Paulus' första brev till Timoteus, 1 Kapitlet

                Paulus hälsar Timoteus, uppmanar honom
               att stå emot främmande läror, tackar Gud
                  för hans oförskyllda nåd, styrker
                   Timoteus till den goda striden.

  1.  Paulus, Kristi Jesu apostel, förordnad av Gud, vår Frälsare, och
      Kristus Jesus, vårt hopp,
  2.  hälsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron.  Nåd,
      barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår
      Herre!

  3.  Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, att
      stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunna
      främmande läror
  4.  eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som
      ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning som
      kommer till fullbordan i tron.
  5.  Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett
      gott samvete och av en oskrymtad tro.
  6.  Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg
      till fåfängligt tal --
  7.  människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå
      ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan
      säkerhet orda om.

  8.  Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsom
      lagen bör brukas,
  9.  och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdiga
      människor, utan för dem som trotsa lag och myndighet, för
      ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor,
      fadermördare och modermördare, för mandråpare,
 10.  för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd, för dem som äro
      människosäljare, lögnare, menedare eller något annat som strider
      mot den sunda läran --
 11.  detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens
      härlighet, varmed jag har blivit betrodd.

 12.  Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag för
      att han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig vara
      förtroende värd,
 13.  mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare.  Men
      barmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste,
      när jag i min otro handlade så.
 14.  Och vår Herres nåd blev så mycket mer överflödande, med tron och
      kärleken i Kristus Jesus.
 15.  Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att Kristus
      Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka
      jag är den främste.
 16.  Men att barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för att
      Kristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet,
      och låta mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma att
      tro på honom och så vinna evigt liv.
 17.  Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden,
      vare ära och pris i evigheternas evigheter!  Amen.

 18.  Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, i
      enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig.  Må du
      i kraft av dem strida den goda striden,
 19.  rustad med tro och med ett gott samvete.  Detta hava nu
      visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit
      skeppsbrott i tron.
 20.  Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat
      åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare
      smäda.



            Paulus' första brev till Timoteus, 2 Kapitlet

               Föreskrifter för gudstjänsten, särskilt
                i fråga om kvinnornas uppträdande vid
                                denna.

  1.  Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja,
      åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,
  2.  för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och
      stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.
  3.  Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,
  4.  som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till
      kunskap om sanningen.
  5.  Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och
      människor: en människa, Kristus Jesus,
  6.  han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock
      vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.
  7.  Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och
      apostel -- det säger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja,
      till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.

  8.  Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det
      att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga
      händer.
  9.  Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt,
      att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar
      och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,
 10.  utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja
      räknas för gudfruktiga.
 11.  Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt
      underordna sig.
 12.  Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda
      såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon
      leva i stillhet.
 13.  Adam blev ju först skapad och sedan Eva.
 14.  Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och
      förleddes till överträdelse.
 15.  Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna
      frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med
      ett tuktigt väsende.



            Paulus' första brev till Timoteus, 3 Kapitlet

                 Hurudana församlingsföreståndare och
                    församlingstjänare böra vara.
                       Gudsfruktans hemlighet.

  1.  Det är ett visst ord, att om någons håg står till en
      församlingsföreståndares ämbete, så är det en god verksamhet han
      åstundar.
  2.  En församlingsföreståndare bör därför vara oförvitlig; han bör
      vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hövisk i sitt
      skick, gästvänlig, väl skickad att undervisa,
  3.  icke begiven på vin, icke våldsam, utan foglig, icke
      stridslysten, fri ifrån penningbegär.
  4.  Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad,
      med all värdighet;
  5.  ty huru skulle dem som icke vet att förestå sitt eget hus kunna
      sköta Guds församling?
  6.  Han bör icke vara nyomvänd, för att han icke skall förblindas av
      högmod och så hemfalla under djävulens dom.
  7.  Han bör ock hava gott vittnesbörd om sig av dem som stå utanför,
      så att han icke utsättes för smälek och faller i djävulens
      snara.

  8.  Församlingstjänarna böra likaledes skicka sig värdigt, icke vara
      tvetaliga, icke benägna för mycket vindrickande, icke snikna
      efter slem vinning;
  9.  de böra äga trons hemlighet i ett rent samvete.
 10.  Men också dessa skola först prövas; därefter må de, om de
      befinnas oförvitliga, få tjäna församlingen.
 11.  Är det kvinnor, så böra dessa likaledes skicka sig värdigt, icke
      gå omkring med förtal, men vara nyktra och trogna i allt.
 12.  En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man; han skall
      hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.
 13.  Ty de som hava väl skött en församlingstjänares syssla, de vinna
      en aktad ställning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus
      Jesus, uppträda med mycken frimodighet.

 14.  Detta skriver jag till dig, fastän jag hoppas att snart få komma
      till dig.
 15.  Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall veta
      huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande
      Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.
 16.  Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet:
        "Han som blev uppenbarad i köttet,
        rättfärdigad i anden, sedd av änglar,
        predikad bland hedningarna,
        trodd i världen,
        upptagen i härligheten."



            Paulus' första brev till Timoteus, 4 Kapitlet

                Paulus förutsäger ett kommande avfall
               från tron, med allahanda villoläror, och
               förmanar Timoteus till trohet i det kall
                          han har mottagit.

  1.  Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola
      avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda
      andars läror.
  2.  Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i
      sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,
  3.  och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig
      från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse
      mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen.
  4.  Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt,
      när det mottages med tacksägelse:
  5.  det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.

  6.  Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en
      god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och
      den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt.
  7.  Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig.  Öva dig i
      stället själv i gudsfruktan.
  8.  Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar
      till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden
      och för den tillkommande.
  9.  Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas.
 10.  Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp
      till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare,
      först och främst deras som tro.
 11.  Så skall du bjuda och undervisa.

 12.  Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för
      dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i
      tro och i renhet.
 13.  Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och
      undervisa, till dess jag kommer.
 14.  Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som
      gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de
      äldste.
 15.  Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar
      för alla.
 16.  Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt
      ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem
      som höra dig.



            Paulus' första brev till Timoteus, 5 Kapitlet

                 Åtskilliga föreskrifter, särskilt om
                sådana änkor som äro värnlösa, och om
                   sådana änkor som få anställas i
                    församlingens tjänst, samt om
                        församlingens äldste.

  1.  En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala
      till honom såsom till en fader.  Till yngre män må du tala såsom
      till bröder,
  2.  till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom
      till systrar, i all renhet.

  3.  Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor.
  4.  Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet
      dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina
      närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem
      skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.
  5.  En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud
      och håller ut i bön och åkallan natt och dag.
  6.  Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän
      hon lever.  --
  7.  Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevita
      dem.
  8.  Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst
      om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än
      en otrogen.

  9.  Såsom "församlingsänka" må ingen annan uppföras än den som är
      minst sextio år gammal, och som har varit allenast en mans
      hustru,
 10.  en som har det vittnesbördet om sig, att hon har övat goda
      gärningar, uppfostrat barn, givit härbärge åt husvilla, tvagit
      heligas fötter, understött nödlidande, korteligen, beflitat sig
      om allt gott verk.
 11.  Unga änkor skall du däremot icke antaga.  Ty när de hava njutit
      nog av Kristus, vilja de åter gifta sig;
 12.  och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sin
      första tro.
 13.  Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpa
      omkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utan
      ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som icke
      kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är.
 14.  Därför vill jag att unga änkor gifta sig, föda barn, förestå var
      och en sitt hus och icke giva någon motståndare anledning att
      smäda.
 15.  Redan hava ju några vikit av och följt efter Satan.
 16.  Om någon troende, vare sig man eller kvinna, har änkor att sörja
      för, då må han understödja dem utan att församlingen betungas,
      för att denna så må kunna understödja rätta, värnlösa änkor.

 17.  Sådana äldste som äro goda församlingsföreståndare må aktas
      dubbel heder värda, först och främst de som arbeta med
      predikande och undervisning.
 18.  Skriften säger ju: "Du skall icke binda munnen till på oxen som
      tröskar", så ock: "Arbetaren är värd sin lön."  --
 19.  Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det icke
      styrkes av två eller tre vittnen.
 20.  Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom
      den, så att också de andra känna fruktan.

 21.  Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de
      utvalda änglarna att iakttaga detta, utan någon förutfattad
      mening och utan att i något stycke förfara partiskt.
 22.  Förhasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktig
      i en annans synder.  Bevara dig själv ren.

 23.  Drick nu icke längre allenast vatten, utan bruka något litet vin
      för din mages skull, eftersom du så ofta lider av svaghet.

 24.  Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förväg
      fram till dom; andras åter komma först efteråt fram.
 25.  Sammalunda pläga ock goda gärningar ligga i öppen dag; och när
      så icke är, kunna de ändå icke bliva fördolda.



            Paulus' första brev till Timoteus, 6 Kapitlet

                  Tjänares plikter.  Falsk läras onda
                följder.  Gudsfruktan en stor vinning.
                Rikedomens faror och dess rätta bruk.
                     Förmaningar och slutönskan.

  1.  De som äro trälar och tjäna under andra må akta sina herrar all
      heder värda, så att Guds namn och läran icke bliva smädade.
  2.  Men de som hava troende herrar må icke, därför att de äro deras
      bröder, akta dem mindre; fastmer må de tjäna dem så mycket
      villigare, just därför att de äro troende och kära bröder, dessa
      som vinnlägga sig om att göra vad gott är.  Så skall du
      undervisa och förmana.

  3.  Om någon förkunnar främmande läror och icke håller sig till
      sunda ord -- vår Herres, Jesu Kristi, ord -- och till den lära
      som hör gudsfruktan till,
  4.  då är han förblindad av högmod, och detta fastän han intet
      förstår, utan är såsom från vettet i sitt begär efter
      disputerande och ordstrider, vilka vålla avund, kiv, smädelser,
      ondskefulla misstankar
  5.  och ständiga tvister mellan människor som äro fördärvade i sitt
      sinne och hava tappat bort sanningen, människor som mena att
      gudsfruktan är ett medel till vinning.
  6.  Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor
      vinning.
  7.  Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att
      vi icke kunna föra något med oss ut därifrån.
  8.  Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.
  9.  Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror
      och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som
      sänka människorna ned i fördärv och undergång.
 10.  Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava
      låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron
      och därigenom tillskyndat sig själva många kval.

 11.  Men fly sådant, du gudsmänniska, och far efter rättfärdighet,
      gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod.
 12.  Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du
      har blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt den
      goda bekännelsen.
 13.  Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som
      under Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manar
      jag dig
 14.  att, själv utan fläck och tadel, hålla vad jag har bjudit,
      intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,
 15.  vilken den salige, ende härskaren skall låta oss se, när tiden
      är inne, han som är konungarnas konung och herrarnas herre,
 16.  han som allena har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan
      komma, han som ingen människa har sett eller kan se.  Honom vare
      ära och evigt välde!  Amen.

 17.  Bjud dem som äro rika i den tidsålder som nu är att icke
      högmodas, och att icke sätta sitt hopp till ovissa rikedomar,
      utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav;
 18.  bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att
      vara givmilda och gärna dela med sig.
 19.  Må de så lägga av åt sig skatter som kunna bliva en god grundval
      för det tillkommande, så att de vinna det verkliga livet.

 20.  O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och vänd dig
      bort ifrån de oandliga, tomma ord och gensägelser som komma från
      den falskeligen så kallade "kunskapen"[1],
 21.  vilken några föregiva sig äga, varför de ock hava farit vilse i
      fråga om tron.  Nåd vare med eder.

[1]  Se Kunskap i Ordförkl.