Hosea, 1 Kapitlet

                 Förebildlig framställning av Israels
                    avfall, straff och benådning.

  1.  Detta är HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias,
      Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams,
      Joas' sons, Israels konungs, tid.

  2.  När HERREN först begynte tala genom Hosea, sade HERREN till
      honom: "Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn -- av
      en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån
      HERREN.
      >Dom. 8,33. Ps. 73,27. Hes. 16,15 f.

  3.  Då gick han åstad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev
      havande och födde honom en son.
  4.  Och HERREN sade till honom: "Giv denne namnet Jisreel; ty när
      ännu en liten tid har förgått, skall jag hemsöka Jisreels
      blodsskulder på Jehus hus och göra slut på konungadömet i
      Israels hus.
      >1 Kon. 21,1 f. 2 Kon. 9,8 f.
  5.  Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder
      Israels både i Jisreels dal."

  6.  Och hon blev åter havande och födde en dotter.  Då sade han till
      honom: "Giv denna namnet Lo-Ruhama[1]; ty jag vill icke vidare
      förbarma mig över Israels hus, så att jag förlåter dem.
  7.  Men över Juda hus vill jag förbarma mig, och jag skall giva dem
      frälsning genom HERREN, deras Gud; icke genom båge och svärd och
      vad till kriget hör skall jag frälsa dem, icke genom hästar och
      ryttare.
      >Ps. 20,8. 33,16 f. 76,4. Jes. 30,15 f.

  8.  Och när hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon åter havande och
      födde en son.
  9.  Då sade han: "Giv denne namnet Lo-Ammi[2]; ty I ären icke mitt
      folk, ej heller vill jag höra eder till."

 10.    Men antalet av Israels barn skall bliva
            såsom havets sand,
        som man icke kan mäta,
            ej heller räkna;
        och det skall ske, att i stället för att det sades till dem:
            "I ären icke mitt folk",
        skola de kallas "den levande Gudens barn".
      >1 Mos. 32,12. Hos. 2,23. Rom. 9,25 f. 1 Petr. 2,10.
 11.    Och Juda barn och Israels barn
            skola samla sig tillhopa,
        och skola sätta över sig
            ett gemensamt huvud,
        och skola draga upp ur landet;
            ty stor skall Jisreels dag vara.
      >Jer. 3,18. Hes 34,23 f. 37,22. Joh. 10,16. Ef. 1,22.
2:1. [3]

[1]  D. ä. hon som icke finner förbarmande.
[2]  D. ä. icke mitt folk.
[3]  Hos 2:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan.  --Red för
     den elektroniska utgåvan.



  1.  Kallen då edra bröder Ammi[1] och edra systrar Ruhama[2].

                          Hosea, 2 Kapitlet

                Israels trolöshet, Herrens trofasthet.

  2.    Gån till rätta med eder moder, gån till rätta;
        ty hon är icke min hustru,
        och jag är icke hennes man.
        Må hon skaffa bort det lösaktiga väsendet från sitt ansikte
        och otuktsväsendet från sin barm.
      >Jer. 13,27.
  3.    Varom icke, skall jag kläda av henne, så att hon ligger naken,
        jag skall låta henne stå där sådan hon var den dag då hon föddes.
        Jag skall göra henne lik en öken
        och låta henne bliva såsom ett torrt land
        och låta henne dö av törst.
      >Hes. 16,39.
  4.    Och mot hennes barn skall jag icke visa något förbarmande,
        eftersom de äro barn av en trolös moder;
  5.    ty deras moder var en trolös kvinna,
        ja, hon som födde dem bedrev skamliga ting.
        Hon sade ju: "Jag vill följa efter mina älskare,
        som giva mig min mat och min dryck,
            min ull och mitt lin,
            min olja oah mitt vin."
      >Hes. 16,15 f.

  6.    Se, därför skall jag nu ock
            stänga din väg med törnen.
        Ja, en mur skall jag resa framför henne,
            så att hon ej skall finna någon stig.
  7.    När hon då löper efter sina älskare,
            skall hon icke få dem fatt;
        när hon söker dem,
            skall hon ej finna dem.
        Då skall hon säga:
        "Jag vill gå tillbaka till min förste man
        ty bättre var mig då än nu."

  8.    Men hon har icke förstått
        att det var jag som skänkte åt henne
        både säden och vinet och oljan,
        och att det var jag som gav henne så mycket silver,
        så ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild.
  9.    Därför skall jag taga tillbaka
            min säd, när tiden är inne,
            och mitt vin, när stunden kommer;
        jag skall taga bort min ull och mitt lin,
        det varmed hon skulle skyla sin blygd.
 10.    Ja, nu skall jag blotta hennes skam
        inför hennes älskares ögon,
        och ingen skall rädda henne ur min hand.
 11.    Och jag skall göra slut på all hennes fröjd,
        på hennes fester, nymånader och sabbater
        och på alla hennes högtider.
 12.    Jag skall föröda hennes vinträd och fikonträd,
        dem om vilka hon sade: "De äro en lön
        som mina älskare hava givit mig."
        och jag skall göra darav en vildmark,
        och markens djur skola ata darav.
      >5 Mos. 23,17 f. Ps. 80,13 f. Jes. 5,5 f.
 13.    Så skall jag hemsöka henne för hennes Baalsdagar,
        då hon tände offereld åt Baalerna
        och prydde sig med ring och bröstspänne
        och följde efter sina älskare,
        men glömde mig, säger HERREN.
      >Jer. 44,18.

 14.    Se, fördenskull vill jag
            locka henne bort
        och föra henne ut i öknen
            och tala ljuvligt till henne.
      >Jes. 40,1 f.
 15.    Därefter skall jag
            giva henne tillbaka hennes vingårdar
        och göra Akors dal
            till en hoppets port.
        Då skall hon sjunga
            såsom i sin ungdoms dagar,
        och såsom på den dag då hon drog upp
            ur Egyptens land.
      >2 Mos. 15,1 f. Jos. 7,24 f. Jes. 65,10.
 16.    Och det skall ske på den dagen, säger HERREX,
        att du skall ropa: "Min man!",
            och icke mer ropa till mig: "Min Baal!"
 17.    Ja, Baalernas namn
            skall jag skaffa bort ur hennen mun,
        så att de icke mer
            skola nämnas vid namn.
      >2 Mos. 23,13. Ps. 16,4. Sak. 13,2.
 18.    Och jag skall på den dagen
            för deras räkning sluta ett förbund
        med djuren på marken
            och med fåglarna under himmelen
            och med kräldjuren på jorden.

        Och båge och svärd och vad till kriget hör
        skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet
        och låta dem bo där i trygghet.
      >Job 5,22 f. Jes. 11,6. 65,25. Hes. 34,25, 28.
 19.    Och jag skall trolova mig med dig för evig tid;
        jag skall trolova mig med dig rättfärdighet och rätt,
        i nåd och barmhärtighet.
 20.    Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig,
        och du skall så lära känna HERREN.
      >Jer. 31,34.

 21.    Och det skall ske på den dagen
        att jag skall bönhöra, säger HERREN,
        jag skall bönböra himmelen,
        och den skall bönhöra jorden,
 22.    och jorden skall bönhöra säden,
        så ock vinet och oljan,
        och de skola bönhöra Jisreel.
 23.    Och jag skall plantera[3] henne åt mig i landet
        och förbarma mig över Lo-Ruhama
        och säga till Lo-Ammi: "Du är mitt folk."
        Och det skall svara: "Du är min Gud."
      >Hos. 1,10. Sak. 13,9. Rom. 9,25. 1 Petr. 2,10.

[1]  D. ä. mitt folk.
[2]  D. ä. hon som finner förbarmande.
[3]  Namnet Jisreel kan översättas med Guds plantering.



                          Hosea, 3 Kapitlet

                 Förebildlig framställning av Israels
                        straff- och väntetid.

  1.  Och HERREN sade till mig: "Gå ännu en gång åstad och giv din
      kärlek åt en kvinna som har en älskare och är en
      äktenskapsbryterska; likasom HERREN älskar Israels barn, fastän
      de vända sig till andra gudar och älska druvkakor."

  2.  Och jag köpte henne åt mig och gav för henne femton siklar
      silver och en homer korn, och därutöver en letek korn.
  3.  Sedan sade jag till henne: "I lång tid skall du bliva sittande
      för min räkning, utan att få bedriva någon otukt, och utan att
      hava att skaffa med någon man; och jag skall bete mig sammalunda
      mot dig.

  4.    Ja, i lång tid
            skola Israels barn
        få sitta utan konung och furste,
            utan offer och stoder
            och utan efod och husgudar.
  5.    Sedan skola Israels barn omvända sig
        och söka HERREN, sin Gud,
            och David, sin konung;
        med fruktan skola de söka HERREN och hans goda,
            i kommande dagar.
      >Jes. 2,2 f. Jer. 30,9. 31,12. Hea. 34,23. Mik. 4,1 f.
      >Sak. 8,20 f.



                          Hosea, 4 Kapitlet

                 Straffpredikan mot folk och präster.

  1.    Hören HERRENS ord,
            I Israels barn.
        Ty HERREN har sak
            med landets inbyggare,
        eftersom ingen sanning och ingen kärlek
        och ingen Guds kunskap finnes i landet.
  2.    Man svär och liuger,
            man mördar och stjäl
            och begår äktenskapsbrott;
        man far fram på våldsverkares vis,
            och blodsdåd följer på blodsdåd.
      >Jer. 7,9.
  3.    Därför ligger landet sörjande,
        och allt som lever där försmäktar
        både djuren på marken
            och fåglarna under himmelen;
        själva fiskarna i havet förgås.
      >Jer. 12,4. Sef. 1,3.

  4.  Dock bör man icke så mycket gå till rätta med någon annan eller
      förebrå honom, eller förebrå ditt folk, som man bör gå till
      rätta med prästen.

  5.    Ja, du skall komma på fall om dagen,
            på fall skall ock profeten komma
            jämte dig om natten,
        jämväl din moder skall jag förgöra.
  6.    Det är förbi med mitt folk,
            därför att det ej får någon kunskap.
        Men eftersom du har förkastat kunskap,
        därför skall ock jag förkasta dig,
        så att du upphör att vara min präst.
        Och såsom du har förgätit din Guds lag,
        så skall ock jag förgäta dina barn.
      >2 Mos. 20,6.
  7.    Ju mer de hava fått växa till,
        dess mer hava de syndat mot mig;
        men Aeras ära skall jag förbyta i skam.
  8.    Av mitt folks synd föda de sig,
        och till dess missgärning står deras begår.
  9.    Men nu skall det gå prästen och folket lika:
        jag skall hemsöka dem för deras vägar,
        och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.
      >Jes. 24,2.
 10.    När de äta, skola de icke bliva mätta,
        och genom sitt lösaktiga leverne skola de ej föröka sig;
        de hava ju upphört att hålla sig till HERREN.
      >3 Mos. 26,26. Mik. 6,14. Hagg. 1,6.
 11.    Lösaktighet och vin och must taga bort forståndet.
      >Ords. 20,1.

 12.    Mitt folk frågar sin stock till råds
        och vill hämta besked av sin stav;
        ty en trolöshetens ande har fört dem vilse,
        så att de i trolös avfällighet hava lupit bort ifrån sin Gud.
      >Hos. 5,4.
 13.    På bergens toppar frambära de offer,
        och på höjderna tända de offereld,
        under ekar, popplar och terebinter,
        eftersom skuggan där är så god.
        Så bliva edra dottrar skökor,
        och edra söners hustrur äktenskapsbryterskor.
      >Jes. 57,5 f. Hes. 6,13.
 14.    Dock kan jag icke straffa edra döttrar för att de äro skökor,
        eller edra söners hustrur för att de äro äktenskapsbryterskor,
        ty männen själva gå ju avsides med skökor,
        och offra med tempeltärnor.
        Så löper folket, som intet förstår, till sin undergång.
      >6 Mos. 23,17.

 15.    Om nu du Israel vill bedriva din otukt,
        så må dock Juda icke ådraga sig skuld.
        Kommen då icke till Gilgal,
        dragen ej upp till Bet-Aven,
        och svärjen icke: "Så sant HERREN lever."
      >5 Mos. 6,13. 1 Kon. 12,29. Hos. 9,15. 10,5. 12,11. Am. 5,5.

 16.    Om Israel spjärnar emot
            såsom en obändig ko,
        månne HERREN ändå skall föra dem i bet
            såsom lamm i vida öknen
 17.    Nej, Efraim står i förbund
            med avgudar;
            må han då fara!
 18.    Deras dryckenskap är omåttlig.
            hejdlöst bedriva de sin otukt;
        de som skulle vara landets sköldar
            älska vad skamligt är.
 19.    Men en stormvind skall fatta dem
            med sina vingar,
        och de skola komma på skam med sina offer.



                          Hosea, 5 Kapitlet

                 Israel och Juda hotas med undergång.

  1.    Hören detta, I präster,
            akten härpå, I av Israels hus,
        och I av konungens hus, lyssnen härtill;
        ty eder gäller domen.
        Ty I haven varit en snara för Mispa
        och ett nät, utbrett på Tabor.
      >1 Kon. 12,32.

  2.    Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare,
        men jag skall bliva ett tuktoris för allasammans.

  3.    Jag känner Efraim,
        och Israel är icke fördold för mig.
        Du Efraim, du har ju nu blivit en sköka,
        Israel har orenat sig.
  4.    De lägga sig icke vinn om
        att vända tillbaka till sin Gud,
        ty en trolöshetens ande bor i deras bröst,
        och HERREN känna de icke.

  5.    Men Israels stolthet vittnar emot honom,
        och Israel och Efraim komma på fall genom sin missgärning;
        Juda kommer ock på fall jämte dem.
      >Hos. 7,10.
  6.    Om de än med får och fäkreatur
        gå åstad för att söka HERREN,
        så finna de honom ändå icke;
        han har dragit sig undan från dem.
  7.    Mot HERREN hava de handlat trolöst,
        ja, de hava fött barn som icke äro hans.
        Därför skall nu en nymånadsdag förtära dem,
        jämte det som de fingo på sin del.
      >Hos. 2,4.

  8.    Stöten i basun i Gibea,
            i trumpet i Rama,
        blåsen larmsignal i Bet-Aven.
            Fienden år efter dig, Benjamin!
  9.    Efraim skall varda ödelagt
            på straffets dag;
        mot Israels stammar
            kungör jag vad visst är.
 10.    Juda furstar hava blivit
            råmärkflyttares likar;
        över dem skall jag utgjuta
            min vrede såsom vatten.
      >5 Mos. 19,14. 27,17.

 11.    Efraim lider förtryck,
            och hans rätt våldföres,
        ty han har tagit sig till att vandra
            efter tomma stadgar.
 12.    Därför är jag nu för Efraim såsom mal
        och för Juda hus såsom röta i benen.
        Och Efraim har märkt sin sjukdom
        och Juda sitt sår;
        därför har Efraim gått tlll Assur
        och sänt bud till Jarebs-konungen.
        Men denne skall icke kunna hela eder
        edert sår skall icke bliva läkt.
      >2 Kon. 15,19. 16,7. Hos. 10,6. 12,1.

 13.    Ty jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim
        och såsom ett ungt lejon mot Juda hus.
        Själv griper jag mitt rov och går bort därmed;
        jag släpar det bort utan räddning.
      >Hos. 13,7.
 14.    Jag vill ga min väg, tillbaka till min boning,
        till dess att de hava fatt lida vad de hava förskyllt
        och begynna söka mitt ansikte.



                          Hosea, 6 Kapitlet

               Herrens lust till barmhärtighet.  Israels
                              trolöshet.

  1.  Ja, i sin nöd skola de söka mig:
            "Kommen, låtom oss vända om till HERREN.
        Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss.
        Han har slagit oss, han skall ock förbinda oss.
      >5 Mos. 32,39. 1 Sam. 2,6. Job 5,18. Jes. 26,16.
  2.    Han skall om två dagar åter göra oss helbrägda;
        ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp,
        så att vi få leva inför honom.
  3.    Så låtom oss lära känna HERREN,
        ja, låtom oss fara efter att lära känna honom.
        Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
        och han skall komma över oss lik ett regn,
        lik ett vårregn, som vattnar jorden."

  4.    Vad skall jag taga mig till med dig Efraim?
        Vad skall jag taga mig till med dig, Juda?
        Eder kärlek är ju lik morgonskyn,
        lik daggen, som tidigt försvinner.
      >Hos. 13,3.
  5.    Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna,
        därför har jag dräpt dem genom min muns tal;
        så skall domen över dig stå fram i ljuset.
  6.    Ty jag har behag till kärlek och icke till offer,
        och till Guds kunskap mer än till brännoffer.
      >1 Sam. 15,22. Ps. 50,13 f. Matt. 9,13. 12,7.

  7.    Men dessa hava på människovis överträtt förbundet;
            däri hava de handlat trolöst mot mig.
  8.    Gilead är en stad av ogärningsmän,
            den är full med blodiga spår.
      >Hos. 12,11.
  9.    Och lik en rövarskara, som ligger i försåt för människor,
            är prästernas hop.
        De mörda på vägen till Sikem,
            ja, vad skändligt är göra de.
 10.    I Israels hus
            har jag sett gruvliga ting;
        där bedriver Efraim sin otukt,
            där orenar sig Israel.
      >1 Kon. 12,28 f. 2 Kon. 17,7 f.

 11.    Också för dig, Juda,
            är en skördetid bestämd,
        när jag åter upprättar mitt folk.



                          Hosea, 7 Kapitlet

                    Efraims och Samariens ondska.

  1.    När jag vill hela Israel,
        då uppenbarar sig Efraims missgärning
            och Samariens ondska.
        Ty de öva falskhet,
            tjuvar göra inbrott,
            rövarskaror plundra på vägarna.
  2.    Och de betänka icke i sina hjärtan
        att jag lägger all deras ondska på minnet.
        De äro nu kringrända av sina egna gärningar,
        ty dessa hava kommi inför mitt ansikte.

  3.    Med sin ondska bereda de konungen glädje
            och med sina lögner furstarna.
  4.    Allasammans äro de äktenskapsbrytare;
            de likna en ugn,
            upphettad av bagaren,
        som när han har knådat degen,
            underlåter att elda,
            till dess att degen är syrad.
  5.    På vår konungs dag
            drucko sig furstarna
            febersjuka av vin;
        själv räckte han
            bespottarna handen.
      >Jes. 5,11.
  6.    När de med sina anslag hava eldat upp sitt hjärta
            likasom en ugn,
        sover bagaren
            hela natten;
        men om morgonen brinner elden
            i ljus låga.
  7.    Allasammans äro de heta såsom en ugn
        och förbränna så sina domare;
        ja, alla deras konungar falla,
        ty bland dem finnes ingen som åkallar mig.

  8.    Efraim beblandar sig
            med andra folk;
        Efraim har blivit lik
            en ovänd kaka.
      >Ps. 106,35
  9.    Främlingar hava förtärt hans kraft,
            men han förstår intet;
        fastän han har fått grå hår,
            förstår han ändå intet.
 10.    Men Israels stolthet vittnar emot honom;
        de vända icke om till HERREN, sin Gud,
        och de söka honom eh, allt detta oaktat.
      >Hos. 5,5.
 11.    Efraim har blivit lik en duva,
            enfaldig, utan förstånd.
        Egypten påkalla de,
            till Assur gå de;
      >2 Kon. 15,19. 16,7. 17,4 f. Hos. 5,13. 12,1.
 12.    men bäst de gå där,
        breder jag ut mitt nät över dem
        och drager dem ned,
        såsom vore de fåglar under himmelen.
        Ja, jag skall tukta dem,
        såsom det redan har sports i deras församling.

 13.    Ve över dem,
            ty de hava flytt bort ifrån mig!
        Fördärv över dem,
            ty de hava avfallit från mig!
        Och jag skulle förlossa dem,
            dem som föra mot mig
            så lögnaktigt tal!
      >5 Mos. 28,15 f.
 14.    De ropa icke till mig av hjärtat,
            allenast jämra sig på sina läger;
        de hava ångest för sin säd och sitt vin,
            men de äro gensträviga mot mig.
 15.    Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar,
            men de hava ont i sinnet mot mig.
 16.    De vända om, men icke till den som är därovan;
            de äro lika en båge som sviker.
        Deras furstar skola falla genom svärd,
            därför att deras tungor äro så hätska.
        Då skall man bespotta dem
            i Egyptens land.
      >Ps. 78,57. Kol. 3,1.



                          Hosea, 8 Kapitlet

                   Fienden skall komma över Israel.

  1.    Sätt basunen för din mun!
            "Såsom en örn kommer fienden över HERRENS hus,
        eftersom de hava överträtt mitt förbund
            och avfallit från min lag.
      >5 Mos. 28,49 f. Jes. 58,1. Jer. 4,13. 48,40. 49,22.
  2.    De ropa till mig: "Min Gud!
            Vi känna dig, vi av Israel."
  3.    Men eftersom Israel har förkastat vad gott är,
            skall fienden jaga honom.

  4.    Själva valde de sig konungar,
            som icke kommo från mig;
        de tillsatte furstar,
            utan att jag fick veta något därom
        av sitt silver och guld
            gjorde de sig avgudar,
            ty det skulle ju förstöras.
      >Hos. 2,8.

  5.    En styggelse är din kalv, Samarien!
        Min vrede är upptänd mot dessa människor;
        huru länge skola de kunna undgå straff?
      >1 Kon. 18,28 f.
  6.    Från Israel har ju kalven kommit;
        en konstarbetare har gjort honom,
        och en gud är han icke.
        Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.
      >2 Mos. 32,20.

  7.    Ty vind så de,
            och storm skola de skörda.
        Säd skola de icke få,
        deras gröda skall icke
            giva någon föda,
        och giver den någon,
            skola främlingar uppsluka den.
      >Hagg. 1,6. Gal 6,7.

  8.  Uppslukad varder Israel!  Redan aktas de bland hedningarna såsom
      ett värdelöst ting.
  9.  Ty väl hava de dragit åstad upp till Assur, lika vildåsnor som
      gå sin egen väg, ja, väl vill Efraim köpslå om älskog;
      >Job 39,8 f.
 10.  men huru de än köpslå bland hedningarna, skall jag dock nu
      tränga dem tillhopa och låta dem begynna en tid av ringhet,
      under överkonungens förtryck.

 11.  Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren till synd, skola
      ock hans altaren bliva honom till synd.
      >Hos. 10,1.
 12.  Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas
      de ju dock för en främlings lagar.
 13.  Såsom slaktoffergåvor åt mig offar man kött som man sedan äter
      upp; HERREN har intet behag till sådana.  Nu kommer han ihåg
      deras missgärning och hemsöker deras synder; till Egypten skola
      de få vända tillbaka.
      >Ords. 15,8. 21,27. Jes. 1,11. 66,3 f. Jer. 14,10. Hos. 9,9.
      >Am. 6,22.

 14.  Och eftersom Israel har förgätit sin skapare och byggt sig
      palatser, och eftersom Juda har uppfört så många befästa städer,
      skall jag sända en eld mot hans städer, och den skall förtära
      palatsen i dem.



                          Hosea, 9 Kapitlet

                     Stora synder.  Svåra straff.

  1.    Gläd dig icke, Israel,
        så att du jublar såsom andra folk,
        du som i trolös avfällighet har lupit bort ifrån din Gud,
            du som har haft ditt behag i skökolön
        på alla sädeslogar.
  2.    Logen och vinpressen skola icke föda dem,
        och vinet skall slå fel för dem.
      >Am. 5,11. Sef. 1,13.
  3.    De skola icke få bo i HERRENS land;
        Efraim måste vända tillbaka till Egypten,
        och i Assyrien skola de nödgas äta vad orent är.
      >5 Mos. 28,68. 2 Kon. 25,26. Dan. 1,6.
  4.    De skola ej få offra vin till drickoffer åt HERREN
        och skola icke vinna hans välbehag.
        Deras slaktoffer skola vara för dem såsom sorgebröd;
        alla som äta därav skola bliva orena.
        Ty det bröd de få stillar allenast deras hunger,
        det kommer icke in i HERRENS hus.
      >Jer. 16,7.

  5.    Vad skolen I då göra, när en högtidsdag kommer,
            en HERRENS festdag?
  6.    Ty se, om de undgå förödelsen,
            bliver det Egypten som får församla dem,
            Mof som får begrava dem.
        Deras silver, som är dem så kärt,
            skola nässlor taga i besittning;
        törne skall växa i deras hyddor.
      >Jes. 32,13. 34,13 f. Jer. 42,16 f.

  7.    De komma, hemsökelsens dagar!
            De komma, vedergällningens dagar!
        Israel skall förnimma det.
        Såsom en dåre står då profeten,
            såsom en vanvetting andans man,
        för din stora missgärnings skull;
            ty stor har din hätskhet varit.
      >Mik. 3,7.
  8.    Ja, en lurande fiende är Efraim mot min Gud;
        för profeten sättas fällor på alla hans vägar
        och utläggas snaror i hans Guds hus.
      >Hos. 5,1.
  9.    I djupt fördärv äro de nedsjunkna,
            nu såsom i Gibeas dagar.
        Men han kommer ihåg deras missgärning,
            han hemsöker deras synder.
      >Dom. 19,22 f. 20,1 f. Hos. 8,13. 10,9.

 10.    Såsom druvor i öknen
            fann jag Israel;
        jag såg edra fäder
            såsom förstlingsfrukter på ett fikonträd,
            då det begynner bära frukt.
        Men när de kommo till Baal-Peor,
            invigde de sig åt skändlighetguden
        och blevo en styggelse
            lika honom som de älskade.
      >4 Mos. 25,3. Ps. 106,28. Jer. 3,24.

 11.    Efraims härlighet
            skall flyga sin kos såsom en fågel;
        ingen skall där föda barn eller gå havande,
            ingen bliva fruktsam.
 12.    Och om de än få uppföda barn åt sig,
            skall jag taga dessa ifrån dem,
            så att ingen människa bliver kvar.
        Ja, ve dem själva,
            när jag viker ifrån dem!

 13.    Väl är Efraim nu
            vad jag har sett Tyrus vara,
            en plantering på ängen;
        men Efraim skall en gång få föra ut
            sina söner till bödeln.

 14.    Giv dem, HERRE,
            vad du bör giva dem.
        Giv dem ofruktsamma moderssköten
            och försinade bröst.

 15.    All deras ondska är samlad i Gilgal;
            ja, där fick jag hat till dem
        För deras onda vasendes skull
            vill jag driva dem ut ur mitt hus.
        Jag skall icke längre bevisa dem kärlek;
            alla deras styresmän äro ju upprorsman.
      >Jes. 1,23. Hos. 4,15. 12,11.
 16.    Efraim skall bliva nedbruten;
            deras rot skall förtorkas,
            de skola ej bära någon frukt.
        Om de ock föda barn,
            skall jag döda deras livsfrukt,
            huru kär den än är dem.
 17.    Ja, min Gud skall förkasta dem,
            eftersom de icke ville höra honom;
        de skola bliva flyktingar bland hedningarna.



                          Hosea, 10 Kapitlet

                 Dom över Israels forna och nuvarande
                               synder.

  1.    Israel var ett frodigt vinträd,
            som satte frukt.
        Men ju mer frukt han fiok,
            dess flera altaren gjorde han åt sig;
        ju bättre det gick hans land,
            dess präktigare stoder reste han.
      >Hos. 8,11.
  2.    Deras hjärtan voro hala;
            nu skola de lida vad de hava förskyllt.
        Han skall själv bryta ned deras altaren,
            förstöra deras stoder.
  3.    Ja, nu skola de få säga:
            "Vi hava blivit utan konung,
        därför att vi icke fruktade HERREN.
        Dock, en konung,
            vad skulle nu han kunna göra för oss?"

  4.    De tala tomma ord,
            de svärja falska eder,
            de sluta förbund;
        men såsom en bitter planta skjuter domen upp
            ur markens fåror.
  5.    För kalvarna i Bet-Aven
        skola Samariens inbyggare få bekymmer;
        ja, för en sådan skall hans folk hava sorg,
        och hans präster skola skria för hans skull,
        när hans skatter föras bort från honom.
      >Hos. 8,5.
  6.    Också han själv skall bliva släpad till Assyrien
        såsom en skänk åt Jarebs-konungen.
      >Hos. 5,13.

  7.    Skam skall Efraim uppbära,
        Israel skall komma på skam med sina rådslag.
        Det är förbi med Samariens konung;
        såsom ett spån på vattnet far han hän.
  8.    Ödelagda bliva Avens offerhöjder,
            som Israel så har försyndat sig med;
        törne och tistel
            skall skjuta upp på deras altaren.
        Då skall man säga till bergen: "Skylen oss",
        och till höjderna: "Fallen över oss."
      >Jes. 2,19. Luk. 23,30. Upp. 6,16.

  9.    Israels synd når tillbaka
            ända till Gibeas dagar;
            där hava de förblivit stående.
        Icke skulle hämndekriget mot de orättfärdiga
            kunna nå dem i deras Gibea?
      >Dom. 19,22 f. 1 Sam. 8,6 f. 15,34 f. Hos. 9,9. 13,10 f.
 10.    Jo, när mig så lyster, tuktar jag dem;
        då skola folken församlas mot dem
        och oka dem ihop med deras båda missgärningsverk.
      >1 Kon. 12,28 f. Am. 8,14.

 11.    Efraim har varit en hemtam kalv,
            som fann behag i att gå på trösklogen;
        och jag har skonat
            hans frodiga hals.
        Nu skall jag spänna Efraim i oket,
            Juda skall gå för plogen,
            Jakob för harven.
      >5 Mos. 25,4. 1 Kor. 9,9.

 12.    Sån ut åt eder i rättfärdighet,
        skörden efter kärlekens bud,
        bryten eder ny mark;
        ty det är tid att söka HERREN,
        för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder.
      >Jer. 4,3.

 13.    I haven plöjt ogudaktighet,
            orättfärdighet haven I skördat,
        I haven ätit lögnaktighets frukt,
            i förlitande på eder väg,
            på edra många hjältar.
 14.    Men ett stridslarm skall uppstå bland edra stammar,
            och alla edra fästen skola ödeläggas,
            såsom Bet-Arbel ödelades av Salman
            på stridens dag,
        då man krossade både mödrar och barn.

 15.    Sådant skall Betel tillskynda eder,
        för eder stora ondskas skull.
        När morgonrodnaden går upp, är det förbi,
        förbi med Israels konung!



                          Hosea, 11 Kapitlet

               Guds hjärtelag mot det avfälliga Israel.

  1.    När Israel var ung, fick jag honom kär,
        och ut ur Egypten kallade jag min son.
      >2 Mos. 3,8. 4,22 f. Matt. 2,15.
  2.    Men ju mer de hava blivit kallade,
            dess mer hava de dragit sig undan;
        de frambära offer åt Baalerna,
            och åt belätena tända de offereld.
  3.    Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå,
        och som tog dem upp i mina armar.
        Men de förstodo icke att jag ville hela dem.
      >2 Mos. 13,21. 5 Mos. 1,31.
  4.    Med lena band drog jag dem,
        med kärlekens tåg;
        jag lättade oket över deras halsar,
        jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.

  5.    Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land
        eller få Assur till sin konung,
        eftersom de icke vilja omvända sig?
  6.    Ja, svärdet skall rasa i deras städer
        och förstöra deras bommar och frossa omkring sig,
        för deras anslags skull.
  7.    Ty mitt folks håg står till avfall från mig;
        och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan,
        så höjer sig ändå ingen.

  8.    Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim,
            och låta dig fara, Israel?
        Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma
            och låta det gå dig såsom Seboim?
        Mitt hjärta vänder sig i mig,
            all min barmhärtighet vaknar.
      >5 Mos. 29,23.
  9.    Jag vill icke låta dig känna
            min vredes glöd,
        jag skall icke vidare
            fördärva Efraim.
        Ty jag är Gud
            och icke en människa;
        helig är jag bland eder,
        och med vrede vill jag ej komma.
      >4 Mos. 23,19. 1 Sam. 15,29. Hes. 18,23. 33,11.

 10.    Efter HERREN skola de så draga åstad,
            och han skall ryta såsom ett lejon;
        ja, han skall upphäva ett rytande,
            och hans barn skola då med bävan
            samlas västerifrån;
      >Joel 3,16. Am. 1,2.
 11.    såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten
            och såsom duvor från Assurs land.
        Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus,
            säger HERREN.

                          Hosea, 12 Kapitlet

                   Efraims trolöshet.  Drag ur hans
                         stamfaders historia.

 12.    Efraim har omvärvt mig med lögn
            och Israels hus med svek
        Juda är alltjämt trolös mot Gud,
            mot den Helige, den Trofaste.



  1.    Efraim jagar efter vind
            och far efter östanväder;
        beständigt går han framåt
            i lögn och våld.
        Med Assur sluter man förbund,
            och olja för man till Egypten.
      >Jes. 57,9. Hos. 5,13. 7,11.
  2.    Men HERREN skall gå till rätta med Juda
        och hemsöka Jakob, såsom hans vägar förtjäna;
        efter hans gärningar skall han vedergälla honom.

  3.    I moderlivet grep han sin broder i hälen,
        och i sin mandomskraft kämpade han med Gud.
      >1 Mos. 25,26. 32,24 f.
  4.    Ja, han kämpade med ängeln och vann seger,
        han grät och bad honom om nåd.
        I Betel mötte han honom,
        och där talade han med oss.
      >1 Mos. 28,19. 35,7.
  5.    Och HERREN, härskarornas Gud,
        "HERREN" är hans namn.
      >2 Mos. 3,14. Ps. 83,19. Jes. 42,8.

  6.    Så vänd nu om till din Gud;
        håll fast vid kärlek och rätt,
        och förbida din Gud beständigt.

  7.    Kanaans folk går
            med falsk våg i sin hand,
            det älskar orättrådig vinning;
  8.    så säger ock Efraim:
            "Jag har ju blivit rik,
            jag har förvärvat mig gods;
        vad jag än gör,
            skall det ej draga över mig skuld
            som kan räknas för synd."
      >Upp. 3,17.
  9.    Men jag som är HERREN, din Gud,
            alltsedan du var i Egyptens land,
        jag skall återigen låta dig bo i tält,
            likasom vid eder högtid.
      >Hos. 13,4.

 10.    Jag har talat till profeterna,
        jag har låtit dem skåda mångahanda syner,
        och genom profeterna har jag talat i liknelser.
      >Hebr. 1,1.
 11.    Är nu Gilead ett ogärningsnäste,
            där allenast falskhet råder,
        och offrar man tjurar i Gileal,
        så skola ock deras altaren bliva lika stenrösen
            vid markens fåror.
      >Hos 4,15. 6,8.

 12.    Och Jakob flydde till Arams mark
        Israel tjänade för en kvinna,
        för en kvinnas skull vaktade han hjorden.
      >Mos. 27,48. 28,5. 29,20 f.
 13.    Men genom en profet förde HERREN
            Israel upp ur Egypten,
            och genom en profet blev folket bevarat.
      >2 Mos. 12,37 f. 14,26 f. Ps. 77,21. Vish. 11,1.

 14.    Efraim har uppväckt bitter förtörnelse;
        hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom
        och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv.



                          Hosea, 13 Kapitlet

                Israels avguderi och otacksamhet.  Dess
                                 dom.

  1.    Så ofta Efraim tog till orda, uppstod skräck;
        högt tronade han i Israel.
        Men han ådrog sig skuld genom Baal och måste så dö.
  2.    Och ännu fortgå de i sin synd;
        av sitt silver göra de sig gjutna beläten,
        avgudar efter sitt eget förstånd,
        alltsammans konstarbetares verk.
        Till sådana ställa de sina böner;
        under det att de slakta människor,
            giva de sin hyllningskyss åt kalvar.
      >Hos. 2,8. 8,4.
  3.    Därför skola de bliva lika morgonskyn,
        lika daggen som tidigt försvinner,
        lika agnar som blåsa bort ifrån tröskplatsen
        och lika rök som flyr hän ur ett rökfång.
      >Ps. 1,4. Dan. 2,35. Hos. 6,4.

  4.    Men jag är HERREN, din Gud,
            alltsedan du var i Egyptens land;
        utom mig vet du ej av någon Gud,
            och ingen annan frälsare finnes än jag.
      >2 Sam. 22,32. Ps. 18,32. Jes. 43,11. 45,18. Hos. 12,9.
  5.    Det var jag som lät mig vårda om dig i öknen,
            i den brännande torkans land.
      >5 Mos. 8,15. 32,10 f.
  6.    Men ju bättre bete de fingo, dess mättare blevo de,
        och när de voro mätta till fyllest, blevo deras hjärtan högmodiga;
            så glömde de mig.
      >5 Mos. 8,12 f. 32,15.

  7.    Då blev jag mot dem såsom ett lejon;
        lik en panter lurar jag nu vid vägen.
      >Klag. 3,10 f. Hos. 5,14.
  8.    Jag kommer över dem såsom en björninna
        från vilken man har tagit ungarna,
        jag river sönder deras hjärtans hölje;
        jag uppslukar dem på stället, lik en lejoninna,
        lik ett vilddjur som söndersliter dem.
      >2 Sam. 17,8. Ords. 17,12. Jer. 5,6.

  9.    Det har blivit ditt fördärv, o Israel,
            att du satte dig upp mot mig som var din hjälp.
 10.    Var är nu din konung,
            som skulle bereda dig frälsning i alla dina städer?
        Och var har du dina domare, du som sade:
        "Låt mig få konung och furstar"?
      >1 Sam. 8,5 f.
 11.    Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede,
        och i min förgrymmelse skall jag åter taga honom bort.
      >1 Sam. 8,7.

 12.    Efraims missgärning är samlad såsom i en pung,
            och hans synd är i förvar.
      >5 Mos. 32,34.
 13.    En barnaföderskas vånda
            skall komma över honom.
        Han är ett oförnuftigt foster,
            som icke kommer fram i födseln.
            när tiden är inne.
      >2 Kon. 19,3. Jes. 37,3.
 14.    Skulle jag förlossa sådana ur dödsrikets våld,
            köpa dem fria ifrån döden?
        -- Var har du dina hemsökelser, du död?
        Var har du din pest, du dödsrike?
        Ånger må vara fördold för mina ögon.

 15.    Bäst han står där frodig bland sina bröder
            skall en östanvind komma,
        ett HERRENS väder,
            som stiger upp från öknen;
        då skall hans brunn komma på skam
            och hans källa sina ut.
        Den vinden rycker bort de skatter han har samlat
            av alla slags dyrbara håvor.
      >Hes. 19,12.
14:1. [1]

[1]  Hos 14:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan.  --Red för
     den elektroniska utgåvan.



  1.    Samarien skall lida vad det har förskyllt
            genom sin gensträvighet mot sin Gud.
        Inbyggarna skola falla för svärd,
        deras späda barn skola bliva krossade
            och deras havande kvinnor skall man upprista.

                          Hosea, 14 Kapitlet

               Förmaning till omvändelse.  Löfte om nåd.

  2.    Vänd om, o Israel,
            till HERREN, din Gud;
        ty genom din missgärning har du
            kommit på fall.
      >Joel 2,12. Sak. 1,3 f. Mal. 3,7.
  3.  Tagen med eder böneord,
        och vänden så åter till HERREN;
      sägen till honom:
        "Skaffa bort all missgärning,
        och tag fram goda håvor,
      så vilja vi hembära dig våra läppars offer,
        såsom man offrar tjurar.
      >Hebr. 13,15.
  4.    Hos Assur skola vi ej mer söka vår frälsning,
            vi skola icke vidare stiga till häst.
        våra händers verk skola vi icke mer
            kalla för vår Gud.
        Ty hos dig är det som den faderlöse
            undfår barmhärtighet."

  5.    Ja, deras avfällighet vill jag hela,
            jag vill bevisa dem kärlek av hjärtat,
        ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
  6.    Jag skall bliva för Israel såsom dagg,
            han skall blomstra såsom en lilja,
        och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter.
  7.    Telningar skola utgå från honom,
            han skall bliva lik ett olivträd i fägring
        och doft skall han sprida såsom Libanon.
      >Ps. 52,10. Höga V. 4,11.
  8.    De som bo i hans skugga
            skola åter få odla säd
            och skola grönska såsom vinträd;
        hans namn skall vara såsom Libanons vin.
      >Ps. 91,1. Hoga V. 1,2. Jes. 4,6.
  9.    Men vad har jag då mer att skaffa med avgudarna, du Efraim!
        Jag själv vill ju giva bönhörelse och se till honom.
        Ja, lik en grönskande cypress vill jag bliva;
        hos mig skall finnas frukt att hämta för dig.

 10.    Den som är vis, han akte härpå;
        den som är förståndig, han besinne detta.
        Ty HERRENS vägar äro rätta,
        och på dem vandra de rättfärdiga,
        men överträdarna komma där på fall.
      >5 Mos. 10,12. Ps. 25,9 f. 107,48. Jes. 8,14.