Paulus' brev till kolosserna, 1 Kapitlet

                 Paulus hälsar de kristna i Kolosse,
                 tackar Gud för deras tro och kärlek,
                  beder för deras fortgående andliga
               tillväxt, vittnar om Kristus såsom Guds
               avbild, församlingens huvud och den som
               skaffar försoning med Gud; talar om vad
                 han själv har lidit för församlingen
                under förkunnandet av evangelii stora
                              hemlighet.

  1.  Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern
      Timoteus,
  2.  hälsar de heliga som bo i Kolosse, de troende bröderna i
      Kristus.  Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader.

  3.  Vi tacka Gud, vår Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid för eder i
      våra böner,
  4.  ty vi hava hört om eder tro i Kristus Jesus och om den kärlek
      som I haven till alla de heliga;
  5.  vi tacka honom för det hopps skull, som är förvarat åt eder i
      himmelen.  Om detta hopp haven I redan förut fått höra, genom
      sanningens ord i det evangelium
  6.  som har kommit till eder, likasom det ock är att finna överallt
      i världen och där bär frukt och växer till, på samma sätt som
      det har gjort bland eder, allt ifrån den dag, då I hörden det
      och lärden i sanning känna Guds nåd.
  7.  Det var ju en sådan undervisning I mottogen av Epafras, vår
      älskade medtjänare, som i vårt ställe är eder en trogen Kristi
      tjänare;
  8.  det är också han som för oss har omtalat eder kärlek i Anden.

  9.  Allt ifrån den dag då vi fingo höra härom, hava vi därför, å vår
      sida, icke upphört att bedja för eder och bönfalla om att I mån
      bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig
      vishet och andligt förstånd.
 10.  Så skolen I kunna föra en vandel som är värdig Herren, honom i
      allt till behag, och genom kunskapen om Gud bära frukt och växa
      till i allt gott verk.
 11.  Och genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av
      kraft till att bevisa ståndaktighet och tålamod i allt;
 12.  och I skolen med glädje tacka Fadern, som har gjort eder
      skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i
      ljuset.
 13.  Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin
      älskade Sons rike.

 14.  I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder,
 15.  i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före
      allt skapat.
 16.  Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl
      som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och
      väldigheter i andevärlden.  Alltsammans har blivit skapat genom
      honom och till honom.
 17.  Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i
      honom.
 18.  Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är
      begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda.  Så skulle han i allt
      vara den främste.

 19.  Ty det behagade Gud att låta all fullhet taga sin boning i honom
 20.  och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet
      på hans kors hade berett frid.  Ja, genom honom skulle så ske
      med allt vad på jorden och i himmelen är.

 21.  Också åt eder, som förut voren bortkomna från honom och genom
      edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var,
 22.  också åt eder har han nu skaffat försoning i hans jordiska
      kropp, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig
      heliga och obefläckade och ostraffliga --
 23.  om I nämligen förbliven i tron, väl grundade och fasta, utan att
      låta rubba eder från det hopp som tillbjudes oss i evangelium,
      det evangelium som I haven hört, och som blivit predikat bland
      allt skapat under himmelen, det vars tjänare jag, Paulus, har
      blivit.

 24.  Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för eder; och vad som
      fattas i det mått av Kristus-bedrövelser som jag i mitt kött
      måste utstå, det uppfyller jag nu för hans kropp, som är
      församlingen.
 25.  Ty dennas tjänare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av
      Gud, som har blivit mig givet, att jag nämligen överallt skall
      för eder förkunna Guds ord,
 26.  den hemlighet som tidsåldrar och släkten igenom hade varit
      fördold, men som nu har blivit uppenbarad för hans heliga.
 27.  Ty för dem ville Gud kungöra huru rik på härlighet den är bland
      hedningarna, denna hemlighet, vilken är "Kristus i eder, vårt
      härlighetshopp".
 28.  Och honom förkunna vi för vår del, i det vi förmana var människa
      och undervisa var människa med vishet, för att kunna ställa fram
      var människa såsom fullkomlig i Kristus.
 29.  Och för det målet arbetar och kämpar jag, i enlighet med hans
      kraft, som mäktigt verkar i mig.



               Paulus' brev till kolosserna, 2 Kapitlet

                Förmaning att hålla sig till Kristus.
                Varning för falska läror, för träldom
                 under människobud, för ängladyrkan.
                   Föreskrifter rörande mat m. m.

  1.  Jag vill nämligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att
      utstå för eder och för församlingen i Laodicea och för alla de
      andra som icke personligen hava sett mitt ansikte.
  2.  Ty jag önskar, att deras hjärtan skola få hugnad, därigenom att
      de slutas tillsammans i kärlek och komma till en full
      förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds
      hemlighet, vilken är Kristus;
  3.  ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter
      fördolda.
  4.  Detta säger jag, för att ingen skall bedraga eder med skenfagert
      tal.
  5.  Ty om jag ock till kroppen är frånvarande, så är jag dock i
      anden hos eder och gläder mig, när jag ser den ordning, som
      råder bland eder, och när jag ser fastheten i eder tro på
      Kristus.

  6.  Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i
      honom
  7.  och varen rotade i honom och låten eder uppbyggas i honom och
      befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått,
      och överflöden i tacksägelse.
  8.  Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom
      sin tomma och bedrägliga "vishetslära", i det att han åberopar
      fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens
      "makter"[1] och icke till Kristus.
  9.  Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen,
 10.  och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom
      som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter.

 11.  I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som
      icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda
      eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus.
 12.  I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i
      dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans
      som uppväckte honom från de döda.
 13.  Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert
      kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom;
      ty han har förlåtit oss alla våra synder.
 14.  Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar
      anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan
      genom att nagla den fast vid korset.
 15.  Han har avväpnat andevärldens furstar och väldigheter och låtit
      dem bliva till skam inför alla, i det att han i honom har
      triumferat över dem.

 16.  Låten därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck eller
      angående högtid eller nymånad eller sabbat.
 17.  Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men
      verkligheten själv finnes hos Kristus.
 18.  Låten icke segerlönen tagas ifrån eder av någon som har sin lust
      i "ödmjukhet" och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner,
      någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne
 19.  och icke håller sig till honom som är huvudet, honom från vilken
      hela kroppen vinner sin tillväxt i Gud, i det att den av sina
      ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning.
 20.  Om I nu haven dött med Kristus och så blivit frigjorda ifrån
      världens "makter", varför låten I då allahanda stadgar läggas på
      eder, likasom levden I ännu i världen:
 21.  "Det skall du icke taga i", "Det skall du icke smaka", "Det
      skall du icke komma vid",
 22.  och detta när det gäller ting, som alla äro bestämda till att gå
      under genom förbrukning -- allt till åtlydnad av människobud och
      människoläror?
 23.  Visserligen har allt detta fått namn om sig att vara "vishet",
      eftersom däri ligger ett självvalt gudstjänstväsende och ett
      slags "ödmjukhet" och en kroppens späkning; men ingalunda ligger
      däri "en viss heder", det tjänar allenast till att nära det
      köttsliga sinnet.

[1]  Se Makter i Ordförkl.



               Paulus' brev till kolosserna, 3 Kapitlet

                Förmaning att söka det som är därovan,
                  att avlägga synden och ikläda sig
                   barmhärtighet, godhet och andra
                    kristliga dygder.  Äkta makars,
                   föräldrars, barns, tjänares och
                         husbönders plikter.

  1.  Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är
      därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida.
  2.  Ja, haven edert sinne till det som är därovan, icke till det som
      är på jorden.
  3.  Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud.
  4.  När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen
      ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet.

  5.  Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet,
      lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan;
  6.  ty för sådant kommer Guds vrede.
  7.  I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv
      i dem.
  8.  Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet,
      ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun;
  9.  I skolen icke ljuga på varandra.  I haven ju avklätt eder den
      gamla människan med hennes gärningar
 10.  och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och
      så bliver en avbild av honom som har skapat henne.
 11.  Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude,
      omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri;
      nej, Kristus är allt och i alla.
 12.  Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i
      hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod.
 13.  Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon
      har något att förebrå en annan.  Såsom Herren har förlåtit eder,
      så skolen ock I förlåta.
 14.  Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är
      fullkomlighetens sammanhållande band.
 15.  Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den
      ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp.  Och varen
      tacksamma.
 16.  Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och
      förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och
      andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra
      hjärtan.
 17.  Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören
      det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.

 18.  I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt är i
      Herren.
 19.  I män, älsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.
 20.  I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är
      välbehagligt i Herren.
 21.  I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva
      klenmodiga.
 22.  I tjänare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med
      ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt
      hjärta, i Herrens fruktan.
 23.  Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren
      och icke människor.
 24.  I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder
      arvedel; den herre I tjänen är Kristus.
 25.  Den som gör orätt, han skall få igen den orätt han har gjort,
      utan anseende till personen.

               Paulus' brev till kolosserna, 4 Kapitlet

                  Förmaning till bön och till vislig
                   vandel.  Personliga meddelanden.
                      Hälsningar och slutönskan.

  1.  I herrar, given edra tjänare, vad rätt och billigt är; I veten
      ju, att också I haven en herre i himmelen.



  2.  Varen uthålliga i bönen och vaken i den under tacksägelse.
  3.  Och bedjen jämväl för oss, att Gud må åt oss öppna en dörr för
      ordet, så att vi få förkunna Kristi hemlighet, den hemlighet,
      för vars skull jag också är en fånge;
  4.  ja, bedjen, att jag må uppenbara den med de rätta orden.
  5.  Skicken eder visligt mot dem som stå utanför och tagen väl i akt
      vart lägligt tillfälle.
  6.  Edert tal vare alltid välbehagligt, kryddat med salt; I bören
      förstå, huru I skolen svara var och en.

  7.  Om allt vad mig angår skall min älskade broder Tykikus, min
      trogne tjänare och min medtjänare i Herren, underrätta eder.
  8.  Honom sänder jag till eder, just för att I skolen få veta, huru
      det är med oss, och för att han skall hugna edra hjärtan.
  9.  Tillika sänder jag Onesimus, min trogne och älskade broder, eder
      landsman.  De skola underrätta eder om allting här.

 10.  Aristarkus, min medfånge, hälsar eder; så gör ock Markus,
      Barnabas syskonbarn.  Angående honom haven I redan fått
      föreskrifter; och om han kommer till eder, så tagen vänligt emot
      honom.
 11.  Också Jesus, som kallas Justus, hälsar eder.  Av de omskurna äro
      dessa mina enda medarbetare för Guds rike, och de hava varit mig
      till hugnad.
 12.  Epafras, eder landsman, hälsar eder, en Kristi Jesu tjänare, som
      i sina böner alltid kämpar för eder, för att I skolen stå fasta
      och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som är Guds vilja.
 13.  Ty jag giver honom det vittnesbördet, att han har stor möda för
      eder likasom ock för dem som bo i Laodicea och i Hierapolis.
 14.  Lukas, läkaren, den älskade brodern, hälsar eder; så gör ock
      Demas.
 15.  Hälsen bröderna i Laodicea, så ock Nymfas tillika med den
      församling som kommer tillhopa i hans hus.
 16.  Sedan detta brev har blivit uppläst hos eder, så sörjen för att
      det ock bliver uppläst i laodicéernas församling och att jämväl
      I fån läsa det brev, som kommer från Laodicea.
 17.  Sägen ock detta till Arkippus: "Hav akt på det ämbete, som du
      har undfått i Herren, så att du fullgör, vad därtill hör."
 18.  Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.  Tänken på
      mina bojor.  Nåd vare med eder.