Paulus' brev till filipperna, 1 Kapitlet

                 Paulus hälsar de kristna i Filippi,
               tackar Gud för deras arbete i evangelii
                 tjänst, beder för dem, talar om huru
               hans fångenskap har länt till evangelii
                framgång, om ock evangelium av somliga
                  predikas i orent sinne; hoppas att
               Kristus skall bliva förhärligad i honom,
               vare sig han får dö eller han skall leva
               kvar till församlingens fromma; uppmanar
                   till endräkt och ståndaktighet.

  1.  Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, hälsa alla de heliga i
      Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med
      församlingsföreståndare och församlingstjänare.
  2.  Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren
      Jesus Kristus.

  3.  Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder,
  4.  i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder
      alla.
  5.  Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu,
      haven deltagit i arbetet för evangelium.
  6.  Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett
      gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.
  7.  Och det är ju rätt och tillbörligt att jag tänker så om eder
      alla, eftersom jag, både när jag ligger i bojor, och när jag
      försvarar och befäster evangelium, har eder i mitt hjärta såsom
      alla med mig delaktiga i nåden.
  8.  Ty Gud är mitt vittne, han vet huru jag längtar efter eder alla
      med Kristi Jesu kärlek.
  9.  Och därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer
      överflöda av kunskap och förstånd i allt,
 10.  så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva
      rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag,
 11.  och bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom
      Jesus Kristus, Gud till ära och pris.

 12.  Jag vill att I, mina bröder, skolen veta att det som har
      vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång.
 13.  Det har nämligen så blivit uppenbart för alla i pretoriet och
      för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina bojor;
 14.  och de flesta av bröderna hava genom mina bojor blivit så
      frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga
      oförskräckt förkunna Guds ord.

 15.  Somliga finnas väl ock, som av avund och trätlystnad predika
      Kristus, men det finnes också andra som göra det av god vilja.
 16.  Dessa senare göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är
      satt till att försvara evangelium.
 17.  De förra åter förkunna Kristus av genstridighet, icke med rent
      sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare
      bedrövelse i mina bojor.
 18.  Vad mer?  Kristus bliver dock på ena eller andra sättet
      förkunnad, det må nu ske för syns skull eller i uppriktighet;
      och däröver gläder jag mig.  Ja, jag skall ock framgent få
      glädja mig;
 19.  ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder
      förbön och därigenom att Jesu Kristi Ande förlänas mig.
 20.  Det är nämligen min trängtan och mitt hopp att jag i intet skall
      komma på skam, utan att Kristus, nu såsom alltid, skall av mig
      med all frimodighet bliva förhärligad i min kropp, det må ske
      genom liv eller genom död.
 21.  Ty att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig
      en vinning.
 22.  Men om det att leva i köttet för mig är att utföra ett arbete
      som bär frukt, vilketdera skall jag då välja?  Det kan jag icke
      säga.
 23.  Jag drages åt båda hållen.  Ty väl åstundar jag att bryta upp
      och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre;
 24.  men att jag lever kvar i köttet är för eder skull mer av nöden.
 25.  Och då jag är förvissad härom, vet jag att jag skall leva kvar
      och förbliva hos eder alla, eder till förkovran och glädje i
      tron,
 26.  för att eder berömmelse skall överflöda i Kristus Jesus, i fråga
      om mig, därigenom att jag ännu en gång kommer till eder.

 27.  Fören allenast en sådan vandel som är värdig Kristi evangelium,
      så att jag -- vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag
      förbliver frånvarande -- får höra om eder att I stån fasta i en
      och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på
      evangelium,
 28.  utan att i något stycke låta skrämma eder av motståndarna.  Ty
      att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om att de
      själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta, och
      detta av Gud.
 29.  Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan
      ock att lida för hans skull,
 30.  i det att I haven samma kamp som I förr sågen mig hava och nu
      hören att jag har.



               Paulus' brev till filipperna, 2 Kapitlet

                Paulus uppmanar till endräkt och till
                 ödmjukhet efter Kristi föredöme samt
               till allvarlig strävan efter frälsning;
                  säger sig vilja sända Timoteus och
                      Epafroditus till Filippi.

  1.  Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap
      i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något,
  2.  gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till
      sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade,
  3.  fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära.
      Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än
      sig själv.
  4.  Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en
      också på andras.

  5.  Varen så till sinnes som Kristus Jesus var[1],
  6.  han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten
      med Gud såsom ett byte,
  7.  utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när
      han kom i människogestalt.  Så befanns han i utvärtes måtto vara
      såsom en människa
  8.  och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden
      på korset.
  9.  Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom
      det namn som är över alla namn
 10.  för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i
      himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under
      jorden,
 11.  och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära,
      att Jesus Kristus är Herre.

 12.  Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga,
      så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder
      frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var
      närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.
 13.  Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att
      hans goda vilja skall ske.
 14.  Gören allt utan att knorra och tveka,
 15.  så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt
      ibland "ett vrångt och avogt släkte", inom vilket I lysen såsom
      himlaljus i världen,
 16.  i det att I hållen fast vid livets ord.  Bliven mig så till
      berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke
      har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat.
 17.  Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när
      jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder
      tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje.
 18.  Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.

 19.  Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till
      eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör
      om eder.
 20.  Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så
      uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder.
 21.  Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus
      till.
 22.  Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har
      verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader.
 23.  Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se
      huru det går med min sak.
 24.  Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få
      komma.

 25.  Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern
      Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder,
      honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna
      åt mig vad jag kunde behöva.
 26.  Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I
      haven hört honom vara sjuk.
 27.  Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud
      förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan
      också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på
      bedrövelse.
 28.  Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för
      att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv
      därigenom skall få lättnad i min bedrövelse.
 29.  Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen
      sådana män i ära.
 30.  Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte
      sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst
      som jag måste sakna från eder personligen.

[1]  Eller: Haven i edert förhållande till varandra samma sinne som I
     haven i Kristus Jesus, vilken var till osv.



               Paulus' brev till filipperna, 3 Kapitlet

               Paulus varnar för judekristna irrlärare.
                 Själv räknar han den förmånsrätt han
                kunde hava såsom israelit för intet, i
               jämförelse med kunskapen om Kristus.  Mot
                det målet jagar han, och han uppmanar
                  filipperna att följa honom efter.

  1.  För övrigt, mina bröder, glädjen eder i Herren.  Att skriva till
      eder detsamma som förut, det räknar jag icke för något besvär,
      och det är för eder tryggare.

  2.  Given akt på de hundarna, given akt på de onda arbetarna, given
      akt på "de sönderskurna".
  3.  Ty vi äro "de omskurna", vi som genom Guds Ande tjäna Gud och
      berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet --
  4.  fastän jag för min del väl också kunde hava skäl att förtrösta
      på köttet.  Ja, om någon menar sig kunna förtrösta på köttet, så
      kan jag det ännu mer,
  5.  jag som blev omskuren, när jag var åtta dagar gammal, jag som är
      av Israels folk och av Benjamins stam, en hebré, född av
      hebréer, jag som i fråga om lagen har varit en farisé,
  6.  i fråga om nitälskan varit en församlingens förföljare, i fråga
      om rättfärdighet -- den som vinnes i kraft av lagen -- varit en
      ostrafflig man.
  7.  Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi
      skull räknat såsom en förlust.
  8.  Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt
      mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.  Ty det är för
      hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar
      det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus
  9.  och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den
      som kommer av lag, utan med den rättfärdighet som kommer genom
      tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud, på grund av tron.
 10.  Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft och få
      känna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik
      genom en död sådan som hans,
 11.  om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.

 12.  Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit
      fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv
      har blivit vunnen av Kristus Jesus.
 13.  Ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit
      det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och
      sträcker mig mot det som är framför mig
 14.  och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför
      oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus.

 15.  Må därför vi alla som äro "fullkomliga" hava ett sådant
      tänkesätt.  Men om så är, att I i något stycke haven andra
      tankar, så skall Gud också däröver giva eder klarhet.
 16.  Dock, såvitt vi redan hava hunnit något framåt, så låtom oss
      vandra vidare på samma väg.

 17.  Mina bröder, varen ock I mina efterföljare, och sen på dem som
      vandra på samma sätt som jag, eftersom I ju haven oss till
      föredöme.
 18.  Ty det är såsom jag ofta har sagt eder och nu åter måste säga
      under tårar: många vandra såsom fiender till Kristi kors,
 19.  och deras ände är fördärv; de hava buken till sin Gud och söka
      sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till
      det som hör jorden till.
 20.  Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta
      vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare,
 21.  vilken skall så förvandla vår förnedringskropp, att den bliver
      lik hans härlighetskropp -- genom den kraft varmed han ock kan
      underlägga sig allt.



               Paulus' brev till filipperna, 4 Kapitlet

                    Förmaningar.  Tacksägelser till
                  filipperna för deras kärleksgåva.
                      Hälsningar och slutönskan.

  1.  Därför, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och
      min krona, stån fasta i Herren med detta sinne, I mina älskade.

  2.  Evodia förmanar jag, och Syntyke förmanar jag att de skola vara
      ens till sinnes i Herren.
  3.  Ja, också till dig, min Synsygus -- du som med rätta bär det
      namnet[1] -- har jag en bön: Var dessa kvinnor till hjälp, ty
      jämte mig hava de kämpat i evangelii tjänst, de såväl som
      Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn äro skrivna i
      livets bok.

  4.  Glädjen eder i Herren alltid.  Åter vill jag säga: Glädjen eder.
  5.  Låten edert saktmod bliva kunnigt för alla människor.  Herren
      är nära!

  6.  Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar
      bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse.
  7.  Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra
      hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

  8.  För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad
      rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad
      dygd heter, och allt som förtjänar att prisas -- tänken på allt
      sådant.
  9.  Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och
      sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara
      med eder.

 10.  Det har varit för mig en stor glädje i Herren att I nu omsider
      haven kommit i en så god ställning, att I haven kunnat tänka på
      mitt bästa.  Dock, I tänkten nog också förut därpå, men I haden
      icke tillfälle att göra något.
 11.  Icke som om jag härmed ville säga att något har fattats mig; ty
      jag har lärt mig att vara nöjd med de omständigheter i vilka jag
      är.
 12.  Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i
      överflöd.  Med vilken ställning och vilka förhållanden som helst
      är jag förtrogen: jag kan vara mätt, och jag kan vara hungrig;
      jag kan hava överflöd, och jag kan lida brist.
 13.  Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.

 14.  Dock gjorden I väl däri att I visaden mig deltagande i mitt
      betryck.
 15.  I veten ju ock själva, I filipper, att under evangelii första
      tid, då när jag hade dragit bort ifrån Macedonien, ingen annan
      församling än eder trädde i sådan förbindelse med mig, att
      räkning kunde föras över "utgivet och mottaget".
 16.  Ty medan jag ännu var i Tessalonika, sänden I mig både en och
      två gånger vad jag behövde.  --
 17.  Icke som om jag skulle åstunda själva gåvan; nej, vad jag
      åstundar är en sådan frukt därav, som rikligen kommer eder
      själva till godo.
 18.  Jag har nu fått ut allt, och det i överflödande mått.  Jag har
      fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gåva, "en
      välbehaglig lukt", ett offer som täckes Gud och behagar honom
      väl.
 19.  Så skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mått och på
      ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad i behöven.
 20.  Men vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter.
      Amen.

 21.  Hälsen var och en av de heliga i Kristus Jesus.  De bröder som
      äro här hos mig hälsa eder.
 22.  Alla de heliga hälsa eder, först och främst de som höra till
      kejsarens hus.

 23.  Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.

[1]  Synsygus betyder medhjälpare.