Johannes' första brev, 1 Kapitlet

                    Ordets uppenbarelse i Kristus.
               Gemenskapen med Gud.  Vandringen i ljuset
                    och reningen genom Jesu blod.

  1.  Det som var från begynnelsen, det vi hava hört, det vi med egna
      ögon hava sett, det vi skådade och med egna händer togo på, det
      förkunna vi: om livets Ord tala vi.
  2.  Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna därom
      och förkunna för eder livet, det eviga, som var hos Fadern och
      uppenbarades för oss.
  3.  Ja, det vi hava sett och hört, det förkunna vi ock för eder, på
      det att också I mån hava gemenskap med oss; och vi hava vår
      gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus.
  4.  Och vi skriva nu detta, för att vår glädje skall bliva
      fullkomlig.

  5.  Och detta är det budskap som vi hava hört från honom, och som vi
      förkunna för eder, att Gud är ljus, och att intet mörker finnes
      i honom.
  6.  Om vi säga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i
      mörkret, så ljuga vi och göra icke sanningen.
  7.  Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hava vi
      gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från
      all synd.
  8.  Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss
      själva, och sanningen är icke i oss.
  9.  Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så
      att han förlåter oss våra synder och renar oss från all
      orättfärdighet.
 10.  Om vi säga att vi icke hava syndat, så göra vi honom till en
      ljugare, och hans ord är icke i oss.



                  Johannes' första brev, 2 Kapitlet

                  Jesus Kristus vår förespråkare och
               försoningen för våra synder.  Uppmaning
                att hålla hans bud, särskilt budet om
                 kärlek.  Varning för världskärlek och
                       antikristisk förnekelse.

  1.  Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke
      skolen synda.  Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare
      hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig;
  2.  och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för
      våra, utan ock för hela världens.

  3.  Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla
      hans bud.
  4.  Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans
      bud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen.
  5.  Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek
      fullkomnad.  Därav veta vi att vi äro i honom.
  6.  Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv
      så vandra som Han vandrade.

  7.  Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder,
      utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen.  Detta
      gamla bud är ordet som I haven fått höra.
  8.  På samma gång är det dock ett nytt bud som jag skriver till
      eder.  Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om
      eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan.
  9.  Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han är
      ännu alltjämt i mörkret.
 10.  Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom
      är intet som länder till fall.
 11.  Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i
      mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har
      förblindat hans ögon.

 12.  Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtna
      för hans namns skull.
 13.  Jag skriver till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som
      är från begynnelsen.  Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I
      haven övervunnit den onde.

 14.  Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna
      Fadern.  Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt
      känna honom som är från begynnelsen.  Jag har skrivit till eder,
      I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder,
      och I haven övervunnit den onde.

 15.  Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen.  Om någon
      älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.
 16.  Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens
      begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av
      Fadern, utan av världen.
 17.  Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds
      vilja, han förbliver evinnerligen.

 18.  Mina barn, nu är den yttersta tiden.  I haven ju hört att en
      antikrist skall komma, och redan hava många antikrister
      uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.
 19.  Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade de
      hört till oss, så hade de förblivit hos oss.  Men det skulle
      bliva uppenbart att icke alla höra till oss.

 20.  I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven all
      kunskap.
 21.  Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännen
      sanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögn
      kommer av sanningen.
 22.  Vilken är "Lögnaren", om icke den som förnekar att Jesus är
      Kristus?  Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och
      Sonen.
 23.  Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den
      som bekänner Sonen, han har ock Fadern.

 24.  I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen
      förbliva i eder.  Om det som I haven hört från begynnelsen
      förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i
      Fadern.
 25.  Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.

 26.  Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som söka
      förvilla eder.
 27.  Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven
      undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar
      eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och
      är icke lögn.  Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt
      eder.

 28.  Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång
      uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas
      gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.

 29.  Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också
      var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom.



                  Johannes' första brev, 3 Kapitlet

                    Guds barn och djävulens barn.

  1.  Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas
      Guds barn, vilket vi ock äro.  Därför känner världen oss icke,
      eftersom den icke har lärt känna honom.
  2.  Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det
      är ännu icke uppenbart.  Men det veta vi, att när han en gång
      uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se
      honom sådan han är.
  3.  Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig,
      likasom Han är ren.

  4.  Var och en som gör synd, han överträder ock lagen, ty synd är
      överträdelse av lagen.
  5.  Och i veten att Han uppenbarades, för att han skulle borttaga
      synderna; och synd finnes icke i honom.
  6.  Var och en som förbliver i honom, han syndar icke; var och en
      som syndar, han har icke sett honom och icke lärt känna honom.

  7.  Kära barn, låten ingen förvilla eder.  Den som gör vad
      rättfärdigt är, han är rättfärdig, likasom Han är rättfärdig.
  8.  Den som gör synd, han är av djävulen, ty djävulen har syndat
      från begynnelsen.  Och just därför uppenbarades Guds Son, att
      han skulle göra om intet djävulens gärningar.

  9.  Var och en som är född av Gud, han gör icke synd, ty Guds säd
      förbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han är född av
      Gud.
 10.  Därav är uppenbart vilka som äro Guds barn, och vilka som äro
      djävulens barn, därav att var och en som icke gör vad
      rättfärdigt är, han är icke av Gud, ej heller den som icke
      älskar sin broder.
 11.  Ty detta är det budskap som I haven hört från begynnelsen, att
      vi skola älska varandra
 12.  och icke likna Kain, som var av den onde och slog ihjäl sin
      broder.  Och varför slog han ihjäl honom?  Därför att hans egna
      gärningar voro onda och hans broders gärningar rättfärdiga.

 13.  Förundren eder icke, mina bröder, om världen hatar eder.
 14.  Vi veta att vi hava övergått från döden till livet, ty vi älska
      bröderna.  Den som icke älskar, han förbliver i döden.
 15.  Var och en som hatar sin broder, han är en mandråpare; och I
      veten att ingen mandråpare har evigt liv förblivande i sig.
 16.  Därav att Han gav sitt liv för oss hava vi lärt känna kärleken;
      så äro ock vi pliktiga att giva våra liv för bröderna.
 17.  Men om någon har denna världens goda och tillsluter sitt hjärta
      för sin broder, när han ser honom lida nöd, huru kan då Guds
      kärlek förbliva i honom?
 18.  Kära barn, låtom oss älska icke med ord eller med tungan, utan i
      gärning och i sanning.
 19.  Därav skola vi veta att vi äro av sanningen; och så kunna vi
      inför honom övertyga vårt hjärta därom,
 20.  att om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta
      och vet allt.
 21.  Mina älskade, om vårt hjärta icke fördömer oss, så hava vi
      frimodighet inför Gud,
 22.  och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla
      hans bud och göra vad som är välbehagligt för honom.
 23.  Och detta är hans bud, att vi skola tro på hans Sons, Jesu
      Kristi, namn och älska varandra, enligt det bud han har givit
      oss.
 24.  Och den som håller hans bud, han förbliver i Gud, och Gud
      förbliver i honom.  Och att han förbliver i oss, det veta vi av
      Anden, som han har givit oss.



                  Johannes' första brev, 4 Kapitlet

                Uppmaning att pröva andarna, att älska
                     Gud och att älska bröderna.

  1.  Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna,
      huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i
      världen.
  2.  Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som
      bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud;
  3.  men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av
      Gud.  Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att
      den skulle komma, och som redan nu är i världen.

  4.  I, kära barn, I ären av Gud och haven övervunnit dessa; ty han
      som är i eder är större än den som är i världen.
  5.  De äro av världen; därför tala de vad som är av världen, och
      världen lyssnar till dem.
  6.  Vi åter äro av Gud.  Den som känner Gud, han lyssnar till oss;
      den som icke är av Gud, han lyssnar icke till oss.  Härpå känna
      vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

  7.  Mina älskade, låtom oss älska varandra; ty kärleken är av Gud,
      och var och en som älskar, han är född av Gud och känner Gud.
  8.  Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är
      kärleken.
  9.  Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud
      har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom
      honom.
 10.  Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri,
      att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra
      synder.

 11.  Mina älskade, om Gud så har älskat oss, då äro ock vi pliktiga
      att älska varandra.
 12.  Ingen har någonsin sett Gud.  Om vi älska varandra, så förbliver
      Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss.
 13.  Därav att han har givit oss av sin Ande veta vi att vi förbliva
      i honom, och att han förbliver i oss.
 14.  Och vi hava själva sett, och vi vittna om att Fadern har sänt
      sin Son till att vara världens Frälsare.
 15.  Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förbliver Gud,
      och han själv förbliver i Gud.
 16.  Och vi hava lärt känna den kärlek som Gud har i oss, och vi hava
      kommit till tro på den.  Gud är kärleken, och den som förbliver
      i kärleken, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom.

 17.  Därigenom är kärleken fullkomnad hos oss, att vi hava
      frimodighet i fråga om domens dag; ty sådan Han är, sådana äro
      ock vi i denna världen.
 18.  Räddhåga finnes icke i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver
      ut räddhågan, ty i räddhågan ligger tanke på straff, och den som
      rädes är icke fullkomnad i kärleken.
 19.  Vi älska, därför att han först har älskat oss.
 20.  Om någon säger sig älska Gud och hatar sin broder, så är han en
      lögnare.  Ty den som icke älskar sin broder, som han har sett,
      han kan icke älska Gud, som han icke har sett.
 21.  Och det budet hava vi från honom, att den som älskar Gud, han
      skall ock älska sin broder.



                  Johannes' första brev, 5 Kapitlet

               Kärlekens väsen.  Trons segerkraft.  Guds
               vittnesbörd om sin Son.  Bön och förbön.
                            Slutförmaning.

  1.  Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud;
      och var och en som älskar honom som födde, han älskar ock den
      som är född av honom.
  2.  Därför, när vi älska Gud och hålla hans bud, då veta vi att vi
      älska Guds barn.
  3.  Ty däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud; och
      hans bud äro icke tunga.
  4.  Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är
      den seger som har övervunnit världen: vår tro.
  5.  Vilken annan kan övervinna världen, än den som tror att Jesus är
      Guds Son?

  6.  Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, icke
      med vattnet allenast, utan med vattnet och blodet.  Och Anden är
      den som vittnar, eftersom Anden är sanningen.
  7.  Ty tre äro de som vittna:
  8.  Anden, vattnet och blodet; och de tre vittna ett och detsamma.
  9.  Om vi taga människors vittnesbörd för gott, så må väl Guds
      vittnesbörd vara förmer.  Detta är ju Guds vittnesbörd, att han
      har vittnat om sin Son.
 10.  Den som tror på Guds Son, han har vittnesbördet inom sig själv;
      den som icke tror Gud, han har gjort honom till en ljugare,
      eftersom han icke har trott på Guds vittnesbörd om sin Son.
 11.  Och detta är vittnesbördet: att Gud har givit oss evigt liv; och
      det livet är i hans Son.
 12.  Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han
      har icke livet.

 13.  Detta har jag skrivit till eder, för att I skolen veta att I
      haven evigt liv, I som tron på Guds Sons namn.
 14.  Och detta är den fasta tillförsikt vi hava till honom, att om vi
      bedja om något efter hans vilja, så hör han oss.
 15.  Och om vi veta att han hör oss, vadhelst vi bedja om, så veta vi
      ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i vår bön.
 16.  Om någon ser sin broder begå en synd som icke är en synd till
      döds, då må han bedja, och så skall han giva honom liv, om
      nämligen synden icke är till döds.  Det finnes synd till döds;
      för sådan säger jag icke att man skall bedja.
 17.  All orättfärdighet är synd; dock finnes det synd som icke är
      till döds.

 18.  Vi veta om var och en som är född av Gud att han icke syndar, ty
      den som har blivit född av Gud, han tager sig till vara, och den
      onde kommer icke vid honom.
 19.  Vi veta att vi äro av Gud, och att hela världen är i den ondes
      våld.
 20.  Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss förstånd, så
      att vi kunna känna den Sanne; och vi äro i den Sanne, i hans
      Son, Jesus Kristus.  Denne är den sanne Guden och evigt liv.

 21.  Kära barn, tagen eder till vara för avgudarna.