, icke må hinna upp honom, ifall vägen
      är för lång, och slå ihjäl honom, fastän han icke hade förtjänat
      döden, eftersom han icke förut hade burit hat till den andre.
  7.  Därför är det som jag bjuder dig och säger: "Tre städer skall du
      avskilja åt dig."
  8.  Och när HERREN, din Gud, utvidgar ditt område, såsom han med ed
      har lovat dina fäder, och giver dig allt det land som han har
      sagt att han skulle giva åt dina fäder --
  9.  om du då håller och gör efter alla dessa bud som jag i dag giver
      dig, så att du älskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar på
      hans vägar, då skall du lägga ännu tre städer till dessa tre,
 10.  för att oskyldigt blod icke må utgjutas i ditt land, det som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld så
      komma att vila på dig.
 11.  Men om någon bär hat till sin nästa och lägger sig i försåt för
      honom och överfaller honom och slår honom till döds, och sedan
      flyr till någon av dessa städer,
 12.  då skola de äldste i hans stad sända bort och hämta honom
      därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han skall
      dö.
 13.  Du skall icke visa honom någon skonsamhet, utan du skall skaffa
      bort ifrån Israel skulden för den oskyldiges blod, för att det
      må gå dig väl.
 14.  Du skall icke flytta din nästas råmärke, något råmärke som
      förfäderna hava satt upp i den arvedel du får i det land som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
 15.  Det är icke nog att allenast ett vittne träder upp mot någon
      angående någon missgärning eller synd, vad det nu må vara för en
      synd som någon kan hava begått.  Efter två eller efter tre
      vittnens utsago skall var sak avgöras.
 16.  Om ett orättfärdigt vittne träder upp mot någon för att vittna
      mot honom angående någon förbrytelse,
 17.  så skola båda parterna träda fram inför HERRENS ansikte, inför
      de män som på den tiden äro präster och domare.
 18.  Och domarna skola noga undersöka saken; om då vittnet befinnes
      vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesbörd mot sin
      broder,
 19.  så skolen I låta detsamma vederfaras honom som han hade
      tilltänkt sin broder: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
 20.  Och det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall
      icke vidare göra något sådant ont bland eder.
 21.  Du skall icke visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga for
      öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 20 Kapitlet

                             Krigslagar.

  1.  Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du då får se hästar
      och vagnar och ett folk som är större än du.  så skall du dock
      icke frukta för dem, ty HERREN, din Gud, är med dig, han som har
      fört dig upp ur Egyptens land.
  2.  När I då stån färdiga att gå i striden, skall prästen träda fram
      och tala till folket;
  3.  han skall säga till dem: "Hör, Israel!  I stån nu färdiga att gå
      i strid mot edra fiender.  Edra hjärtan vare icke försagda;
      frukten icke och ängslens icke, och varen icke förskräckta för
      dem,
  4.  ty HERREN, eder Gud, går själv med eder; till att strida för
      eder mot edra fiender och giva eder seger."
  5.  Och tillsyningsmännen skola tala till folket och säga: "Om någon
      finnes här, som har byggt sig ett nytt hus, men ännu icke invigt
      det, så må han vända tillbaka hem, för att icke.  om han faller
      i striden, en annan må komma att inviga det.
  6.  Och om någon finnes här, som har planterat en vingård, men ännu
      icke fått skörda någon frukt därav, så må han vända tillbaka
      hem, för att icke, om han faller i striden, en annan må komma
      att hämta första skörden av den.
  7.  Och om någon finnes här, som har trolovat sig med en kvinna, men
      ännu icke tagit henne till sig, så må han vända tillbaka hem,
      för att icke om han faller i striden, en annan man må taga henne
      till sig."
  8.  Vidare skola tillsyningsmännen tala till folket och säga: "Om
      någon finnes här, som fruktar och har ett försagt hjärta, så må
      han vända tillbaka hem, för att icke också hans bröders hjärtan
      må bliva uppfyllda av räddhåga, såsom hans eget hjärta är."
  9.  Och när tillsyningsmännen så hava talat till folket, skola
      hövitsmän tillsättas övar härens avdelningar, till att gå i
      spetsen för folket.
 10.  När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du
      först tillbjuda den fred.
 11.  Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för
      dig, så skall allt folket som finnes där bliva arbetspliktigt åt
      dig och vara dina tjänare.
 12.  Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill föra krig mot
      dig, så må du belägra den.
 13.  Och om HERREN, din Gud, då giver den i din hand, skall du slå
      allt mankön där med svärdsegg.
 14.  Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes
      i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte;
      och du må då njuta av det rov som HERREN.  din Gud, låter dig
      taga från dina fiender.
 15.  Så skall du göra med alla de städer som äro mer avlägsna från
      dig, och som icke höra till dessa folks städer.
 16.  Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som HERREN, din
      Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något som
      anda har bliva vid liv,
 17.  utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och
      amoréerna, kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna,
      såsom HERREN din Gud, har bjudit dig.
 18.  Så skall du göra, för att de icke må lära eder att bedriva alla
      de styggelser som de själva hava bedrivit till sina gudars ära,
      och så komma eder att synda mot HERREN, eder Gud.
 19.  Om du måste länge belägra en stad för att erövra och intaga den,
      så skall du icke förstöra träden däromkring genom att höja din
      yxa mot dem; du må äta av deras frukt, men du skall icke hugga
      ned dem; träden på marken äro ju icke människor som skola
      belägras av dig.
 20.  Men de träd om vilka du vet att de icke bära ätbar frukt, dem må
      du förstöra och hugga ned för att av dem bygga bålverk mot den
      fientliga staden, till dess att den faller



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 21 Kapitlet

                Mord av obekant gärningsman.  Äktenskap
                 med fången kvinna.  Förstfödslorätt.
                Vanartig son.  Hängd missdådares kropp.

  1.  Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning
      en ihjälslagen människa påträffas liggande på marken, och man
      icke vet vem som har dödat honom,
  2.  så skola dina äldste och dina domare gå ut och mäta upp
      avståndet från platsen där den ihjälslagne påträffas till de
      städer som ligga där runt omkring.
  3.  Och de äldste i den stad som ligger närmast denna plats skola
      taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som
      icke såsom dragare har gått under ok.
  4.  Och de äldste i staden skola föra kvigan ned till en dalgång som
      icke har varit plöjd eller besådd; och där i dalen skola de
      krossa nacken på kvigan.
  5.  Och prästerna, Levi söner, skola träda fram, ty dem har HERREN,
      din Gud, utvalt till att göra tjänst inför honom och till att
      välsigna i HERRENS namn, och såsom de bestämma skola alla
      tvister och alla misshandlingsmål behandlas.
  6.  Och alla de äldste i den staden, de som bo närmast platsen där
      den ihjälslagne påträffades, skola två sina händer över kvigan
      på vilken man hade krossat nacken i dalen;
  7.  och de skola betyga och säga: "Våra händer hava icke utgjutit
      detta blod, och våra ögon hava icke sett dådet.
  8.  Förlåt ditt folk Israel, som du har förlossat, HERRE, och låt
      icke oskyldigt blod komma över någon i ditt folk Israel."  Så
      bliver denna blodskuld dem förlåten.
  9.  Du skall skaffa bort ifrån dig skulden för det oskyldiga blodet,
      ty du skall göra vad rätt är i HERRENS ögon.
 10.  Om HERREN, din Gud, när du drager ut i krig mot dina fiender,
      giver dem i din hand, så att du tager fångar,
 11.  och du då bland fångarna får se någon skön kvinna som du fäster
      dig vid, och som du vill taga till hustru åt dig,
 12.  så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt
      huvud och ansa sina naglar.
 13.  Och hon skall lägga av de kläder hon bar såsom fånge och skall
      bo i ditt hus och få begråta sin fader och sin moder en månads
      tid; därefter må du gå in till henne och äkta henne, så att hon
      bliver din hustru.
 14.  Och om du sedan icke mer finner behag i henne, så må du låta
      henne gå vart hon vill; du får icke sälja henne för
      penningar.  Du får icke heller behandla henne såsom trälinna, då
      du nu har kränkt henne.
 15.  Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han
      försmår, och båda hava fött honom söner, såväl den han älskar
      som den han försmår, och hans förstfödde son till den försmådda,
 16.  så får mannen icke, när han åt sina söner utskiftar sin egendom
      såsom arv, giva förstfödslorätten åt sonen till den älskar, till
      förfång för sonen till den han försmår, då nu denne är den
      förstfödde,
 17.  utan han skall såsom sin förstfödde erkänna sonen till den
      försmådda och giva honom dubbel lott av allt vad han äger.  Ty
      denne är förstlingen av hans kraft; honom tillhör
      förstfödslorätten.
 18.  Om någon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar
      till sin faders och sin moders ord, och som, fastän de tukta
      honom, ändå icke hör på dem,
 19.  så skola hans fader och hans moder taga honom och föra honom ut
      till de äldste i staden, till stadens port.
 20.  Och de skola säga till de äldste i staden: "Denne vår son är
      vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till våra ord, utan
      är en frossare och drinkare."
 21.  Då skall allt folket i staden stena honom till döds: du skall
      skaffa bort ifrån dig vad ont är.  Och hela Israel skall höra det
      och frukta.
 22.  Om på någon vilar en sådan synd som förtjänar döden, och han så
      bliver dödad och du hänger upp honom på trä,
 23.  så skall den döda kroppen icke lämnas kvar på träet över natten,
      utan du skall begrava den på samma dag, ty en Guds förbannelse
      är den som har blivit upphängd; och du skall icke orena det land
      som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 22 Kapitlet

               Föreskrifter om hjälpsamhet, mildhet mot
                       djur m. m.  Kyskhetsbrott.

  1.  Om du ser din broders oxe eller får gå vilse, skall du icke
      undandraga dig att taga vara på djuret; du skall föra det
      tillbaka till din broder.
  2.  Och om din broder icke bor i din närhet, eller om du icke vet
      vem det är, så skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall
      vara hos dig, till dess din broder frågar efter det; då skall du
      lämna det tillbaka åt honom.
  3.  På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt med
      hans kläder, och på samma sätt skall du göra med allt annat som
      din broder kan hava förlorat, och som du hittar; du får icke
      draga dig undan.
  4.  Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, skall du
      icke undandraga dig att bistå djuret; du skall hjälpa honom att
      resa upp det.
  5.  En kvinna skall icke bära vad till en man hör, ej heller skall
      en man sätta på sig kvinnokläder; ty var och en som så gör är en
      styggelse för HERREN, din Gud.
  6.  Om du på din väg träffar på ett fågelbo, i något träd eller på
      marken, med ungar eller ägg i, och modern ligger på ungarna
      eller på äggen, så skall du icke taga både modern och ungarna.
  7.  Du skall låta modern flyga och taga allenast ungarna; så skall
      du göra, för att det må gå dig väl och du må länge leva.
  8.  När du bygger ett nytt hus, skall du förse taket med bröstvärn,
      för att du icke må draga blodskuld över ditt hus, om någon
      faller ned därifrån.
  9.  Du skall icke, för att få två slags skörd i din vingård, så säd
      däri, på det att icke alltsammans, både vad du har sått och vad
      själva vingården avkastar, må hemfalla till helgedomen.
 10.  Du skall icke plöja med oxe och åsna tillsammans.
 11.  Du skall icke kläda dig i tyg av olika garn, av ull och lin
      tillsammans.
 12.  Du skall göra dig tofsar i de fyra hörnen på överklädnaden som
      du höljer dig i.
 13.  Om en man har tagit sig en hustru och gått in till henne, men
      sedan får motvilja mot henne,
 14.  och då påbördar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om
      henne och säger: "Denna kvinna tog jag till hustru; men när jag
      låg hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru",
 15.  så skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan
      var jungfru och bära dem ut till de äldste i staden, där de
      sitta i porten.
 16.  Och flickans fader skall säga till de äldste: "Jag gav min
      dotter till hustru åt denne man, men han har fått motvilja mot
      henne.
 17.  Och nu påbördar han henne skamliga ting och säger: 'Jag har icke
      funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men här äro
      tecknen till att min dotter var jungfru."  Och de skola breda ut
      klädet inför de äldste i staden.
 18.  Då skola de äldste i staden taga mannen och tukta honom.
 19.  Och de skola ålägga honom att böta hundra siklar silver, vilka
      han skall giva åt flickans fader, därför att han har spritt ut
      ont rykte om en jungfru i Israel.  Och hon skall vara hans
      hustru, och han får icke skilja sig från henne, så länge han
      lever.
 20.  Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru
      icke funnos,
 21.  då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes faders
      hus, och männen i staden skola stena henne till döds därför att
      hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, då hon bedrev
      otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont
      är.
 22.  Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som är en annan
      mans äkta hustru, så skola båda dö, både mannen som låg hos
      kvinnan, och jämväl kvinnan: du skall skaffa bort ifrån Israel
      vad ont är.
 23.  Om en jungfru är trolovad med en man, och en annan man träffar
      henne i staden och lägrar henne,
 24.  så skolen I föra dem båda ut till stadens port och stena dem
      till döds, flickan, därför att hon icke ropade på hjälp i
      staden, och mannen, därför att han kränkte en annans trolovade:
      du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
 25.  Men om det var ute på marken som mannen träffade den trolovade
      flickan, och han där tog henne med våld och lägrade henne, så
      skall mannen som lägrade henne ensam dö.
 26.  Men flickan skall du icke göra något, flickan har icke begått
      någon synd som förtjänar döden; utan det är med denna sak, såsom
      när en man överfaller en annan och dräper honom.
 27.  Ty då det var ute på marken som han träffade den trolovade
      flickan, kan hon hava ropat, utan att någon fanns där, som kunde
      frälsa henne.

 28.  Om däremot en man träffar en jungfru som icke är trolovad, och
      han tager fatt henne och lägrar henne, och de ertappas,
 29.  så skall mannen som lägrade flickan giva åt flickans fader
      femtio siklar silver och taga henne själv till sin hustru,
      därför att han har kränkt henne; han får icke skilja sig från
      henne, så länge han lever.

 30.  Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta på sin faders
      täcke.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 23 Kapitlet

                   Föreskrifter om renhet i HERRENS
               församling och i lägret.  Lag om förrymda
                 slavar.  Förbud mot tempelboleri och
               ocker.  Löften.  Druv- och axplockning på
                             annans mark.

  1.  Ingen som är snöpt, vare sig genom krossning eller genom
      stympning, skall komma in i HERRENS församling.
  2.  Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall komma
      in i HERRENS församling; icke ens den som i tionde led är
      avkomling av en sådan skall komma in i HERRENS församling.
  3.  Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS församling;
      icke ens den som i tionde led är avkomling av en sådan skall
      någonsin komma in i HERRENS församling --
  4.  detta därför att de icke kommo eder till mötes med mat och dryck
      på vägen, när I drogen ut ur Egypten, och därför att han mot dig
      lejde, Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharaim, för att
      denne skulle förbanna dig.
  5.  Men HERREN, din Gud, ville icke höra på Bileam, utan HERREN, din
      Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty
      HERREN, din Gud, älskade dig.
  6.  Du skall aldrig, i all din tid, fråga efter deras välfärd och
      lycka.
  7.  Edoméen skall däremot icke för dig vara en styggelse, ty han är
      din broder.  Egyptiern skall icke heller för dig vara en
      styggelse, ty i hans land har du bott såsom främling.
  8.  Barn som födas av dessa i tredje led må komma in i HERRENS
      församling.
  9.  När du drager ut mot dina fiender och slår läger, skall du taga,
      dig till vara för allt vad orent är.
 10.  Om bland dig finnes någon som icke är ren, därigenom att något
      har hänt honom under natten, så skall han gå ut till något
      ställe utanför lägret; han får icke komma in i lägret.
 11.  Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och när solen går
      ned, får han gå in i lägret.  --
 12.  Du skall hava en särskild plats utanför lägret, dit du kan gå
      avsides.
 13.  Och du skall jämte annat som du bär hava en pinne, och när du
      vill sätta dig därute, skall du med den gräva en grop och sedan
      åter täcka över din uttömning.
 14.  Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt läger för att hjälpa dig
      och giva dina fiender i ditt våld; därför skall ditt läger vara
      heligt, så att han icke hos dig ser något som väcker hans leda
      och fördenskull vänder sig bort ifrån dig.
 15.  En träl som har flytt till dig från sin herre skall du icke
      utlämna till hans herre.
 16.  Han skall få stanna hos dig, mitt ibland dig, på det ställe som
      han utväljer inom någon av dina städer, var han finner för gott;
      och du skall icke förtrycka honom.
 17.  Ingen tempeltärna skall finnas bland Israels döttrar, och ingen
      tempelbolare bland Israels söner.
 18.  Du skall icke bära skökolön och hundpenningar in i HERRENS, din
      Guds, hus, till gäldande av något löfte; ty det ena som det
      andra är en styggelse för HERREN, din Gud.
 19.  Du skall icke taga ränta av din broder, varken på penningar
      eller på livsmedel eller på något annat varpå ränta kan tagas.
 20.  Av utlänningen må du taga ränta, men icke av din broder, på det
      att HERREN, din Gud, i allt vad du företager dig, må välsigna
      dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning.
 21.  Om du har gjort ett löfte åt HERREN, din Gud, skall du icke
      dröja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall förvisso utkräva
      det av dig, och synd kommer att vila på dig.
 22.  Men om du underlåter att göra något löfte, så kommer icke
      därigenom synd att vila på dig.
 23.  Vad dina läppar hava talat skall du hålla och göra, i enlighet
      med det frivilliga löfte du har givit HERREN, din Gud, och
      uttalat med din mun.
 24.  När du kommer in i din nästas vingård, får du där äta druvor,
      så mycket dig lyster, till dess du bliver mätt, men du får icke
      lägga något i ditt kärl.
 25.  När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med
      din hand, men med skära får du icke komma vid din nästas säd.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 24 Kapitlet

                    Frånskild hustru.  Nygift man.
                   Föreskrifter angående pantning,
               människotjuvnad, spetälska.  De fattigas
                              rätt m. m.

  1.  Om en man har tagit sig en hustru och äktat henne, men hon sedan
      icke längre finner nåd för hans ögon, därför att han hos henne
      har funnit något som väcker hans leda, och om han fördenskull
      har skrivit skiljebrev åt henne och givit henne det i handen och
      skickat bort henne från sitt hus,
  2.  och kvinnan sedan, när hon har lämnat hans hus, går åstad och
      bliver en annans hustru,
  3.  och nu också denne andre man får motvilja mot henne och skriver
      skiljebrev åt henne och giver henne det i handen och skickar
      henne bort ifrån sitt hus, eller om denne andre man som har
      tagit henne till sin hustru dör,
  4.  då får icke hennes förste man, som skickade bort henne, åter
      taga henne till sin hustru, sedan hon har låtit orena sig, ty
      detta vore en styggelse inför HERREN; du skall icke draga synd
      över det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
  5.  Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han icke gå i
      krigstjänst, ej heller må någon annan tjänstgöring åläggas
      honom.  Han skall vara fri ett år för att stanna hemma och glädja
      den hustru han har tagit.
  6.  Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens översten i
      pant, ty den så gör tager livet i pant.
  7.  Om en man befinnes hava stulit någon av sina bröder, Israels
      barn, och han behandlar denne såsom träl eller säljer honom, så
      skall tjuven dö: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
  8.  Tag dig till vara, så att du, när någon bliver angripen av
      spetälska, noga håller och gör allt som de levitiska prästerna
      lära eder.  Vad jag har bjudit dem skolen I hålla och göra.
  9.  Kom ihåg vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam på vägen, när I
      drogen ut ur Egypten.
 10.  Om du giver något lån åt din nästa, så skall du icke gå in i
      hans hus och taga pant av honom.
 11.  Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skall
      bära ut panten till dig.
 12.  Och om det är en fattig man, så skall du icke hava hans pant
      till täcke, när du ligger och sover.
 13.  Du skall giva honom panten tillbaka, när solen går ned, så att
      han kan hava sin mantel på sig när han ligger och sover, och så
      välsigna dig; och detta skall lända dig till rättfärdighet inför
      HERREN, din Gud.
 14.  Du skall icke göra en arm och fattig daglönare orätt, evad han
      är en dina bröder, eller han är en av främlingarna som äro hos
      dig i ditt land, inom dina portar.
 15.  Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans lön
      och icke låta solen gå ned däröver, eftersom han är arm och
      längtar efter sin lön; han kan eljest ropa över dig till HERREN,
      och så kommer synd att vila på dig.
 16.  Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull och barnen
      skola icke dödas för sina föräldrars skull; var och en skall
      lida döden genom sin egen synd.
 17.  Du skall icke vränga rätten för främlingen eller den faderlöse,
      och en änkas kläder skall du icke taga i pant;
 18.  du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egypten,
      och att HERREN, din Gud, har förlossat dig därifrån; därför
      bjuder jag dig att iakttaga detta.
 19.  Om du, när du inbärgar skörden på din åker, glömmer en kärve
      kvar på åkern, skall du icke gå tillbaka för att hämta den, ty
      den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.  Detta
      skall du iakttaga, för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i
      alla dina händers verk.
 20.  När du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genomsöka
      grenarna; vad där finnes kvar skall tillhöra främlingen den
      faderlöse och änkan.
 21.  När du har avbärgat din vingård, skall du sedan icke göra någon
      efterskörd; vad där finnes kvar skall tillhöra främlingen, den
      faderlöse och änkan.
 22.  Du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egyptens
      land; därför bjuder jag dig att iakttaga detta.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 25 Kapitlet

               Föreskrifter angående avstraffning inför
                   domstol, mildhet mot arbetsdjur,
                 svågeräktenskap, mått och vikt m. m.
                            Amaleks skuld.

  1.  Om en tvist uppstår mellan män, och de komma inför rätta, för
      att man där skall döma mellan dem, så skall man fria den
      oskyldige och fälla den skyldige.
  2.  Om då den skyldige dömes till hudflängning, skall domaren
      befalla honom att lägga sig ned, och skall i sin åsyn låta giva
      honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet.
  3.  Fyrtio slag får han giva honom, men icke mer, så att din
      broder icke bliver vanärad i dina ögon, därigenom att man giver
      honom oskäligt många slag, flera än som sades.
  4.  Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar.
  5.  När bröder bo tillsammans, och en av dem dör barnlös, då skall
      den dödes hustru icke gifta sig med någon främmande man utom
      släkten; hennes svåger skall gå in till henne och taga henne
      till hustru, och så äkta henne i sin broders ställe.
  6.  Och den förste son hon föder skall upptaga den döde broderns
      namn, för att dennes namn icke må utplånas ur Israel.
  7.  Men om mannen icke vill taga sin svägerska till äkta, så skall
      svägerskan gå upp i porten, till de äldste, och säga: Min svåger
      vägrar att upprätthålla sin broders namn i Israel; han vill icke
      äkta mig i sin broders ställe."
  8.  Då skola de äldste i staden där han bor kalla honom till sig och
      tala med honom.  Om han då står fast och säger: "Jag vill icke
      taga henne till äkta",
  9.  så skall hans svägerska träda fram till honom inför de äldstes
      ögon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och
      betyga och säga: "Så gör man med den man som icke vill uppbygga
      sin broders hus."
 10.  Och hans hus skall sedan i Israel heta "den barfotades hus".
 11.  Om två män träta med varandra, och den enes hustru kommer för
      att hjälpa sin man mot den andre, när denne slår honom, och hon
      därvid räcker ut sin hand och fattar i hans blygd,
 12.  så skall du hugga av henne handen, utan att visa henne någon
      skonsamhet.
 13.  Du skall icke hava två slags vikt i din pung, ett större slag
      och ett mindre,
 14.  ej heller skall du i ditt hus hava två slags efa-mått, ett
      större och ett mindre.
 15.  Full och riktig vikt skall du hava, fullmåligt och riktigt
      efa-mått skall du ock hava, för att du må länge leva i det land
      som HERREN, din Gud, vill giva dig.
 16.  Ty en styggelse för HERREN, din Gud, är var och en som så gör,
      var och en som gör orätt.
 17.  Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när I drogen ut ur
      Egypten,
 18.  huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen och slog
      din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du
      var trött och utmattad.
 19.  Därför, när HERREN, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina
      fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva
      dig till besittning såsom din arvedel, skall du så utplåna
      minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
      himmelen.  Förgät icke detta.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 26 Kapitlet

                       Förstlingsfrukt.  Tionde.

  1.  När du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva
      dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor där,
  2.  då skall du taga förstling av all markens frukt, av vad du får i
      avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och
      lägga detta i en korg och gå därmed till den plats som HERREN,
      din Gud, utväljer till boning åt sitt namn.
  3.  Och du skall gå till den som på den tiden är präst och säga till
      honom: "Jag förklarar i dag för HERREN, din Gud, att jag har
      kommit in i det land som HERREN med ed har lovat våra fäder att
      giva oss."
  4.  Och prästen skall taga korgen ur din hand och sätta den ned
      inför HERRENS, din Guds, altare.
  5.  Och du skall betyga och säga inför HERRENS, din Guds, ansikte:
      "Min fader var en hemlös aramé, som drog ned till Egypten och
      bodde där såsom främling med en ringa hop, och där blev av honom
      ett stort, mäktigt och talrikt folk.
  6.  Men sedan behandlade egyptierna oss illa och förtryckte oss och
      lade hårt arbete på oss.
  7.  Då ropade vi till HERREN, våra fäders Gud, och HERREN hörde vår
      röst och såg vårt lidande och vår vedermöda och vårt betryck.
  8.  Och HERREN förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt
      arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och
      under.
  9.  Och han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land som
      flyter av mjölk och honung.
 10.  Och här bär jag nu fram förstlingen av frukten på den mark som
      du, HERRE, har givit mig."  Och du skall sätta korgen ned inför
      HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inför HERRENS, din
      Guds, ansikte.
 11.  Och över allt det goda som HERREN, din Gud har givit åt dig och
      ditt hus skall du glädja dig, och jämte dig leviten och
      främlingen som bor hos dig.
 12.  När du under det tredje året, tiondeåret, har lagt av all tionde
      av vad du då har fått i avkastning och givit den åt leviten,
      främlingen, den faderlöse och änkan, och de hava ätit därav inom
      dina portar och blivit mätta,
 13.  då skall du så säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: "Jag har
      nu fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det åt
      leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, alldeles
      såsom du har bjudit mig; jag har icke överträtt eller förgätit
      något av dina bud.
 14.  Jag åt intet därav, när jag hade sorg, och jag förde icke bort
      något därav, när jag var oren, ej heller använde jag något därav
      för någon död.  Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, röst; jag
      har i alla stycken gjort såsom du har bjudit mig.
 15.  Skåda nu ned från din heliga boning, himmelen, och välsigna ditt
      folk Israel och det land som du har givit oss, såsom du med ed
      lovade våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung."
 16.  I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att göra efter dessa stadgar
      och rätter; du skall hålla dem och göra efter dem av allt ditt
      hjärta och av all din själ.
 17.  Du har i dag hört HERREN förklara att han vill vara din Gud, och
      att du skall vandra på hans vägar och hålla hans stadgar och bud
      och rätter och lyssna till hans röst.
 18.  Och HERREN har i dag hört dig förklara att du vill vara hans
      egendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att du vill hålla
      alla hans bud;
 19.  på det att han över alla folk som han har gjort må upphöja dig
      till lov, berömmelse och ära, och på det att du må vara ett folk
      som är helgat åt HERREN, din Gud, såsom han har sagt.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 27 Kapitlet

                Lagens stenar.  Förbannelsen på berget
                                Ebal.

  1.  Och Mose och de äldste i Israel bjödo folket och sade: "Hållen
      alla de bud som jag i dag giver eder.
  2.  Och när I kommen över Jordan, in i det land som HERREN, din Gud,
      vill giva dig, då skall du resa åt dig stora stenar och bestryka
      dem med kalk.
  3.  På dessa skall du, när du har gått över floden, skriva alla
      denna lags ord, för att du må komma in i det land som HERREN,
      din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mjölk och honung,
      såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig.
  4.  Och när I haven gått över Jordan, skolen I på berget Ebal resa
      dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du
      skall bestryka dem med kalk.
  5.  Och du skall där åt HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett
      altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med något järn.
  6.  Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och
      du skall på det offra brännoffer åt HERREN, din Gud.
  7.  Du skall där ock offra tackoffer och skall äta och glädja dig
      inför HERRENS, din Guds.  ansikte.
  8.  Och du skall på stenarna skriva alla denna lags ord, klart och
      tydligt."
  9.  Och Mose och de levitiska prästerna talade till hela Israel och
      sade: "Var stilla och hör, Israel!  I dag har du blivit HERRENS,
      din Guds, folk.
 10.  Så skall du då höra HERRENS, din Gud röst och göra efter hans
      bud och stadgar, som jag i dag giver dig."
 11.  Och Mose bjöd folket på den dagen och sade:
 12.  Dessa stammar skola stå och välsigna folket på berget Gerissim,
      när I haven gått över Jordan: Simeon, Levi, Juda.  Isaskar,
      Josef och Benjamin.
 13.  Och dessa skola stå och uttala förbannelsen på berget Ebal:
      Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.
 14.  Och leviterna skola taga till orda och skola med hög röst inför
      var man i Israel säga så:
 15.  Förbannad vare den man som gör ett beläte, skuret eller gjutet,
      en styggelse för HERREN, ett verk av en konstarbetares händer,
      och som sedan i hemlighet sätter upp det.  Och allt folket skall
      svara och säga: "Amen."
 16.  Förbannad vare den som visar förakt för sin fader eller sin
      moder.  Och allt folket skall säga: "Amen."
 17.  Förbannad vare den som flyttar sin nästas råmärke.  Och allt
      folket skall säga: "Amen."
 18.  Förbannad vare den som leder en blind vilse på vägen.  Och allt
      folket skall säga: "Amen."
 19.  Förbannad vare den som vränger rätten för främlingen, den
      faderlöse och änkan.  Och allt folket skall säga: "Amen."
 20.  Förbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han
      lyfter på sin faders täcke.  Och allt folket skall säga: "Amen."
 21.  Förbannad vare den som beblandar sig med något djur Och allt
      folket skall säga: "Amen."
 22.  Förbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter
      eller sin moders dotter.  Och allt folket skall säga: "Amen."
 23.  Förbannad vare den som ligger hos sin svärmoder.  Och allt folket
      skall säga: "Amen."
 24.  Förbannad vare den som lönnligen mördar sin nästa.  Och allt
      folket skall säga: "Amen."
 25.  Förbannad vare den som tager mutor för att slå ihjäl en oskyldig
      och utgjuta hans blod.  Och allt folket skall säga: "Amen."
 26.  Förbannad vare den som icke håller denna lags ord och icke gör
      efter dem.  Och allt folket skall säga: "Amen."



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 28 Kapitlet

                     Välsignelse och förbannelse.

  1.  Om du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller alla hans
      bud, som jag i dag giver dig, och gör efter dem, så skall
      HERREN, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden.
  2.  Och alla dessa välsignelser skola då komma över dig och träffa
      dig när du hör HERRENS, din Guds, röst:
  3.  Välsignad skall du vara i staden, och välsignad skall du vara på
      marken.
  4.  Välsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och
      din boskaps frukt, dina fäkreaturs avföda och din småboskaps
      avel.
  5.  Välsignad skall din korg vara, och välsignat ditt baktråg.
  6.  Välsignad skall du vara vid din ingång.  och välsignad skall du
      vara vid din utgång.
  7.  När dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN låta dem
      bliva slagna av dig; på en väg skola de draga ut mot dig, men på
      sju vägar skola de fly för dig.
  8.  HERREN skall bjuda välsignelsen vara med dig i dina visthus och
      i allt vad du företager dig; han skall välsigna dig i det land
      som HERREN, din Gud, vill giva dig.
  9.  HERREN skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt honom,
      såsom han med ed har lovat dig, om du håller HERRENS, din Guds,
      bud och vandrar på hans vägar.
 10.  Och alla folk på jorden skola se att du är uppkallad efter
      HERRENS namn; och de skola frukta dig.
 11.  Och HERREN skall giva dig överflöd och lycka i ditt livs frukt
      och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som
      HERREN med ed har lovat dina fäder att giva dig.
 12.  HERREN skall öppna för dig sitt rika förrådshus, himmelen, till
      att giva åt ditt land regn i rätt tid, och till att välsigna
      alla dina händers verk; och du skall giva lån åt många folk, men
      själv skall du icke behöva låna av någon.
 13.  Och HERREN skall göra dig till huvud och icke till svans, du
      skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör
      HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, för att du
      skall hålla och göra efter dem,
 14.  och om du icke viker av, vare sig till höger eller till vänster,
      från något av alla de bud som jag i dag giver eder, så att du
      följer efter andra gudar och tjänar dem.
 15.  Men om du icke hör HERRENS, din Guds, röst och icke håller alla
      hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och gör efter
      dem, så skola alla dessa förbannelser komma över dig och träffa
      dig:
 16.  Förbannad skall du vara i staden, och förbannad skall du vara på
      marken.
 17.  Förbannad skall din korg vara, och förbannat ditt baktråg.
 18.  Förbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina
      fäkreaturs avföda och din småboskaps avel.
 19.  Förbannad skall du vara vid din ingång, och förbannad skall du
      vara vid din utgång.
 20.  HERREN skall sända över dig förbannelse, förvirring och näpst,
      vad det än må vara som du företager dig, till dess du förgöres
      och med hast förgås, för ditt onda väsendes skull, då du nu har
      övergivit mig.
 21.  HERREN skall låta dig bliva ansatt av pest, till dess han har
      utrotat dig ur det land dit du nu kommer, för att taga det i
      besittning.
 22.  HERREN skall slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med
      brand och med svärd, med sot och rost; och av sådant skall du
      förföljas, till dess du förgås.
 23.  Och himmelen över ditt huvud skall vara såsom koppar, och jorden
      under dig skall vara såsom järn.
 24.  Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver åt ditt land;
      från himmelen skall det komma ned över dig, till dess du
      förgöres.
 25.  HERREN skall låta dig bliva slagen av dina fiender; på en väg
      skall du draga ut mot dem, men på sju vägar skall du fly för
      dem; och du skall bliva en varnagel för alla riken på jorden.
 26.  Och dina dödas kroppar skola bliva mat åt alla himmelens fåglar
      och åt markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.
 27.  HERREN skall slå dig med Egyptens bulnader och med bölder, med
      skabb och skorv, så att du icke skall kunna botas.
 28.  HERREN skall slå dig med vanvett och blindhet och
      sinnesförvirring.
 29.  Du skall famla mitt på ljusa dagen, såsom en blind famlar i
      mörkret, och du skall icke lyckas finna vägen; förtryck allenast
      och plundring skall du utstå i all din tid, och ingen skall
      frälsa dig.
 30.  Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova
      hos henne; du skall bygga ett hus, men icke få bo däri; du skall
      plantera en vingård, men icke få skörda dess frukt.
 31.  Din oxe skall slaktas inför dina ögon, men du skall icke få äta
      av den; din åsna skall i din åsyn rövas ifrån dig och icke givas
      tillbaka åt dig; dina får skola komma i dina fienders våld, och
      ingen skall hjälpa dig.
 32.  Dina söner och döttrar skola komma i främmande folks våld, och
      dina ögon skola se det och försmäkta av längtan efter dem
      beständigt, men du skall icke förmå göra något därvid.
 33.  Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall förtäras av
      ett folk som du icke känner; förtryck allenast och övervåld
      skall du lida i all din tid.
 34.  Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se för dina
      ögon.
 35.  HERREN skall slå dig med svåra bulnader på knän och ben, ja,
      ifrån fotbladet ända till hjässan, så att du icke skall kunna
      botas.
 36.  HERREN skall föra dig och den konung som du sätter över dig bort
      till ett folk som varken du eller dina fäder hava känt, och där
      skall du få tjäna andra gudar, gudar av trä och sten.
 37.  Och du skall bliva ett föremål för häpnad, ett ordspråk och en
      visa bland alla de folk till vilka HERREN skall föra dig.
 38.  Mycken säd skall du föra ut på åkern, men litet skall du
      inbärga, ty gräshoppor skola förtära den.
 39.  Vingårdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet
      vin skall du få att dricka och intet att lägga i förvar, ty
      maskar skola äta upp allt.
 40.  Olivplanteringar skall du hava överallt inom ditt land, men med
      oljan skall du icke få smörja din kropp, ty oliverna skola falla
      av.
 41.  Söner och döttrar skall du föda, men du skall icke få behålla
      dem, ty de skola draga bort i fångenskap.
 42.  Alla dina träd och din marks frukt skall ohyra taga i
      besittning.
 43.  Främlingen som bor hos dig skall höja sig över dig, allt mer och
      mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare.
 44.  Han skall giva lån åt dig, och du skall icke giva lån åt
      honom.  Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen.
 45.  Alla dessa förbannelser skola komma över dig och förfölja dig
      och träffa dig, till dess du förgöres, därför att du icke hörde
      HERRENS, din Guds, röst och icke höll de bud och stadgar som han
      har givit dig.
 46.  De skola komma över dig såsom tecken och under, och över dina
      efterkommande till evig tid.
 47.  Eftersom du icke tjänade HERREN, din Gud, med glädje och
      hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt,
 48.  skall du få tjäna fiender som HERREN skall sända mot dig, under
      hunger och törst och nakenhet och brist på allt; och han skall
      lägga ett järnok på din hals, till dess han har förgjort dig.
 49.  HERREN skall skicka över dig ett folk fjärran ifrån, ifrån
      jordens ända.  likt örnen i sin flykt,
 50.  ett folk vars språk du icke förstår, ett folk med grym uppsyn,
      utan försyn för de gamla och utan misskund med de unga.
 51.  Det skall äta upp frukten av din boskap och frukten av din mark,
      till dess du förgöres, ty det skall icke lämna kvar åt dig vare
      sig säd eller vin eller olja, icke dina fäkreaturs avföda eller
      dina fårs avel, till dess det har gjort slut på dig.
 52.  Och det skall tränga dig i alla dina portar, till dess dina höga
      och fasta murar, som du förtröstade på, falla i hela ditt
      land.  Ja, det skall tränga dig i alla dina portar över hela ditt
      land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig.
 53.  Och då skall du nödgas äta din egen livsfrukt, köttet av dina
      söner och döttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig.  I
      sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig.
 54.  En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall
      då så missunnsamt se på sin broder och på hustrun i sin famn och
      på de barn han ännu har kvar,
 55.  att han icke skall vilja åt någon av dem dela med sig av sina
      barns kött, ty han äter det själv, eftersom han icke har något
      annat kvar.  I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende
      försätta dig i alla dina portar.
 56.  En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i sådan
      yppighet och veklighet, att hon icke ens försökte sätta sin fot
      på jorden, hon skall då så missunnsamt se på mannen i sin famn
      och på sin son och sin dotter,
 57.  att hon missunnar dem efterbörden som kommer fram ur hennes liv,
      och barnen som hon föder; ty då hon nu lider brist på allt
      annat, skall hon själv i hemlighet äta detta.  I sådan nöd och
      sådant trångmål skall din fiende försätta dig i dina portar.
 58.  Om du icke håller alla denna lags ord, som äro skrivna i denna
      bok, och gör efter dem, så att du fruktar detta härliga och
      fruktansvärda namn "HERREN, din Gud",
 59.  så skall HERREN sända underliga plågor över dig och dina
      efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga
      krankheter.
 60.  Han skall låta komma över dig alla Egyptens sjukdomar, som du
      fruktar för, och de skola ansätta dig.
 61.  Och allahanda andra krankheter och plågor, om vilka icke är
      skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock låta gå över dig, till
      dess du förgöres.
 62.  Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället
      för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på
      himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS.
      din Guds, röst.
 63.  Och det skall ske, att likasom HERREN förut fröjdade sig över
      eder när han fick göra eder gott och föröka eder, så skall
      HERREN nu fröjda sig över eder, när han utrotar och förgör
      eder.  Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, för
      att taga det i besittning.
 64.  Och HERREN skall förströ dig bland alla folk, ifrån jordens ena
      ända till den andra, och där skall du tjäna andra gudar, som
      varken du eller dina fäder hava känt, gudar av trä och sten.
 65.  Och bland de folken skall du icke få någon ro eller någon vila
      för din fot; HERREN skall där giva dig ett bävande hjärta och
      förtvinande ögon och en försmäktande själ.
 66.  Och ditt liv skall synas dig likasom hänga på ett hår; du skall
      känna fruktan både natt och dag och icke vara säker för ditt
      liv.
 67.  Om morgonen skall du säga: "Ack att det vore afton!", och om
      aftonen skall du säga: "Ack att det vore morgon!"  Sådan fruktan
      skall du känna i ditt hjärta, och sådana ting skall du se för
      dina ögon.
 68.  Och HERREN skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den
      väg om vilken jag sade dig: "Du skall icke se den mer."  Och där
      skolen I nödgas bjuda ut eder till salu åt edra fiender, till
      trälar och trälinnor; men ingen skall finnas, som vill köpa.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 29 Kapitlet

                       Förmaningstal av Mose.

  1.  Dessa äro förbundets ord, det förbunds som HERREN bjöd Mose att
      sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat förbund än det
      som han hade slutit med dem på Horeb.
  2.  Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven
      sett allt vad HERREN har gjort inför edra ögon i Egyptens land,
      med Farao och alla hans tjänare och hela hans land,
  3.  de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, de stora tecknen
      och undren.
  4.  Men HERREN har ännu intill denna dag icke givit eder hjärtan att
      förstå med, ögon att se med och öron att höra med.
  5.  Och jag lät eder vandra i öknen i fyrtio år; edra kläder blevo
      icke utslitna på eder, och din sko blev icke utsliten på din
      fot.
  6.  Bröd fingen I icke att äta, icke vin eller starka drycker att
      dricka, på det att I skullen veta att jag är HERREN, eder Gud.
  7.  Och när I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i
      Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi
      slogo dem.
  8.  Och vi intogo deras land och gåvo det till arvedel åt
      rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.
  9.  Så hållen nu detta förbunds ord och gören efter dem, för att I
      mån hava framgång i allt vad I gören.
 10.  I stån i dag allasammans inför HERREN, eder Gud: edra huvudmän,
      edra stammar, edra äldste och edra tillsyningsmän, var man i
      Israel,
 11.  så ock edra barn och hustrur, och främlingen som är hos dig i
      ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare,
 12.  för att du må inträda i HERRENS, din Guds, förbund, det
      edsförbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.
 13.  Ty han vill i dag upphöja dig, så att du skall vara hans folk
      och han din Gud, såsom han har sagt dig, och såsom han med ed
      har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
 14.  Och det är icke med eder allenast som jag i dag sluter detta
      förbund, detta edsförbund,
 15.  utan jag gör det både med dem som i dag stå här med oss inför
      HERREN, vår Gud, och med dem som icke äro här med oss i dag.
 16.  I veten ju själva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi
      drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lämnat
 17.  Och I sågen deras styggelser och eländiga avgudar, de gudar av
      trä och sten, silver och guld, som funnos hos dem.
 18.  Så må då bland eder icke finnas någon man eller kvinna, någon
      släkt eller stam vars hjärta i dag vänder sig bort ifrån HERREN,
      vår Gud, för att gå åstad och tjäna dessa folks gudar; bland
      eder må icke finnas någon rot varifrån gift och malört växer
      upp,
 19.  så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt
      hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i
      sitt hjärtas hårdhet.  Ty då skall hela landet, både vått och
      torrt, förgås.
 20.  HERREN skall icke vilja förlåta honom; nej, Herrens vrede och
      nitälskan skall då vara såsom en rykande eld mot de männen, och
      all den förbannelse som är uppskriven i denna bok skall komma
      att vila på honom, och Herren skall så utplåna hans namn, att
      det icke mer skall finnas under himmelen.
 21.  Och HERREN skall avskilja honom från alla Israels stammar till
      att drabbas av olycka, efter alla de förbannelser som äro fästa
      vid det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.
 22.  Och ett kommande släkte, edra barn som uppstå efter eder, och
      främlingen, som kommer ifrån fjärran land, de skola säga, när de
      se de plågor och sjukdomar som HERREN har skickat över detta
      land,
 23.  när de se huru all jord där är förbränd och förvandlad till
      svavel och salt, så att den icke kan besås eller framalstra
      växter, och så att inga örter där kunna komma upp -- såsom det
      blev, när Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstörtades, då
      HERREN i sin vrede och harm omstörtade dem --
 24.  ja, alla folk skola då säga: "Varför har Herren gjort så mot
      detta land?  Varför brinner hans vrede så starkt?"
 25.  Och man skall svara: "Därför att de övergåvo HERRENS, sina
      fäders Guds, förbund, det som han slöt med dem, när han förde
      dem ut ur Egyptens land,
 26.  och därför att de gingo åstad och tjänade andra gudar och
      tillbådo dem, gudar som de icke kände, och som han icke hade
      givit dem till deras del,
 27.  därför upptändes HERRENS vrede mot detta land, så att han lät
      komma över det all den förbannelse som är uppskriven i denna
      bok.
 28.  Ja, därför ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och
      harm och stor förtörnelse, och kastade dem bort till ett annat
      land, såsom nu har skett."
 29.  Vad som ännu är fördolt hör HERREN, vår Gud, till; men vad som
      är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid,
      för att vi skola göra efter alla denna lags ord.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 30 Kapitlet

                 Fortsättning av Moses förmaningstal.

  1.  Om du nu, när allt detta kommer över dig -- välsignelsen och
      förbannelsen som jag har förelagt dig -- om du lägger detta på
      hjärtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, då har
      drivit dig bort,
  2.  och du så vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst,
      du med dina barn, av allt ditt hjärta och av all din själ, i
      alla stycken såsom jag i dag bjuder dig,
  3.  då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig
      över dig; HERREN, din Gud, skall då åter församla dig från alla
      folk bland vilka han har förstrött dig.
  4.  Om ock dina fördrivna vore vid himmelens ända, skulle HERREN,
      din Gud, församla dig därifrån och hämta dig därifrån.
  5.  Och HERREN, din Gud, skall låta dig komma in i det land som dina
      fäder hava haft till besittning; och du skall taga det i
      besittning, och han skall göra dig gott och skall föröka dig mer
      än han har gjort med dina fäder.
  6.  Och HERREN, din Gud.  skall omskära ditt hjärta och dina
      efterkommandes hjärtan, så att du skall älska HERREN, din Gud,
      av allt ditt hjärta och av all din själ, för att du må leva.
  7.  Och HERREN, din Gud, skall lägga alla dessa förbannelser på dina
      fiender och på dem som hata och förfölja dig.
  8.  Och du skall åter höra HERRENS röst och göra efter alla hans
      bud, som jag i dag giver dig.
  9.  Och HERREN, din Gud, skall giva dig överflöd och lycka i alla
      dina händers verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och
      i din marks frukt.  Ty såsom HERREN fröjdade sig över dina fäder,
      skall han då åter fröjda sig över dig och göra dig gott,
 10.  när du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller hans bud
      och stadgar, det som är skrivet i denna lagbok, och när du
      vänder åter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all
      din själ.
 11.  Ty det bud som jag i dag giver dig är dig icke för svårt och är
      icke långt borta.
 12.  Det är icke i himmelen, så att du skulle behöva säga: "Vem vill
      för oss fara upp till himmelen och hämta det åt oss och låta oss
      höra det, så att vi kunna göra därefter?"
 13.  Det är icke heller på andra sidan havet, så att du skulle behöva
      säga: "Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och
      hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kunna göra
      därefter?"
 14.  Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så
      att du kan göra därefter.
 15.  Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och
      vad ont är,
 16.  då jag nu i dag bjuder dig att älska HERREN, din Gud, att vandra
      på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rätter, för att
      du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må
      välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i
      besittning.
 17.  Men om ditt hjärta vänder sig bort och du icke vill höra, om du
      låter förföra dig, så att du tillbeder andra gudar och tjänar
      dem,
 18.  så förkunnar jag eder i dag att I förvisso skolen förgås.  I
      skolen då icke länge leva i det land dit du nu drager över
      Jordan, för att komma och taga det i besittning.
 19.  Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag
      har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse, Så må
      du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva,
 20.  i det att du älskar HERREN, din Gud, och hör hans röst och
      håller dig till honom; ty detta betyder för dig liv och lång
      levnad, så att du får bo i det land som HERREN med ed har lovat
      dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 31 Kapitlet

               Josua förordnad till Moses efterträdare.
                  Lagboken överlämnad åt leviterna.

  1.  Och Mose gick åstad och talade följande till hela Israel;
  2.  han sade till dem: "Jag är nu ett hundra tjugu år gammal; jag
      kan icke mer vara ledare och anförare, och HERREN har sagt till
      mig: 'Du skall icke komma över denna Jordan.'
  3.  Men HERREN, din Gud, går framför dig; han skall förgöra dessa
      folk för dig, och du skall fördriva dem, och Josua skall anföra
      dig, såsom HERREN har sagt.
  4.  Och HERREN skall göra med dem såsom han gjorde med Sihon och Og,
      amoréernas konungar.  vilka han lät förgås, och såsom han gjorde
      med deras land.
  5.  HERREN skall giva dem i edert våld, och I skolen göra med dem
      alldeles såsom jag har bjudit eder.
  6.  Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke
      förskräckta för dem; ty HERREN, din Gud, går själv med dig; han
      skall icke lämna dig eller övergiva dig."
  7.  Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inför hela
      Israel: "Var frimodig och oförfärad; ty du skall med detta folk
      gå in i det land som HERREN med ed har lovat deras fäder att
      giva dem; och du skall utskifta det åt dem såsom arv.
  8.  Och HERREN är den som går framför dig, han skall vara med dig,
      han skall icke lämna dig eller övergiva dig; du må icke frukta
      och icke vara förfärad."
  9.  Och Mose skrev upp denna lag och gav den åt prästerna, Levi
      söner, som buro HERRENS förbundsark, och åt alla de äldste i
      Israel.
 10.  Och Mose bjöd dem och sade: "Vid slutet av vart sjunde år, när
      friåret är inne, vid lövhyddohögtiden,
 11.  då hela Israel kommer för att träda fram inför HERRENS, din
      Guds, ansikte, på den plats som han utväljer, då skall du läsa
      upp denna lag inför hela Israel, så att de höra den.
 12.  Församla då folket, män, kvinnor och barn, och främlingarna som
      äro hos dig inom dina portar, på det att de må höra och lära,
      och på det att de må frukta HERREN, eder Gud, och hålla och göra
      efter alla denna lags ord;
 13.  och på det att deras barn, som då ännu icke känna den, må höra
      den och lära den, så att de frukta HERREN, eder Gud.  Detta
      skolen I göra, så länge I leven i det land dit I nu dragen över
      Jordan, för att taga det i besittning.
 14.  Och HERREN sade till Mose: "Se, tiden närmar sig att du skall
      dö.  Kalla till dig Josua, och inställen eder därefter i
      uppenbarelsetältet, så vill jag insätta honom i hans ämbete."
      Och Mose gick åstad med Josua, och de inställde sig i
      uppenbarelsetältet.
 15.  Då visade sig HERREN i tältet i en molnstod, och molnstoden blev
      stående vid ingången till tältet.
 16.  Och HERREN sade till Mose: "Se, när du vilar hos dina fäder,
      skall detta folk stå upp och i trolös avfällighet löpa efter
      främmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de
      skola övergiva mig och bryta det förbund som jag har slutit med
      dem.
 17.  Och min vrede skall då upptändas mot dem, och jag skall övergiva
      dem och fördölja mitt ansikte för dem, och de skola förgöras,
      och mycken olycka och nöd skall träffa dem; och då skola de
      säga: 'Förvisso är det därför att vår Gud icke är ibland oss som
      dessa olyckor hava träffat oss.'
 18.  Men jag skall på den tiden alldeles fördölja mitt ansikte, för
      allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vänt
      sig till andra gudar.

 19.  Så tecknen nu upp åt eder följande sång.  Och du skall lära
      Israels barn den och lägga den i deras mun.  Och så skall denna
      sång vara mig ett vittne mot Israels barn.
 20.  Ty jag skall låta dem komma in i det land som jag med ed har
      lovat åt deras fäder, ett land som flyter av mjölk och honung,
      och de skola äta och bliva mätta och feta; men de skola då vända
      sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta
      mitt förbund.
 21.  Och när då mycken olycka och nöd träffar dem, skall denna sång
      avlägga sitt vittnesbörd inför dem; ty den skall icke förgätas
      och försvinna ur deras avkomlingars mun.  Jag vet ju med vilka
      tankar de umgås redan nu, innan jag har låtit dem komma in i det
      land som jag med ed lovade dem."

 22.  Så tecknade då Mose upp sången på den dagen och lät Israels barn
      lära den.

 23.  Och han insatte Josua, Nuns son, i hans ämbete och sade: "Var
      frimodig och oförfärad; ty du skall föra Israels barn in i det
      land som jag med ed har lovat åt dem, och jag skall vara med
      dig."

 24.  Då nu Mose hade fullständigt tecknat upp denna lags ord i en
      bok,
 25.  bjöd han leviterna som buro HERRENS förbundsark och sade:
 26.  "Tagen denna lagbok och läggen den vid sidan av HERRENS, eder
      Guds, förbundsark, så att den ligger där till ett vittne mot
      dig.
 27.  Ty jag känner din gensträvighet och hårdnackenhet.  Se, ännu
      medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit gensträviga
      mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej då bliva det efter min
      död!
 28.  Församlen nu till mig alla de äldste i edra stammar, så ock edra
      tillsyningsmän, för att jag må inför dem tala dessa ord och taga
      himmel och jord till vittnen mot dem.
 29.  Ty jag vet att I efter min död skolen taga eder till, vad
      fördärvligt är, och vika av ifrån den väg som jag har bjudit
      eder gå; därför skall olycka träffa eder i kommande dagar, när I
      gören vad ont är i HERRENS ögon, så att I förtörnen honom genom
      edra händers verk."

 30.  Och Mose föredrog inför Israels hela församling följande sång
      från början till slutet.



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 32 Kapitlet

                          Moses avskedssång.

  1.    Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala;
        och jorden höre min muns ord.
  2.    Såsom regnet drype min lära,
        såsom daggen flöde mitt tal,
        såsom rikligt regn på grönska
        och såsom en regnskur på gräsets brodd.
  3.    Ty HERRENS namn vill jag förkunna;
        ja, given ära åt vår Gud.

  4.    Vår klippa -- ostraffliga äro hans gärningar,
        ty alla hans vägar äro rätta.
        En trofast Gud och utan svek,
        rättfärdig och rättvis är han.
  5.    De åter handlade illa mot honom;
        de voro icke hans barn, utan en skam för Israel,
        det vrånga och avoga släktet!
  6.    Är det så du lönar HERREN,
        du dåraktiga och ovisa folk?
        Är han då icke din fader, som skapade dig?
        Han danade ju dig och beredde dig.

  7.    Tänk på de dagar som fordom voro;
        akta på förgångna släktens år.
        Fråga din fader, han skall förkunna dig det,
        dina äldste, de skola säga dig det.
  8.    När den Högste gav arvslotter åt folken,
        när han fördelade människors barn,
        då utstakade han gränserna för folken
        efter antalet av Israels barn.
  9.    Ty HERRENS folk är hans del,
        Jakob är hans arvedels lott.
 10.    Han fann honom i öknens land,
        i ödsligheten, där ökendjuren tjöto.
        Då tog han honom i sitt beskärm och sin vård,
        han bevarade honom såsom sin ögonsten.
 11.    Likasom en örn lockar sin avkomma ut till flykt
        och svävar upp ovanför sina ungar,
        så bredde han ut sina vingar och tog honom
        och bar honom på sina fjädrar.
 12.    HERREN allena ledsagade honom,
        och ingen främmande gud jämte honom.
 13.    Han förde honom fram över landets höjder
        och lät honom äta av markens gröda;
        han lät honom suga honung ur hälleberget
        och olja ur den hårda klippan.
 14.    Gräddmjölk av kor, söt mjölk av får,
        fett av lamm fick du ock,
        vädurar från Basan och bockar,
        därtill fetaste märg av vete;
        och av druvors blod drack du vin.

 15.    Då blev Jesurun[1] fet och istadig;
        du blev fet och tjock och stinn.
        Han övergav Gud, sin skapare,
        och föraktade sin frälsnings klippa.
 16.    Ja, de retade honom genom sina främmande gudar,
        med styggelser förtörnade de honom.
 17.    De offrade åt onda andar, skengudar,
        åt gudar som de förut icke kände,
        nya, som nyss hade kommit till,
        och som edra fäder ej fruktade för.
 18.    Din klippa, som hade fött dig, övergav du,
        du glömde Gud, som hade givit dig livet.

 19.    När HERREN såg detta, förkastade han dem,
        ty han förtörnades på sina söner och döttrar.
 20.    Han sade: "Jag vill fördölja mitt ansikte för dem,
        jag vill se vilket slut de få;
        ty ett förvänt släkte äro de,
        barn i vilka ingen trohet är.
 21.    De hava retat mig med gudar som icke äro gudar,
        förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka;
        därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk,
        med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem.
 22.    Ty eld lågar fram ur min näsa,
        och den brinner ända till dödsrikets djup;
        den förtär jorden med dess gröda
        och förbränner bergens grundvalar.
 23.    Jag skall hopa olyckor över dem,
        alla mina pilar skall jag avskjuta på dem.
 24.    De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd,
        av farsoter som bittert pina;
        jag skall sända över dem vilddjurs tänder
        och stoftkrälande ormars gift.
 25.    Ute skall svärdet förgöra deras barn,
        och inomhus skall förskräckelsen göra det:
        ynglingar såväl som jungfrur,
        spenabarn tillsammans med gråhårsmän.
 26.    Jag skulle säga: 'Jag vill blåsa bort dem,
        göra slut på deras åminnelse bland människor',
 27.    om jag icke fruktade att deras fiender då skulle vålla mig grämelse,
        att deras ovänner skulle misstyda det,
        att de skulle säga: 'Vår hand var så stark,
        det var icke HERREN som gjorde allt detta.'"

 28.    Ty ett rådlöst folk äro de,
        och förstånd finnes icke i dem.
 29.    Vore de visa, så skulle de begripa detta,
        de skulle första vilket slut de måste få.
 30.    Huru kunde en jaga tusen framför sig
        och två driva tiotusen på flykten,
        om icke deras klippa hade sålt dem,
        och om icke HERREN hade prisgivit dem?
 31.    Ty de andras klippa är icke såsom vår klippa;
        våra fiender kunna själva döma därom.
 32.    Ty av Sodoms vinträd är deras ett skott,
        det stammar från Gomorras fält;
        deras druvor äro giftiga druvor,
        deras klasar hava bitter smak.
 33.    Deras vin är drakars etter,
        huggormars gruvligaste gift.

 34.    Ja, sådant ligger förvarat hos mig,
        förseglat i mina förrådshus.
 35.    Min är hämnden och vedergällningen,
        sparad till den tid då deras fot skall vackla.
        Ty nära är deras ofärds dag,
        och vad dem väntar kommer med hast.
 36.    Ty HERREN skall skaffa rätt åt sitt folk,
        och över sina tjänare skall han förbarma sig,
        när han ser att deras kraft är borta,
        och att det är ute med alla och envar.
 37.    Då skall han fråga: Var äro nu deras gudar,
        klippan till vilken de togo sin tillflykt?
 38.    Var äro de som åto deras slaktoffers fett
        och drucko deras drickoffers vin?
        Må de stå upp och hjälpa eder,
        må de vara edert beskärm.
 39.    Sen nu att jag allena är det,
        och att ingen Gud finnes jämte mig.
        Jag dödar, och jag gör levande,
        jag har slagit, men jag helar ock.
        Ingen finnes, som kan rädda ur min hand.

 40.    Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen,
        jag säger: Så sant jag lever evinnerligen:
 41.    när jag har vässt mitt ljungande svärd
        och min hand tager till att skipa rätt,
        då skall jag utkräva hämnd av mina ovänner
        och vedergällning av dem som hata mig.
 42.    Jag skall låta mina pilar bliva druckna av blod,
        och mitt svärd skall mätta sig av kött,
        av de slagnas och fångnas blod,
        av fiendehövdingars huvuden.

 43.    Jublen, I hedningar, över hans folk,
        ty han hämnas sina tjänares blod,
        han utkräver hämnd av sina ovänner
        och bringar försoning för sitt land, för sitt folk.

 44.  Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och föredrog hela denna sång
      inför folket.
 45.  Och när Mose hade föredragit alltsammans till slut för hela
      Israel,
 46.  sade han till dem: "Akten på alla de ord som jag i dag gör till
      vittnen mot eder, så att I given edra barn befallning om dem,
      att de skola hålla alla denna lags ord och göra efter dem.
 47.  Ty det är icke ett tomt ord, som ej angår eder, utan det gäller
      edert liv; och genom detta ord skolen I länge leva i det land
      dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning."
 48.  Och HERREN talade till Mose på denna samma dag och sade:
 49.  "Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land, gent
      emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land, som jag vill giva
      åt Israels barn till besittning.
 50.  Och du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall
      samlas till dina fäder, likasom din broder Aron dog på berget
      Hor och blev samlad till sina fäder;
 51.  detta därför att I handladen trolöst mot mig bland Israels barn
      vid Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin, i det att I icke
      höllen mig helig bland Israels barn.
 52.  Mitt framför dig skall du se landet; men du skall icke komma
      dit, in i det land som jag vill giva åt Israels barn."

[1]  Se Jesurun i Ordförkl



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 33 Kapitlet

               Moses välsignelse över Israels stammar.

  1.  Och detta är den välsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn
      före sin död;
  2.  han sade:
        "HERREN kom från Sinai,
        och från Seir gick hans sken upp för dem;
        man kom fram i glans från berget Paran,
        ut ur hopen av mångtusen heliga;
        på hans högra sida brann i eld en lag för dem.
  3.    Ja, han vårdar sig om folken;
        folkets heliga äro alla under din hand.
        De ligga vid din fot,
        de hämta upp av dina ord.

  4.    Mose gav åt oss en lag,
        en arvedel for Jakobs menighet.
  5.    Och Jesurun fick en konung,
        när folkets hövdingar församlades,
        Israels stammar allasammans."

  6.    "Må Ruben leva och icke dö;
        dock blive hans män en ringa hop.

  7.  Och detta sade han om Juda:
        "Hör, o HERRE, Judas röst,
        och låt honom komma till sitt folk.
        Med sina händer utförde han dess sak;
        bliv du honom en hjälp mot hans ovänner."

  8.  Och om Levi sade han:
        "Dina tummim och dina urim,
        de tillhöra din frommes skara,
        dem du frestade i Massa,
        dem du tvistade med vid Meribas vatten,
  9.    dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke',
        och som icke ville kännas vid sina bröder,
        ej heller veta av sina barn.
        Ty de aktade på ditt tal,
        och ditt förbund höllo de.
 10.    De lära Jakob dina rätter och Israel din lag,
        de bära fram rökverk för din näsa
        och heloffer på ditt altare.
 11.    Välsigna, HERRE, hans kraft,
        och låt hans händers verk behaga dig.
        Krossa länderna på hans motståndare,
        på hans fiender, så att de icke kunna resa sig."

 12.  Om Benjamin sade han:
        "HERRENS vän är han,
        han skall bo i trygghet hos honom,
        hos honom som överskygger honom alltid,
        och som har sin boning mellan hans höjder."

 13.  Och om Josef sade han:
        "Välsignat av HERREN vare hans land
        med himmelens ädlaste gåvor, med dagg,
        med gåvor från djupet som utbreder sig därnere,
 14.    med solens ädlaste alster
        och månvarvens ädlaste frukter,
 15.    med de uråldriga bergens yppersta skatter
        och de eviga höjdernas ädlaste frukt,
 16.    med jordens ädlaste frukt och allt vad hon bär,
        och med nåd från honom som bodde i busken.
        Detta komme över Josefs huvud,
        över hans hjässa, furstens bland bröder.
 17.    Härlig är den förstfödde bland hans tjurar,
        såsom en vildoxes äro hans horn;
        med dem stångar han ned alla folk,
        ja ock dem som bo vid jordens ändar.
        Sådana äro Efraims tiotusenden.
        sådana Manasses tusenden."

 18.  Och om Sebulon sade han:
        "Gläd dig, Sebulon, när du drager ut,
        och du, Isaskar, i dina tält.
 19.    Folk inbjuda de till sitt berg;
        där offra de rätta offer.
        Ty havens rikedom få de suga,
        och de skatter som sanden döljer."

 20.  Och om Gad sade han:
        "Lovad vare han som gav så rymligt land åt Gad!
        Lik en lejoninna har han lägrat sig,
        han krossar både arm och hjässa.
 21.    Han utsåg åt sig förstlingslandet,
        ty där var hans härskarlott förvarad.
        Dock drog han med bland folkets hövdingar;
        HERRENS rätt utförde han
        och hans domar, tillsammans med det övriga Israel."

 22.  Och om Dan sade han:
        "Dan är ett ungt lejon,
        som rusar ned från Basan."

 23.  Och om Naftali sade han:
        "Naftali har fått riklig nåd
        och välsignelse till fyllest av HERREN.
        Västern och södern tage du i besittning."

 24.  Och om Aser sade han:
        "Välsignad bland söner vare Aser!
        Han blive älskad av sina bröder,
        och han doppe sin fot i olja.
 25.    Av järn och koppar vare dina riglar;
        och så länge du lever, må din kraft bestå."

 26.    "Ingen är lik Gud, o Jesurun;
        till din hjälp far han fram på himmelen
        och i sin höghet på skyarna.
 27.    En tillflykt är han, urtidens Gud,
        och härnere råda hans eviga armar.
        Han förjagade fienderna för dig,
        han sade: Förgör dem.
 28.    Så fick Israel bo i trygghet,
        Jakobs källa vara i ro,
        i ett land med säd och vin,
        under en himmel som dryper av dagg.
 29.    Säll är du, Israel; ja, vem är dig lik?
        Du är ett folk som får seger genom HERREN,
        genom honom som är din skyddande sköld,
        honom som är ditt ärorika svärd.
        Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet,
        och du skall gå fram över deras höjder."



              Femte Mosebok (Deuteronomium), 34 Kapitlet

                              Moses död.

  1.  Och Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av
      Pisga, gent emot Jeriko.  Och HERREN lät honom se hela landet:
      Gilead ända till Dan,
  2.  och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda
      land, ända till Västra havet,
  3.  och Sydlandet och Jordanslätten, det är lågslätten vid Jeriko --
      Palmstaden -- ända till Soar.
  4.  Och HERREN sade till honom: "Detta är det land som jag med ed
      har lovat åt Abraham.  Isak och Jakob, i det jag sade: 'Åt din
      säd skall jag giva det.'  Jag har nu låtit dig se det med dina
      ögon, men ditin skall du icke komma."
  5.  Och HERRENS tjänare Mose dog där i Moabs land, såsom HERREN hade
      sagt.
  6.  Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor;
      men ännu intill denna dag har ingen fått veta var hans grav är.
  7.  Och Mose var ett hundra tjugu år gammal, när han dog, men hans
      ögon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke försvunnit.
  8.  Och Israels barn begräto Mose på Moabs hedar i trettio dagar;
      därmed voro gråtodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.
  9.  Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade
      lagt sina händer på honom; och Israels barn lydde honom och
      gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.
 10.  Men i Israel uppstod icke mer någon profet sådan som Mose, med
      vilken HERREN hade umgåtts ansikte mot ansikte --
 11.  ingen, om man tänker på alla de tecken och under som HERREN hade
      sänt honom att göra i Egyptens land, med Farao och alla hans
      tjänare och med hela hans land,
 12.  och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och
      på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde
      inför hela Israel.