Petrus' andra brev, 1 Kapitlet

                  Hälsning.  Förmaning till kristliga
                dygder.  Den apostoliska förkunnelsens
                  och det profetiska ordets visshet.

  1.  Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, hälsar dem som i
      och genom vår Guds och Frälsarens[1], Jesu Kristi, rättfärdighet
      hava fått sig beskärd en lika dyrbar tro som vi.
      >Rom. 1,12. 1 Petr. 1,1 f.
  2.  Nåd och frid föröke sig hos eder, i kunskap om Gud och vår Herre
      Jesus Kristus.

  3.  Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga
      makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss
      medelst sin härlighet och underkraft.
  4.  Genom dem har han ock skänkt oss sina dyrbara och mycket stora
      löften, för att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av
      gudomlig natur och undkomma den förgängelse som i följd av den
      onda begärelsen råder i världen.
      >Joh. 1,12.  Rom. 8,15, 2 Kor. 3,18. Ef. 4,24. 1 Joh. 3,2.

  5.  Vinnläggen eder just därför på allt sätt om att i eder tro
      bevisa dygd, i dygden kunskap,
      >Gal. 5,6.
  6.  i kunskapen återhållsamhet, i återhållsamheten ståndaktighet, i
      ståndaktigheten gudsfruktan,
      >1 Kor. 9,25.
  7.  i gudsfruktan broderlig kärlek, i den broderliga kärleken
      allmännelig kärlek.
      >Gal. 6,10. 1 Tess. 3,12.
  8.  Ty om detta finnes hos eder och mer och mer förökas, så
      tillstädjer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i
      fråga om kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.
      >Tit. 3,14.
  9.  Den åter som icke har detta, han är blind och kan icke se; han
      har förgätit att han har blivit renad från sina förra synder,
      >1 Joh. 2,9, 11.
 10.  Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra
      eder kallelse och utkorelse fast.  Ty om I det gören, skolen I
      aldrig någonsin komma på fall.
      >Hebr. 3,14.
 11.  Så skall inträdet i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga
      rike förlänas eder i rikligt mått.

 12.  Därför kommer jag alltid att påminna eder om detta, fastän I
      visserligen redan kännen det och ären befästa i den sanning som
      har kommit till eder.
      >Rom. 15,14 f. Judas v. 5.
 13.  Och jag håller det för rätt och tillbörligt, att så länge jag
      ännu är i denna kroppshydda, genom mina påminnelser väcka
      eder.
      >2 Petr. 3,1
 14.  Ty jag vet att jag snart skall lämna min kroppshydda; detta har
      vår Herre Jesus Kristus givit till känna för mig.
      >Joh. 21,18 f.
 15.  Men jag vill härmed sörja för, att I också efter min bortgång
      städse kunnen draga eder detta till minnes.

 16.  Ty det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vi
      kungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hans
      tillkommelse utan vi hade själva skådat hans härlighet.
      >Matt. 17,1 f. Mark. 9,2 f. Luk 9,28 f. Joh, 1,14. 1 Kor. 1,17.
 17.  Ty han fick ifrån Gud, fadern, ära och pris, när från det högsta
      Majestätet en röst kom till honom och sade: "Denne är min
      älskade Son, i vilken jag har funnit behag."
      >Matt. 3,17. Mark. 1,11.
 18.  Den rösten hörde vi själva komma från himmelen, när vi voro med
      honom på det heliga berget.

 19.  Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet;
      och I gören val, om I akten därpå, såsom på ett ljus som lyser i
      en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan
      går upp i edra hjärtan.
      >Ps. 119,105.
 20.  Men det mån I framför allt veta, att ingen profetia i något
      skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas.
 21.  Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja,
      utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade
      vad som gavs dem från Gud.
      >2 Tim. 3,16. 1 Petr. 1,10 f.

[1]  Eller: ... vår Guds och Frälsares o. s. v.



                    Petrus' andra brev, 2 Kapitlet

                    Varning för falska lärare, med
               påminnelse om de straffdomar som i forna
                   tider övergingo både änglar och
                              människor.

  1.  Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämväl
      bland eder falska lärare skola komma att finnas, vilka på
      smygvägar skola införa fördärvliga partimeningar och draga över
      sig själva plötsligt fördärv, i det att de till och med förneka
      den Herre som har köpt dem.
      >5 Mos. 13,1 f. Matt. 24,11. Apg. 20,29 f. 1 Kor. 11,19.
      >1 Tim. 4,1 f. 2 Tim. 3,1 f. 1 Joh. 2,22. 4,1. 2 Joh. V. 7.
      >Judas v. 4 f., 18.
  2.  De skola få många efterföljare i sin lösaktighet, och för deras
      skull skall sanningens väg bliva smädad.
      >2 Tim. 4,3.
  3.  I sin girighet skola de ock med bedrägliga ord bereda sig
      vinning av eder.  Men sedan länge är deras dom i annalkande, den
      dröjer icke, och deras fördärv sover icke.
      >Rom. 16,18. 1 Tess. 2,5.

  4.  Ty Gud skonade ju icke de änglar som syndade, utan störtade dem
      ned i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets hålor, för att
      där förvaras till domen.
      >1 Mos. 6,1 f. Upp. 20,2 f.
  5.  Ej heller skonade han den forntida världen, om han ock, när han
      lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsom
      rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra.
      >1 Mos. 7,1 f. 1 Petr. 3,20. 2 Petr. 3,6.
  6.  Och städerna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde dem
      till att omstörtas; han gjorde dem så till ett varnande exempel
      för kommande tiders ogudaktiga människor.
      >1 Mos. 19,23 f. Jes. 13,19.
  7.  Men han frälste den rättfärdige Lot, som svårt pinades av de
      gudlösa människornas lösaktiga vandel.
      >1 Mos. 18,20 f. 19,4 f., 15 f.
  8.  Ty genom de ogärningar som han, den rättfärdige mannen, måste se
      och höra, där han bodde ibland dem, plågades han dag efter dag i
      sin rättfärdiga själ.
      >Ps. 119,158. Hes. 9,4.

  9.  Så förstår Herren att frälsa de gudfruktiga ur prövningen, men
      ock att under straff förvara de orättfärdiga till domens dag.
      >1 Kor. 10,13. Upp. 3,10.
 10.  Och detta gör han först och främst med dem som i oren begärelse
      stå efter köttslig lust och förakta andevärldens herrar.

      I sitt trots och sin självgodhet bäva dessa människor icke för
      att smäda andevärldens härlige,
 11.  under det att änglar som stå ännu högre i starkhet och makt icke
      om dem uttala någon smädande dom inför Herren.
 12.  Men på samma sätt som oskäliga djur förgås, varelser som av
      naturen äro födda till att fångas och förgås, på samma sätt
      skola ock dessa förgås, eftersom de smäda vad de icke känna
      till;
 13.  och de skola så bliva bedragna på den lön som de vilja vinna
      genom orättfärdighet.  De hava sin lust i kräsligt leverne mitt
      på ljusa dagen.  De äro skamfläckar och styggelser, där de vid
      gästabuden, som de få hålla med eder, frossa i sina njutningar.
 14.  Deras ögon äro fulla av otuktigt begär och kunna icke få nog av
      synd.  De locka till sig obefästa själar.  De hava hjärtan övade i
      girighet.  Förbannade äro de.
 15.  De hava övergivit den raka vägen och kommit vilse genom att
      efterfölja Balaam, Beors son, på hans väg.  Denne åtrådde ju att
      vinna lön genom orättfärdighet;
      >4 Mos. 22,2 f. 31,16. Judas v.11 f.
 16.  men han blev tillrättavisad för sin överträdelse: en stum
      arbetsåsninna begynte tala med människoröst och hindrade
      profeten i hans galenskap.
      >4 Mos. 22,22 f.

 17.  Dessa människor äro källor utan vatten, skyar som drivas av
      stormvinden, och det svarta mörkret är förvarat åt dem.
 18.  Ty de tala stora ord som äro idel fåfänglighet; och då de nu
      själva leva i köttsliga begärelser, locka de genom sin
      lösaktighet till sig människor som med knapp nöd rädda sig undan
      sådana som vandra i villfarelse.
 19.  De lova dem frihet, fastän de själva äro förgängelsens trälar;
      ty den som har låtit sig övervinnas av någon, han har blivit
      dennes träl.
      >Joh. 8,34. Rom. 6,16. 8,21. Gal. 6,8. 2 Petr. 1,4.
 20.  Och då de genom kunskapen om Herren och Frälsaren, Jesus
      Kristus, hava undkommit världens besmittelser, men sedan åter
      låta sig insnärjas och övervinnas av dem, så har det sista för
      dem blivit värre än det första.
      >Matt. 12,45. Hebr. 6,4 f. 1 Joh. 2,16.
 21.  Ty det hade varit bättre för dem att icke hava lärt känna
      rättfärdighetens väg, än att nu, sedan de hava lärt känna den,
      vända tillbaka, bort ifrån det heliga bud som har blivit dem
      meddelat.
      >Luk. 12,47 f
 22.  Det har gått med dem såsom det riktigt heter i ordspråket: "En
      hund vänder åter till sina spyor", och: "Ett tvaget svin vältrar
      sig åter i smutsen."
      >Ords. 26,11.



                    Petrus' andra brev, 3 Kapitlet

                     Herrens tillkommelse.  Domens
                         dag.  Slutförmaningar.

  1.  Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder,
      mina älskade; och i båda har jag genom mina påminnelser velat
      uppväcka edert rena sinne,
      >2 Petr. 1,13.
  2.  så att I kommen ihåg vad som har blivit förutsagt av de heliga
      profeterna, så ock det bud som av edra apostlar har blivit eder
      givet från Herren och Frälsaren.
      >2 Petr. 1,19. Judas v. 17 f.

  3.  Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna
      bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra
      efter sina egna begärelser.
      >1 Tim. 4,1. 2 Tim. 3,1 f.
  4.  De skola säga: "Huru går det med löftet om hans tillkommelse?
      Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig
      likt, ända ifrån världens begynnelse."
      >Jes. 5,18 f. Jer. 17,15. Hes. 12,22. Mal. 2,17.
  5.  Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ord
      himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hade
      kommit till av vatten och genom vatten;
      >1 Mos. 1,1 f. Ps. 24,2.
  6.  och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den
      värld som då fanns.
      >Matt. 24,38 f. 2 Petr. 2,5.
  7.  Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av
      samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens
      dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.
      >Jes. 51,6. 2 Tess. 1,7 f. Hebr. 1,11.

  8.  Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att "en
      dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag".
      >Ps. 90,4.
  9.  Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga
      mena att han fördröjer sig.  Men han är långmodig mot eder,
      eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla
      skola vända sig till bättring.
      >Jes. 30,18. Hes. 18,23. Hab. 2,3. Syr. 5,4. Rom. 2,4.
      >1 Tim. 2,4. Hebr. 10,37. 1 Petr. 3,20,

 10.  Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarna
      med dånande hast förgås, och himlakropparna upplösas av hetta,
      och jorden och de verk som äro därpå brännas upp.
      >Ps. 102,27. Matt. 24,27, 35, 43 f. 1 Tess. 5,2 f. Upp. 20,11.
 11.  Eftersom nu allt detta sålunda går till sin upplösning, hurudana
      bören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan,
      >Luk. 21,36.
 12.  medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenom
      himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta!
      >Ps. 50,3. Jes. 34,4. Luk. 12,36. Tit. 2,13.
 13.  Men "nya himlar och en ny jord", där rättfärdighet bor, förbida
      vi efter hans löfte.
      >Jes. 65,17. 66,22. Upp. 21,1.

 14.  Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med
      all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara
      obefläckade och ostraffliga, i frid.
      >1 Kor. 1,7 f Fil. 1,10. 1 Tess. 3,13. 5,23. Judas v. 24.
 15.  Och I skolen hålla före, att vår Herres långmodighet länder till
      frälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit till
      eder efter den vishet som har blivit honom given.
      >1 Kor. 3,10
 16.  Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar om sådant,
      fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är svårt att
      förstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda,
      såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva till
      fördärv.

 17.  Då I nu således, mina älskade, haven fått veta detta i förväg,
      så tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösas
      villfarelse och därigenom förlora edert fäste.
      >Mark. 13,5 f.
 18.  Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre och
      Frälsare, Jesus Kristus.  Honom tillhör äran, nu och till
      evighetens dag.  Amen.
      >Kol. 1,10.